Julen

Julen var intensiv. Vi gjorde stora släkt-turnén i dagarna fem och varje kväll fick Lillan somna på väg hem på bussar och i taxibilar.
Trots att det varit lite mycket hade jag inte velat vara utan någon av dagarna den senaste veckan, det har varit jättemysigt att träffa alla.

Den första julen med Lillan... Den har varit så där skimrande och underbar som jag ville, men ändå med ett drag av verklighet.
Lillan har ätit julmat med god aptit, till och med sill var gott. Hon har varit glad trots snor och tandont och flirtat med de flesta. Hon har slagits med kusiner och andra barn om de roligaste leksakerna. Hon har vaknat varje natt och somnat om på tre sekunder så fort hon får ligga i sängen med mig/oss. Hon har fått tusen julklappar. Hon har åkt pulka.

Nu väntar ett nyårsfirande med två av Lillans kusiner.

Smycket

K: klart man får fråga vad det var!

När Lillan föddes bestämde jag att jag skulle köpa ett smycke som jag skulle ha på mig varje dag och som representerar henne. Ungefär som att vigselringen representerar maken.
Sedan i somras har jag letat och funderat på vad för smycke det skulle vara. Att det skulle vara ett armband bestämde jag rätt snabbt och det jag till slut köpte var i stort sett det första jag tittade på.
Och igår fick jag äntligen mitt armband. Och en berlock att hänga på det (förutom det hänge som det redan har). Berlocken kommer dock inte sättas fast på armbandet förrän efter nyår då guldsmeden har slutat sitt jullov.

Det lackar...

..mot jul. Jag är både oväntat och väntat redo inför julen.
De flesta paketen är inslagna, men det saknas rim. Första gången har vi julskinka som vi just griljerat. Det är juligt värre med julmusik på radion, skinkdoft blandas med hyacinterna. Maken har semester och vi är hemma alla tre. Ingen stress.

Idag fick jag några lediga timmar på stan med frisörbesök, lunch med vännen F. Dessutom hann jag med att köpa en fin present till mig själv. Ett smycke som jag länge gått och trånat efter. Det var jag värd!

Vit vecka

Ja kanske inte en vit vecka alkoholmässigt, men definitivt när det gäller världen utanför. Vi har begåvats med fantastiskt vinterväder. Jag älskar det!

Lillan och jag har haft en social vecka med mammagruppsträff, julavslutning på öppna förskolan, besök av farfar och julbord med släkten. Till och med i torsdags då vi inte kunde lämna huset eftersom det inte var plogat på gården blev social eftersom min vän Y trotsade snöyran och kom på lunch.
På julbordet uppträdde Lillan exemplariskt och var så söt. Trots snoret som rann och en rätt jobbig natt. Vi tror att det är tänder på gång, de två framtänderna som verkar väldigt jobbiga att klämma fram. Inatt var Lillan väldigt täppt trots näsdroppar och hade två långa vakna perioder: mellan halv nio och halv tio och mellan tolv och två. Maken och jag hann inte riktigt njuta av vår första bröllopsdag, men middagen hann vi i alla fall avsluta innan hon vaknade första gången.

Semester

Och som kontrast till det förra inlägget kan jag bara konstatera att det är så himla skönt och avslappnande att vara mammaledig med Lillan.
Idag har vi lunchat med kompisen E som jonglerade med Lillan och snackade en massa allvarligt och blaj med mig. Lillan skötte sig exemplariskt där hon satt i barnstolen och smakade roliga saker från min tallrik. Rå broccoli var väldigt spännande men mycket svårt att äta.

Sen shoppade vi lite julklappar och så bar det av till öppna förskolan där vi träffade stora delar av mammagruppen. På öppna brukar Lillan vara reserverad och mest klänga på mig och gnälla, men idag lekte hon i en hel timme med de andra och tittade knappt efter mig.
Sen var det vandring i centrum och fika med några från mammagruppen. Allt utan allvarligare gnäll från Lillan.

Hon verkade trivas med dagen och jag fick min dos av vuxet sällskap. Nu väntar en kväll i ensamhet, Lillan har somnat och maken jobbar. Kanske skulle man slå in lite julklappar, rimma och dricka glögg?

Jobbtankar

I veckan var jag en dag på jobbet. Det var en konferens inom mitt område som jag inte vill missa. Konferensen var på mitt kontor, men det var långt ifrån en "vanlig dag på jobbet".
Det var jättekul att vara på kontoret, att träffa kollegor från hela landet (och Norge), att få vara jobb-C ett tag. Och konferensen var givande.

Flera frågade om jag längtade tillbaka och jag sa nä och att det är så härligt att vara hemma med Lillan. Betald semester i ett år, liksom.
Men så här i efterhand så kanske jag ändå längtar tillbaka lite. På en underligt sätt. Jag vill inte för allt i världen sluta att vara hemma med Lillan, men det känns ändå lite spännande och roligt att jag faktiskt ska börja jobba igen om någon månad.

Lillan nio månader

Denna månad får temat förflyttning.
För Lillan vill inte vara stilla. Det ska ständigt stås, gås och krypas. Hon är väldigt duktig på att stå, rätt bra på att gå (utmed möbler, med gåvagn eller hållandes i våra händer) och inte så värst bra på att krypa.
Hon kan stå i evighet vid soffbordet och förflytta sig mellan det, pallarna och fåtöljen. Eller vid sin leksaksspis och pilla med vreden och öppna och stänga luckan hur länge som helst. Eller promenera runt köksbordet och hålla sig i alla stolarna. Skönt för en trött mamma-rygg att kunna sitta ner ett tag, hon är så pass stadig nu att man inte behöver passa så noga längre. Hon har också börjat krypa med en egen sitt-hasande stil. Till en början var krypandet ett sätt att nå saker som var en bit bort, men nu har hon förstått att det även är ett sätt att förflytta sig.
Att ställa sig upp vill hon väldigt gärna, men än så länge utan framgång.

Tand tre och fyra har kommit ut, de är som tidigare skrivits inte de vanliga framtänderna utan det är huggisarna (eller möjligen de mellan framtänderna och huggisarna). Lillan gnisslar gärna omsorgsfullt med de nya tänderna.

Efter magsjukeslängen var det lite kämpigt med maten, och mat med "hårda" bitar är fortfarande inte så poppis. I övrigt äter hon som vanligt med god aptit. Att dricka vatten går bättre och bättre, men det måste vara ljummet vatten. Kallt vatten kan man ju inte dricka...
Att smaka mammas/pappas mat är jättekul och det är alltid jätte-jättegott oavsett vad vi äter. Vi låter henne smaka det mesta utom bullar, godis och sånt. Det har nu gått så långt att om hon sitter i sin stol när vi äter så MÅSTE hon få smaka, annars får vi höra hennes missnöje. Mut-kexen i form av smörgåsrån och "fluffigt knäckebröd" är också populära.

Sömnen går bra, hon somnar fortfarande själv i sin säng vid sju och vaknar vid 5-6 på morgonen. Vissa nätter vaknar hon och är ledsen eller har problem med magen och då slutar det med att hon somnar i vår säng. Omsomningen kan ta kortare eller längre tid (oftast längre: 1-2 timmar) beroende på hur ledsen hon är.
På förmiddagen vid 9-10 blir det en förmiddagslur och så en till på eftermiddagen. Det är väldigt olika hur långa dessa sovpass är, allt från en kvart till två timmar. På dagarna sovs det i vagnen eller i mammas och pappas säng (oftast passar då den trötta modern på att sova hon också), ibland i pappas famn i soffan. Ett tag funkade det jättebra att lägga henne i hennes säng även för dag-sömnen, men det funkar inte längre. Jag har inte orkat bråka med det, utan tycker att det viktigaste är att den rutinen funkar på kvällen och att det finns något fungerande sätt för dag-sömnen.

Helt odramatiskt slutade jag amma. Mjölken hade sinat sedan en tid och även om hon fortfarande ammade varje morgon så tror jag inte att det kom så mycket (om ens något alls). Den sista tiden blev hon bara frustrerad när det inte kom något/tillräckligt så jag tänkte att det var lika bra att sluta. Amningen var mitt trumfkort när hon vaknade på natten så jag var lite orolig över hur det skulle lösa sig. Men det har gått bra. De nätter hon har vaknat har hon rätt så snabbt ändå somnat om, jag med tröja på och hon med nappen och sitt lilla ansikte tätt emot mitt.

Leksaker är kul; stapelbägarna, maraccasäggen och ett pussel med tjocka bitar är favoriterna. Och tiopacken med pappersservetter som prasslar så kul. Gosedjur har hon inte lärt sig uppskatta än, hon har ett par stycken och ett speciellt som alltid ligger i sängen men hon bryr sig inte om dem mer än andra leksaker.

Nappen är fortfarande en nödvändighet när hon ska sova, om hon har svårt att somna kan man byta nappen till en annan och då kan hon somna. Tydligen är det godast med "osugna" nappar. I vaket tillstånd har hon nästan aldrig napp längre, bara om hon är jättegnällig och de trötta föräldrarna inte orkar lyssna på gnället längre. Men, det är klart, hittar hon en napp så åker den in i munnen fortare än kvickt. Tar man då ut den så blir det inga protester alls utan hon fortsätter bara leka.

C tipsar - tusen juleljus

Jag tillhör dem som gillar tända ljus. Jag tänder ohyggliga mängder ljus under den mörka årstiden och man kan undra hur mycket av vårt hus uppvärmning som egentligen kommer från värmeljus. Hur som helst. För någon vecka sedan vaknade jag mitt i natten kall av skräck när jag insåg att jag hade glömt att släcka ett av ljusen innan jag gick och lade mig.

Efter denna incident tar jag alltid en runda i huset och kollar att alla ljus är släckta innan jag går och lägger mig. Denna runda har blivit en utökad del av min "vanliga" runda där jag kollar att ytterdörrarna är låsta.

Dagens tips blir alltså att göra till rutin att kolla ljusen innan ni går och lägger er.
Vissa kör den lite mer hard-core-varianten att släcka ljusen då man lämnar rummet. Men det funkar inte riktigt för mig.

Och ett bonustips:
Om ni liksom jag inte vill släcka alla pappers-adventsstjärnorna om natten - använd lågenergilampor (eftersom de inte blir varma).

Mutkex

Mutkexen har gjort entré i Lillans liv. Bra grejer tycker både jag och Lillan.
Hur mycket mutkex kan man egentligen ge sin unge innan soc kommer och tar henne?
Lilla fröken har börjat med höga missnöjes-skrik och när hon sätter igång på bussen är mutkex det enda som funkar, nappen förslår inte längre.

Frid

Fullkomlig frid i hjärta och sinne får jag när jag sitter med mitt (äntligen) sovande barn i famnen och klockan är halv fyra på morgonen.
Hela världen sover utom jag. I skenet från adventsstjärnan sitter jag och bara lyssnar på tystnaden. Och på mitt älskade barns andetag.

Jag vet inte ens om jag tänker något. Möjligen att detta är själva livets essens.

C tipsar - att komma fram

Det är lustigt hur folk är. När jag jobbade i växel på ett sjukhus med många telefontider blev vi alltid fullständigt nedringda den första fjärdedelen av telefontiden medan det under sista halvan knappt var någon alls som ringde.
När det var svinis-vaccination på vår BVC så köade folk utomhus i novemberrusket i en timme innan de öppnade för att vara säkra på att få sin spruta. Och de som kom på eftermiddagen kunde lugnt spatsera in och ta sprutan med en väntetid på, tja 30 sekunder. Likadant var det med svinis-sprutan för oss vuxna på vårdcentralen, full kaos på morgonen och inte en kotte efter lunch.

Dagens tips blir alltså att vara ute lite senare när det är saker som många ska göra samtidigt.

vilse

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut. Jag har betalat någon för att städa mitt hus. Helt fantastiskt, jag gick på promenad och när jag kom hem var hela huset skinande rent.

På promenaden hamnade jag helt vilse och jag fick ringa maken som fick kolla efter kartor på nätet för att guida mig rätt. Till slut kom jag och Lillan tillbaka hem, men sista kvarten fick jag bära henne för hon vrålade som en besatt.

Under min promenad hade jag tid att fundera på hur jag egentligen kände inför att betala någon annan för att städa upp vår skit. Det är ju underbart att få det gjort (och att slippa göra det själv), men ändå känns det lite underligt och "överklass" på något sätt. Det är ju helt socialt accepterat att betala någon för att klippa ens hår, passa ens barn hela dagarna eller att hjälpa en att träna. Men det här med städning är lite mer tabu.

Nu ska jag nog ta och äta lunch från mitt skinande rena golv :)

Mitt liv på en buss

Jag åker mycket buss med Lillan, säkert i snitt 2-3 resor om dagen.
Tankar som slagit mig under dessa resor är:

• Om chauffören kör som en dåre, varför visar det sig ALLTID vara en manlig chaufför?
• Vilket är egentligen det säkraste sättet för en åttamånaders bebis att åka buss, i mammas knä? i vagnen?
  
• Troligen är det säkraste sättet inte att stå på sätet bredvid mamma och hålla sig i vagnens handtag, men det är åtminstone det roligaste.
• Tänk att så många vill hjälpa till med vagnen. Jag uppskattar att jag får självpåtagen hjälp vid 9 resor av 10. Kanske ser jag ovanligt svag ut?
• Varför har vissa bussar högtalare som ropar ut destinationen utanför bussen?
  

Gnissel

Lillan har fått två tänder i överkäken och firar detta med att gnissla tänder. Ryyyyys. Det låter verkligen fruktansvärt.
Precis som andra trendkänsliga personer så har Lillan inte fått framtänderna först utan huggisarna.

Som för att spä på vampyr-beteendet så har hon börjat bita mig i axeln...

knäskydd eller vattenskidor?

Det enda Lillan tycker är roligt nuförtiden är att stå och att gå.
Hon står "själv" och håller i sig vid soffbord och andra lagom höga saker. Går gör hon utmed dessa saker, men helst ska någon hålla henne i händerna så att hon kan gå var som helst.

Då det är jag som spenderar mest tid med Lillan är det min rygg som dör av dessa aktiviteter. Fick tipset att gå på knä, men då får jag ont i knäna och blåmärken.

Fantastiska lösningar på detta problem har passerat revy i min hjärna och omedelbart avslagits. Exempelvis:
* knäskydd
* att låta Lillan hålla i en sån pinne man har när man åker vattenskidor
* låta henne gå själv med lära-gå-vagnen och köpa öronproppar mot gnället (det är ju mycket smidigare att gå med mamma tycker Lillan) och hoppas att hon inte slår sig så mycket när hon ramlar

Har ni några tips?

Godmorgon

Lillan vaknade klockan tre inatt. Efter de vanliga övertalningsförsöken insåg jag att hon inte alls var ledsen som hon brukar vara när hon vaknar på natten utan helt enkelt var pigg och tyckte att det var morgon.

Så det var bara att pallra sig upp och börja leka. Leken var lyckligtvis ganska stillsam och jag lyckades se en hel film under tiden. Sen när jag var helt pigg vid halv sju-tiden så däckade det kära barnet i min famn.
Ser fram emot en trött dag. Men solen lyser, så jag ska bryta min karantän och ta en promenad! :)

En present jag inte ville ha

Lillan har gett mig så mycket underbart, men hennes senaste present uppskattar jag inte alls:

Vinterkräksjukan.

Jag som ALDRIG blir magsjuk blev totalt däckad i ett dygn. Nu är jag på benen igen och uppskattar de små sakerna i livet: som att kunna ställa sig upp, att inte kallsvettas och att kunna få i mig något annat än vatten.

Tråkig premiär

Lillan har sin första magsjuka.
Hon skrämde livet ur mig igårkväll när hon låg i sin säng i en kräkspöl helt orörlig och utan hörbar andning. När jag tog i henne var hon helt stel.
Jag var trots mitt primalvrål rådig och skakade och vände upp och ner på henne.

Så klart var hon inte död utan sov djupt. Hon hade somnat om i den stinkade kräkspölen (eller kanske aldrig vaknat när hon spydde).
Inget vidare mysigt uppvaknande hon fick, stackaren.

C tipsar - värme

Jag som är en frusen person har under flera vintrar värmt mig med siden-långkalsonger (och mamelucker). De är tunna så att de inte korvar sig eller knölar under brallorna. Dessutom är de varma ute och inte så varma inomhus så man slipper klä av sig när man kommer in.
Finns att köpa på tex SidenSelma och Twilfit.

Ett levande plåster

Lillan har förvandlats till ett plåster. Så fort hon ser mig måste hon vara hos mig, helst i famnen sittandes på golvet så att hon kan leka med sina saker samtidigt. Eller möjligen kan det gå an att jag är så långt borta att jag håller i hennes händer när hon promenerar. Morgonamningarna blir längre och längre trots att det knappt är någon mjölk kvar ligger hon och myser.

Är jag inte i närheten går det hur bra som helst att vara med någon annan, sitta själv och leka och så vidare.

Att somna i min famn går däremot inte, sånt har man pappas famn till.

Lillan åtta månader

Ljuden forsar ur munnen på henne. Min favorit är så klart "mammamammammam", som kanske betyder "mamma" och kanske "mat". Eller så betyder det inget alls. Vissa dagar är ljuden dock inte speciellt lika stavelser utan är mer som primalskrik.

Sovandet börjar få mer rutin, om natten sover hon fortfarande från sju till sex. En förmiddagslur vid halvtio-tio och en eftermiddagslur som startar någon gång mellan halv två och halv fem. Tupplurerna var i början av månaden oftast mellan en och två timmar långa. Nu på slutet har det inte varit lika förutsägbart och tupplurarna har varat allt från en kvart till två och en halv timme.
Hon somnar själv i sin säng för natten, vi sitter inte ens kvar i rummet längre utan säger godnatt och går ut. Ett tag somnade hon ofta själv i sin säng även på dagarna, men på senare tid har det varit helt omöjligt utan vagnen har varit det enda som funkat. Eller i pappas famn (inte mammas). Är hon lite för pigg kan det vara svårt att somna i vagnen, för det finns så mycket som stör.

Mat är omåttligt populärt. Hon är ganska intresserad av vad vi äter och vi låter henne smaka det mesta för att hon ska vänja sig vid smakerna. Att äta själv är däremot inget som hon verkar vilja hålla på med. Mycket bättre att mamma eller pappa matar. Fort ska det gå.
Det är svårt att få henne att dricka vatten. Hon verkar bara vilja dricka sitt badvatten (med badolja i). Vi brukar låta henne dricka rent vatten när hon badar och så lurar jag i henne några klunkar vid varje mål mat. Men mer än någon centiliter om dagen blir det nog inte.
Vi har småstartat lite med åttamånadersmaten och även hemlagad mat med lite större bitar. Det har funkat sådär, hon tuggar fint men har lite svårt att svälja sen. Då får man sticka fram vattenflaskan och då får hon ner maten. På köpet får hon också i sig lite mer vatten.

Leksaker har hon en hel del, men även köksredskap och andra vardagsföremål är roliga. Det mesta är roligt när det är nytt. Favoriterna är nog stapel-bägarna, främst när någon bygger torn som hon kan rasa. En tandborste med bitring som handtag hör också till favoriterna liksom en tom PET-flaska och maraccas-ägg. Tittut är populärt, likaså att rida på någons axlar eller att kolla i speglar, roligast är då att möta någon annans blick i spegeln.
När vi spelar barnvisor tittar hon förbryllat mot stereon och undrar vem det är som sjunger.

Nya favoritsättet att ta sig fram är att gå själv när någon går bakom och håller i händerna. Jag vill gärna att hon övar så mycket som möjligt på att stå och gå för att hon ska använda hela foten och inte bara tårna. Lillan kryper fortfarande inte. Hon rullar däremot långa sträckor, men kan inte riktigt styra vart hon hamnar på det sättet. En favoritsysselsättning är att stå mot tex soffbordet och hålla i sig helt själv. Ibland provar hon att förflytta sig utmed bordet på egen hand.

Tandborstning går långsamt framåt. Först fick ingen annan än Lillan borsta men nu lyckas jag ta några tag när hon leker med sin "leksakstandborste". Tandkräm är OK, men inte så där godis-gott som många andra barn verkar tycka att det är.

De nya nätterna

Lillans mage har börjat spöka på nätterna. Och då gör så klart även sömnen det - för oss alla.
Lillan har länge sovit runt 10 timmar utan avbrott på nätterna så vi är ordentligt bortskämda.

Vissa nätter är precis som förr, men några gånger i veckan är nätterna som förbytta. Hon somnar som vanligt vid sju och vaknar ungefär tre timmar senare och gallskriker. Hon är helt otröstlig och efter ett tag kommer stora lasset i blöjan. Ibland hinner man byta och så kommer ett till. Efter blöjbyte och ett tag i famnen brukar den hulkande andningen lugna ner sig och hon somnar nästan. Då försöker man lägga ner henne i hennes säng - och misslyckas. Hon börjar skrika så fort hon nuddar lakanet även om hon sover när man lägger ner henne.
Oavsett hur långa och ambitiösa läggningsförsöken är så slutar det alltid till sist med amning i vår säng och så hoppas man att hon somnar efter det. Det gör hon ibland, men vissa nätter ligger hon och vrider sig, klöser, biter, drar i och sparkar mig i två timmar innan hon till sist däckar. Maken brukar få lägga sig i gästrummet så att hans snarkningar inte ska störa.

Efteråt brukar jag ha svårt att somna, dels för att jag ligger och balanserar längst ut på sängkanten efter att ha flyttat mig längre och längre ifrån den lilla misshandlaren, dels för att jag blir upprörd och stressad av hela situationen och för att jag inte vågar röra mig och riskera att hon vaknar.

Pratade med BVC om vad man ska göra åt hård och trög mage och fick tipset att blanda olja i maten och att inte börja med fullkornsvälling eller majsvälling. Har fortsatt med vanliga havrevällingen och har blandat olja i maten i några dagar, men märker ingen skillnad än. Nu har det hänt två nätter i rad, blir det även inatt så blir det katrinplommon för unga fröken.

Splittrat

Den senaste timmen har jag suttit framför nyheterna utan att egentligen titta på dem, framför datorn som jag inte har varit speciellt fokuserad på utan bara orkat läsa saker som är max fyra rader långa. Och så har jag var femte minut tassat bort till Lillans dörr och lyssnat om hon somnat. Och så har jag funderat på vad jag ska äta.
En väldigt splittrad kväll och jag har varken koll på vad som hänt eller har läst mina "viktiga" mail. Eller lyckats äta.

Hur som helst verkar Lillan ha somnat nu, en timme senare än vanligt på grund av en alltför sen och lång eftermiddagslur. Hon låg i en halvtimme och pratade för sig själv innan det blev tyst.

Ibland måste livet få vara lite splittrat, precis som det här inlägget...

Oväntat i skogen

Idag på väg hem tog jag trots mörkret och hällregnet vägen genom skogen. Lillan var trött och jag tänkte att hon skulle somna lättare i skogen än på bussen. Jag hade fel.
Det slutade med att jag med skoskav småsprang hem genom skogen i ösregnet. Hela den 3 kilometer långa vägen fick jag sjunga "här dansar herr Gurka" för att hålla Lillan tyst.
Jag måste ha varit en rolig syn, men det var inte speciellt mycket trängsel i skogen så inte många fick lyckan att möta mig.

Bilar!

Lillans nya passion verkar vara bilar. Inte leksaksbilar utan riktiga.

När vi är ute med vagnen och hon ska sova måste jag gå där det inte kör bilar tills hon somnat. Om det kör förbi en bil och hon ligger ner blir hon genast klarvaken och gör en sit-up för att kunna se bilen. Om hon redan sitter upp i vagnen hänger hon sig istället över sidan för att se bättre.
Även att titta på bilar från fönstret hemma är jättekul.

C tipsar - barnvisor

Om ni ska köpa CD-skiva med barnvisor, köp INTE klassiska "Nu ska vi sjunga".
Kackigare arrangemang får man leta efter. Kompet låter som att det är inspelat på en leksakssynt och arrangemanget till "mors lilla olle" låter ibland som marschmusik och ibland som familjen addams.
Köp hellre silvriga barnkammarbokens skiva.

Inlägg nummer 350

Inlägg 350! Klart värt att fira!

Idag gjorde jag en missbedömning.
Jag var på promenad med Lillan, när hon hade sovit i en kvart gick jag in på affären. Självklart vaknade hon och att somna om var inte att tänka på. Den vanliga morgonluren på 1-2 timmar varade idag alltså en kvart. De senaste dagarna har hon inte sovit någon eftermiddagslur alls, så om det håller i sig även idag så finns det ju alla förutsättningar att detta blir en väldigt gnällig kväll.
Just nu är Lillan dock väldigt glad :)

C tipsar - vattenkokare

Jag har bestämt att det här med "C tipsar" får bli en följetong. Här kommer tips-inlägg nummer två:

Vi har en vattenkokare som man kan välja olika temperaturer på: 40, 60, 80 och 100 grader.
40 är perfekt för välling och ersättning, 60 för gröt och 80 till de vuxnas te så man slipper skålla sig.

Lillans egna vilja?

Hon är inte lika enkel att tas med längre, min Lillan. Läggningarna för dagsömnen som tidigare gick som en dans är nu långa och bråkiga och det slutar alltid med att jag kapitulerar och ta ut henne i vagnen. Där somnar hon visserligen, men det var ju så skönt när hon kunde somna i sängen.
Under den vakna tiden markerar hon mer och mer när det är något hon inte vill göra.

Är det kanske Lillans egna vilja som börjar visa sig?

En egen kväll

I fredags fick jag en egen kväll tillsammans med käraste vännen S. Vi sågs på stan, fikade, shoppade, pratade, promenerade, åt på restaurang, drack vin, fikade igen och pratade ännu mer.
Det var underbart att få vara C, inte bara Lillans mamma (även om jag så klart är det också). Underbart att få dricka en massa vin, äta i lugn och ro, att få umgås med S.

Förr i världen, innan våra döttrar kom, hade jag och S sånna här kvällar rätt ofta, men nu är det en sällsynt lyx att få umgås bara vi två.

C tipsar

På vår TV kan man trycka på paus.
Det är hur bra som helst när man är en småbarnsförälder vars enda kontakt med verkliga världen är TVnyheterna!

Julen är här

Imorse vaknade Lillan klockan fem. Det där med att ställa om till vintertid funkade jättebra första dagen, men måndag och idag har det inte varit lika bra. Hon har dessa dagar sovit tre gånger istället för två och då blir det lite hipp som happ med maten.
Imorse tog Lillan och jag oss en välbehövlig tupplur vid halvnio-tiden, det var visserligen skönt men jag blir helt mossig i huvudet när jag sover så där.

Julen är tydligen här. Igår när jag gick vår mataffär vid halvfem-tiden så var det helt mörkt ute. Att julsakerna börjar säljas så här tidigt på IKEA och Åhléns är jag van vid, men lite mer otippat var att i vår mataffär har de redan börjat sälja lussekatter.
Jag tog det med ro och gick hem och åt pepparkakor med mögelost.

veckan som gick

Vad dålig jag är på att skriva! Här kommer en liten sammanfattning av veckan som gick:

• Om man är på kalas och har höga klackar är det bra att ha med sig ett par låga sköna stövlar att ta sig hem i.
• Flera andra barn (förutom Lillan) har fått "speciell" gångstil av gåstolen. Lillans gåstol är nu förbjuden här hemma.
• Ännu en gång har jag snöat in på hur jag lever mitt eget liv och att andra skulle kunna leva helt annorlunda liv har jag inte tänkt på förrän man börjar prata med dem och de säger saker som "låna pengar av mamma" och "tredjehandskontrakt"
• Alla gör sina bröllop på sitt sätt (det gjorde även vi). Min kusins sätt liknar inte vårt.
• Jag tog farväl av min byst. Insåg att den aldrig kommer bli sig lik igen.
• Det gick rätt bra att ställa om Lillan till vintertid. Allt funkade förutom att hon vaknade kl 5 imorse...
  

grått

Jag har varit så grå, trött, ointresserad, loj och grinig den senaste tiden.

Vet inte vad det beror på. Jag får sova om nätterna, jag äter minst ett mål lagad mat om dagen och håller blodsockret på en vettig nivå. Jag fyller dagarna med Lillan även med saker som jag tycker om. Allt borde vara "happy-happy" och "njut av den här tiden", men så är det bara så grått.

åka eller inte

Idag ska vi besöka Lillans kusin på andra sidan stan. Det tar runt en till en och en halv timme att ta sig dit enkel väg.
Jag vill jättegärna åka dit, och Lillan kommer säkert tycka att det är kul att leka med en annan bebis och med alla nya saker som finns där.
Men hon är så himla gnällig nu och jag bävar för att sitta på buss och tunnelbana med en ålande unge som bara gnäller och gnäller. Speciellt på hemvägen när hon är trött.
Samtidigt vill jag inte bara sitta hemma, för det gör inte heller under för hennes gnällighet. Fast då är det lättare att amma förstås.

Jag tror jag chansar och åker. Tar med selen och hoppas på att hon sover åtminstone halva vägen.

snorungen och elaka mamman

Idag har jag inte varit arg. Det blåste liksom över under natten, och nu när jag har en handlingsplan så känns det bra. Har bokat tid på annan trafikskola för att se vad jag får för dom hos dem. Och så utarbetar jag en ny strategi när jag vet det.
Hu, en sån projektledare jag är även privat :)

Lillan har de senaste dagarna, kanske en vecka, varit snorig, småfebrig, gnällig, klängig och dregglig. Jag gissade på ankommande tänder, men det trodde inte tandsköterskan vi träffade på BVC. Hur som helst har det varit många dagar med alvedon-suppar (som Lillan inte bryr sig om alls), snor-sug och näsdroppar.

Lillan HATAR både snorsugen och att få näsdroppar, oavsett om det är pipetter eller spray. Det har gått så långt att man inte kan närma sig med handen mot hennes näsa utan att hon skriker, ålar sig, fäktar med armarna, gråter och vänder bort huvudet. Att torka snor är inte att tänka på. Den enda gången jag lyckas torka henne om näsan är när hon badar och man hällt vatten över huvudet på henne.
Det brukar behövas två vuxna för att få i henne näsdroppar. Idag var maken på jobbet och Lillan behövde näsdroppar eftersom hon inte kunde andas ordentligt. Jag satte henne i barnstolen, höll fast henne och lyckades faktiskt få i henne näsdroppar i båda näsborrarna. Hon panikgrät i flera minuter och tog lång tid att trösta.

Jag känner mig som världens elakaste mamma som utsätter mitt barn för något som hon hatar så. Även om det är för att hon ska må bättre.
När allt lugnat sig och hon kunde andas genom näsan upptäckte jag att hon hade ett blödande rivmärke på kinden. Lilla ungen :(

arg

Idag har jag varit arg.

Jag håller på att övningsköra och har kört en hel del "hemma". Nu har jag gått två lektioner i körskola och frågade idag efter lektionen hur långt bilskoleläraren tror att jag har kvar. Jag och min privata lärare tycker att jag är rätt färdig och behöver kanske fem, absolut max tio lektioner.

Och bilskoleläraren svarar: 20-25 (dubbel)lektioner.
Jag reagerade inte så mycket då, men när jag väl kommit därifrån blev jag så arg och besviken att jag skakade.

Jag är arg för att:

• Det kommer kosta minst tjugotusen att ta så många lektioner (och det kanske behövs ännu fler)
  
• Jag är mycket sämre än jag trodde på att köra bil
• Jag inte kommer ha körkort till jul som jag hade hoppats på
• Körskolan har proppfullt och har inga lediga tider. Med nuvarande takt kommer jag inte ha kommit igenom 20 lektioner förrän i april-maj. Och då har jag redan börjat jobba igen och kommer inte ha varken ork eller tid att hålla på med övningskörning och teori-pluggande.
  
• Jag måste traggla tråkiga handhavandesaker som jag trodde jag kunde tills jag gör det på "körskolans sätt" eftersom det inte är OK att göra det såsom "alla" gör i verkligheten.
• Körskolan är inte intresserad av att jag ska få körkort utan av att jag ska ta så många lektioner som möjligt.
• Jag tappat sugen att ta körkort
• Det känns som jag svikit den person jag kört privat med
• Bilskolan är den enda som ligger förhållandevis nära, hittar jag en annan blir det mycket längre restid dit.

Hela dagen har jag slitits mellan revanschlust och tankar på att ge upp. Har hittat mer eller mindre kreativa lösningar på problemet: intensivkurs på annan ort, hot, uppkörning som privatist, andra bilskolor och så vidare.
Just nu lutar det åt att bli kund hos någon annan bilskola.
Fast, kanske kan jag istället bara köpa en bil och köra utan körkort? Hur ofta blir man egentligen stannad av polisen? :)

Och allt gnäll jag har om vad man måste lära sig för onödig skit för att klara teoriprovet (tex vilken olyckstyp som är vanligast bland förare i åldersgruppen 75-84 år och vilket bränsle som bidrar mest till svaveldioxidutsläpp) och om alla (dyra och värdelösa) kurser man måste gå för att få övningsköra (som tretimmarskursen som kostar 990kr där det man får lära sig är att det är dåligt att dricka alkohol eller ta droger när man ska köra bil) får vänta till ett annat inlägg.

om natten

Jag har aldrig haft svårt att sova, alltid varit sjukt kvällstrött och somnat nästan innan huvudet landat på kudden.
När jag var gravid så var det lite si och så med sömnen, värkande rygg, tung mage och kudde mellan knäna. Men, det var ju en övergående period.

Nu, när Lillan är här, sover jag sämre. Det gör mig inget att vakna av hennes små ljud om natten, om det bara gick snabbt att somna om igen. Förut kunde jag vakna och som i dvala gå på toa, vända mig om, dricka vatten eller vad det nu var som behövdes och sen somna om igen på två sekunder.
Så är det inte längre. Det är som att hela kroppen tuffar igång på högvarv samma sekund som jag vaknat. Hjärnan är helt klar och alla sinnen på helspänn. Har jag väl vaknat kan det ta timmar innan jag somnar igen.

Det är lite sjukt att det är jag själv och inte min bebis som håller mig vaken om natten.

Dessa vakna timmar om natten använder jag till (förutom att försöka somna om) att låta tankarna flöda fritt. Jag tänker att om de nu pockar så på min uppmärksamhet så vill de väl verkligen bli tänkta. Många problem har ältats och lösts under dessa nätter. Många blogginlägg har formulerats för att sedan försvinna i sömnens dimmor och aldrig bli skrivna.
Så småningom somnar jag igen och vaknar, förhoppningsvis till en ny vacker dag.

Lillan sju månader

Nu sitter Lillan själv utan problem. Ibland tar hon sig över från sittande till liggande på mage genom att falla åt sidan och vrida sig, men jag vet inte om hon gör det med flit eller om det bara blir så.
Att krypa går inte. Hon försöker ofta och ibland kommer rumpan upp rätt bra. Ibland kommer hon baklänges. Annars rullar hon imponerande långa sträckor, men hon verkar inte själv inse att hon kan rulla dit hon vill utan plötsligt är hon bara någon annanstans.

Kanske blir Lillan ballerina när hon blir stor, hon står nämligen alltid på tå. Att stå och gå är inte så kul längre som det var för någon månad sen.

Det är mycket ljud när Lillan är igång: förutom bank med saker i bord/golv så är det en massa snack som kommer ur hennes lilla mun. På repertoaren finns bland annat "Babababababa" "mamamamamamam" "nnnnmmmnnn" "ffffppp" "lllddllldd" "dodododo" och så rop med olika diftonger. Av någon anledning är det högre volym på diftongerna.

Mat går fortfarande hur bra som helst, men att bli torkad om munnen efteråt är helt värdelöst tycker Lillan. Vi har testat majskrokar och vitt bröd, men hon verkar inte fatta att det är mat utan bara konstiga leksaker som man kan äta upp. Hon visar inga tendenser till att vilja äta själv utan sitter och gapar stort och blir otålig när maten inte kommer tillräckligt snabbt. Banan verkar hon tycka är avskyvärt för om man sticker fram en sked så ser hon helt äcklad ut och ryggar tillbaka. Kanske är hon, likt far sin, allergisk mot banan?
Välling tycker Lillan är så där, så vi blandar ersättning och välling hälften av varje. Det är tydligen godare.

En typisk dag (om det nu finns några typiska dagar) ser ut ungefär så här:

• 05-07 vaknar amning
• 08-09 frukost: gröt + ev. amning
• 10 sover förmiddag
• 1130 lunch: ½-1 burk mat+frukt (alt. hemlagad)
• ev. sover eftermiddag
  
• 1430 mellanmål: gröt alt. fruktburk med säd eller yoghurt i alt. amning
  
• sover eftermiddag
• 1730 middag: ½-1 burk mat+frukt (alt. hemlagad)
• 19 nattamat: välling blandat med ersättning + ev. amning
• 1915 somnar
  

Ibland sover hon två gånger på eftermiddagen, ibland bara en. Vi har fortfarande ingen fast rutin för det. Det beror på vad vi gör.
På morgonen vaknar hon nån gång mellan 5 och 7 och ju tidigare det är, desto större chans att hon somnar om igen efter amning i vår säng.

reumatiker? -uppdatering

Idag var jag hos specialisten för att få min dom över mina värkande fingrar.
Det var en ung och trevlig läkare jag fick träffa, han gjorde en grundlig undersökning, frågade en massa saker och pekade på mina provsvar.
Domen blev:
Jag har inte någon reumatisk sjukdom.

Mina besvär ska klassas som "krämpor" och är något jag får leva med.

Jaha.

Det känns så klart bra att inte ha en sjukdom. Reumatiska sjukdomar är inte något man önskar sig. Men å andra sidan är det jobbigt att mina besvär "inte är något" och att det inte finns något att göra åt dem.
Jag drar genast paralleller till då jag fick diagnosen IBS. Jag önskade verkligen att jag skulle vara laktosintolerant så att det var en "riktig" sjukdom och så att det fanns något som dämpade symptomen. Men det var IBS, en 'sjukdom' som ingen vet vad det är, varför man får den eller hur man ska bota den. Min IBS har jag lärt mig att leva med, jag har lärt mig vad min mage tål och vad den inte tål. I långa perioder är jag helt symptomfri, men ibland slår den till.

Mina fingrar har varit snällare på sista tiden och det kändes nästan onödigt att gå till läkaren idag. Men bra är jag inte, och nu vet jag inte heller vad jag ska göra för att bli bra. Förhoppningsvis kommer jag genom att lyssna på min kropp hitta en lösning som både jag och mina fingrar kan vara nöjda med.

somna själv?

Idag fick jag infallet att testa att låta Lillan somna själv för natten.

Ibland somnar hon i min famn i soffan när hon äter nattnings-maten men ibland gör hon inte det och då brukar den som nattar sitta bredvid hennes säng tills hon somnat. Om det är jag som nattar brukar jag sjunga två speciella sånger som jag bara sjunger för henne vid nattningen. Sen brukar jag sjunga eller nynna några andra sånger och/eller djupandas. Ibland om hon är orolig pratar jag lugnande till henne. Ju äldre hon blivit desto mer känns det som att det mest effektiva är att bara sitta där och vara tyst. Och varför då ens sitta där tänker jag. I vagnen somnar hon ju som bäst när man hänger för filten och hon får vara "ifred".

Så ikväll var det dags. En mycket trött Lillan somnade till och vaknade flera gånger i famnen, men kom inte helt till ro där. Så jag bar in henne, sa godnatt (svor åt katten som just då bestämde sig för att jama högt precis utanför Lillans öppna dörr) och gick ut. Hon låg och nynnade lite för sig själv och vred sig av och an som hon gör ibland innan hon somnar. Efter en liten stund nynnade hon fortfarande, sen blev det tyst. När jag vågade öppna dörren för att kolla efter kanske tio minuter så sov hon djupt.

lite sämre

Vaknade oinspirerad idag.
Allt känns lite sämre än vanligt: Lillan är lite gnälligare, min mage lite krångligare, vädret lite tristare, mitt humör lite lägre.

Hoppas att kaffe (min nya drog) och ett besök på öppna förskolan lättar upp.

Vad man gör av sin tid

Idag på morgonen har jag fått lite tid för mig själv.
Jag hade kunnat yoga, meditera, ta ett bad eller ringa en gammal vän.
Men istället spenderar jag min lediga tid framför datorn.
Visst, det är också ett sätt att slappna av, likt att slö-glo på TV på kvällen. Men det känns ändå som fel investerad tid så här i efterhand.

Nästa gång ska jag göra något vettigare med min egna tid.
Min tid med Lillan känns i alla fall vettigt spenderad, och det är ju det viktigaste :)

Blodbad

Ett till inlägg på temat färg.
Mitt kök såg ut som att någon hade mördats där inne igår.
Jag lagade rödbetor till middag, Lillan satt i barnstolen och var trött och gnällig. Det slutade med att jag stod och skalade rödbetorna medan jag körde en liten sång-och-dans-show för att hålla henne nöjd.
Det resulterade självklart i rödbets-stänk överallt. Sen toppade jag min chevre-rödbetssallad med granatäpple som jag slog ut ur frukten så att det stänkte ännu mer rött överallt.

orange

VARFÖR är nästan all färdig burkmat orange? Det ger tråkiga fläckar som inte går bort.
Kanske är barnmatstillverkarna i maskopi med de som säljer barnkläder...

ny tid

Har insett att man ska ställa om klockan snart. Vilket betyder att Lillan kommer vilja somna för natten vid 6 på kvällen och tycka att det är morgon vid 6 på morgonen. Det är inte mina dröm-tider direkt så nu har vi påbörjat operation "ställa-om-Lillan-till-vintertid". Än så länge går det bra och Lillan somnar nu mellan halv åtta och åtta istället för som tidigare mellan sju och halv åtta. Ganska mycket hjälp har vi fått av att de senaste dagarna har det bara fallit sig så att eftermiddagen har förskjutits framåt av olika skäl.

Nu ser dagarna ut ungefär så här:
05-06 Lillan vaknar, får ny blöja och ammar. Somnar om (oftast) i vår säng
07-08 Lillan vaknar och efter gos i sängen går vi upp.
ca 9 Amning (alt gröt)
ca 10 Sömn, i vagnen på promenad eller på buss.
ca 11:30 mat (alt gröt) och efterrätt
ca 14 amning (alt gröt)
någon gång mellan 14-17 ca 45 minuters sömn, ibland två gånger
ca 18 mat och efterrätt
19:30 nattning: välling+ersättning och amning. Somnar ibland i famnen, ibland i sin säng.

ska det vara så här?

Lillan och jag gick förbi en lekplats idag på väg till 6månaderskontrollen på BVC. På lekplatsen leker några barn i lågstadieåldern. Två av dem sitter i en klätterställning och när jag går förbi hörs en mobilsignal. Jag ser mig omkring och undrar vad det är för vuxen som är så nära fast jag inte sett honom/henne. Ingen visar det sig när ett av barnen halar fram en mobil och svarar.
Ska ungar i åttaårsåldern verkligen ha mobil?

Jag ropar hej

Lillan har sovit några nätter i sitt eget rum nu. Det går jättebra!
Det enda vi inte har fått till än är inställningen på baby-larmet. Den nuvarande inställningen är för känslig och vi väcks ca tio gånger per natt. Och nio av de gångerna är det inget. Inatt testar vi en snålare inställning och hoppas att det funkar bättre.

Ikväll ska maken natta Lillan. Lillan som inte gjort i blöjan på hela dagen valde att leverera under nattningen. Det var en stor leverans i två delar varav den andra över hela skötbordet. Nu är det nattningsförsök nummer två med en betydligt piggare Lillan. Hoppas det går bra.

Gåstolen

Vi har fått ärva en gåstol till Lillan. Hon fullkomligt älskar den. Hon skulle kunna sitta i den hela dagarna om hon bara fick. Men det får hon inte. För jag har hört att de inte ska sitta så mycket i gåstol. Om det nu var för ryggen eller kryputvecklingen eller något. Lillan sitter i sin kanske en timme om dagen, uppdelat på några olika tillfällen.
Hur farlig är egentligen gåstolen?

Idag när mamma passade Lillan så satt hon dock inte i gåstolen utan hade gympa på golvet i sitt rum. Hon ligger verkligen inte kvar där man lägger henne längre, även om hon inte kryper så rullar hon och stökar omkring. Idag hade hon tydligen ryckt i sladdarna på golvet. Dags att börja barnsäkra...

Lillans vräkning uppskjuten

Lillan är kvar i vårt rum.
Jag har varit däckad av förkylning och Lillan har fått en till tand och varit snorig, febrig och gnällig. Det kändes inte som det bästa tillfället att flytta henne. Men förhoppningsvis blir det av under denna vecka.
Maken längtar verkligen efter att "få tillbaka" vårt sovrum. Och jag tror att jag kommer att uppskatta det också, även om jag också kommer känna saknad över att den här perioden är över.

Lillan sex månader

(går händelserna lite i förväg, det är ju faktiskt hela sex timmar kvar tills hon fyller)

Mentalt är hon nyfiken och tillfreds för det mesta men visar även prov på otålighet och humör. Fysiskt är hon stabil och stark.

Ganska mycket är sig likt från femmånaders-beskrivningen. Sömnen går fortfarande bra, men vi har fått lite nya rutiner. Hon somnar som förut vid halv åtta och vaknar vid halv sex. Vissa dagar somnar hon om efter mat och blöjbyte och sover till sju-åtta. Efter frukost och lite vakentid blir det i så fall förmiddagslur vid tio-tiden, oftast i vagnen på promenad eller på bussen. Andra dagar somnar hon inte om efter morgonmaten och då blir förmiddagsluren istället vid åtta-tiden (vilket inte passar lika bra i "min" planering, men det är ju som bekant inte jag som bestämmer...).
Under dagen blir det sen två-tre sömnperioder till, de varierar i både längd och tidpunkt. Timmen innan nattningen på kvällen har blivit mindre gnällig, kanske för att vi låtit den bli lite tidigare: numera somnar hon sällan efter halvåtta.

Hon har mer kontroll över sina händer nu.
Allt nytt är spännande och ska undersökas grundligt: vända vrida och titta, in i munnen, banka i bordet. Vissa gamla leksaker som bitringarna och en pet-flaska är nästan alltid kul, men annars är det mesta gammalt trist. Det är kul när någon sjunger eller pruttar Lillan på magen. Att stå upp och hoppa är kul, att sitta är OK, att ligga på mage är OK om hon har något att leka med, men trist efter en liten stund när hon inte lyckas krypa. Katten och lära-gå-vagnen är jätte-jättekul.

Mat är mycket populärt, men att bli torkad om munnen efteråt är pest. Gröt, kålrot och frukt är godast, men allt går ner (utom rotselleri och rödspetta). Amma är mysigt. Ersättning är gott.

Lillan sitter stadigt i vagnen, barnstolen eller i någons knä. Hon sitter inte riktigt själv än, men det är nog inte långt borta. Hon vill gärna krypa, men ligger bara och sprattlar med benen och blir arg när det inte går. Det roligaste är att stå.

En liten tand tittar upp och vi tror att en till är på väg.

Har Lillan en napp inom räckhåll så sitter den snart i munnen. Tar man ur nappen när hon är vaken så brukar hon inte bry sig om det utan leka vidare med något. Nappen är däremot ett måste när hon ska sova.

Lillan flyttar ut

Vi har börjat projektet att flytta Lillans säng till hennes eget rum. Vi tar det stegvis för att vi alla (men mest jag) ska vänja oss.
Från att stå med öppen sida mot mig i sängen står sängen nu med alla spjälor vid fotändan av vår säng. Faktiskt en rätt stor skillnad. I helgen när maken är hemma ska vi göra Den Stora Flytten. Det vill säga, flytta till hennes eget rum.

Då vi inte vill ha nattligt besök av katten så kommer både vår och Lillans dörr att vara stängda och vi kommer ha babylarmet.

Redan nu när hon är någon meter bort märks skillnader: Jag vaknar inte lika ofta på natten. Maken vaknar oftare. När Lillan vaknar på morgonen så ligger hon vaken ett bra tag innan vi vaknar och jag ger henne mat. Detta får till följd att hon inte längre somnar om efter matningen vid 05:30 utan jag får glatt pallra mig upp vid sex-tiden.

Den friske har många önskningar...

...den sjuke har bara en.

Jag är dödligt sjuk i förkylning. Det är helt ofattbart hur däckad jag blir när jag får en helt vanlig förkylning. Tankarna går till reklamen med mannen som säger "ni kvinnor pratar om att föda barn, ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld". Jag slår honom med hästlängder
Jag har ont i halsen, jättetjockt i näsan, ont i huvudet, ont i bihålorna. Det är vansinnigt synd om mig. Bara så ni vet det!

Maken gick till jobbet för en timme sen och kommer inte hem förrän i natt. Jag har ingen aning om hur jag ska orka underhålla Lillan hela dagen. Men det löser sig säkert på något sätt :) Än så länge har hon inte blivit smittad, som väl är.

ovan ensamhet

Lillan är med far sin på promenad och jag finner mig själv ensam hemma. Det händer inte ofta nuförtiden. Jag har ändå en hel del ensamtid; på promenad med sovande Lillan, på bussar, när jag ibland kommer iväg på träning och så vidare. Men mycket sällan här hemma. Jag kan nog räkna de tillfällen jag varit ensam hemma sedan Lillan föddes på min ena hands fingrar.
Jag firar med att fastna framför datorn. Kanske inte rätt sätt att spendera egentid...

Bäst jag sätter mig på altanen istället och njuter av kanske den sista sommarvärmen det här året.

på besök i ett annat liv

Häromdagen var jag på möte på jobbet.
Det kändes inte så underligt som jag hade förväntat mig och det kändes lite lite kul att få vara C igen och inte "Lillans mamma". Jag blev påmind om att jag faktiskt gillar mitt jobb och jag fick en föraning om att det faktiskt kanske kommer vara kul att börja jobba igen.
Så småningom. Inte än.

Världen går under

Nej, det gör den troligen inte. Men om man ska tro Lillan så gör den det.

Gnäll, gnissel, gråt och panikgråt om vartannat. Och emellanåt är hon sitt vanliga soliga jag.

Nere i hennes underkäke finns förklaringen: en tand är på väg.
Och jag bävar för att jag snart abrupt måste sluta amma för att hon bits. Och njuter av varje amningsstund jag får.

Riverdance

Lillan kör riverdance varje kväll när hon ska sova. De små benen far som trumpinnar tills hon somnar. Nu har hon börjat med extraföreställning på nätterna. Jag vet inte om hon sparkar i sömnen så att hon vaknar eller om hon vaknar och sen börjar sparka. Varför hon sparkar över huvud taget har jag heller ingen aning om. Idag är teorin att hon fryser om fötterna, andra dagar är det att hon sparkar för att inte somna.

Varning för banan

Lillan gillar banan, men hon har bara fått det två gånger.
Efter första gången så blev det stopp i magen på henne.
Efter andra gången så blev resultatet exorcist-spya och stopp i magen i ett dygn (vilket är mycket för att vara Lillan).

Så nu är banan bannlyst. Synd, eftersom det är så praktiskt att ha med sig ut. Vad ska man packa ner i matväskan istället?

fem sekunder av skräck

Häromdagen hittade jag en knöl i mitt ena bröst. Den var flera centimeter stor och knögglig. Jag var som förlamad i flera sekunder och ord som "cancer", "cellgifter" och "död" fladdrade framför ögonen.

Ganska snabbt insåg jag att även väldigt aggressiv cancer inte växer flera centimeter på en natt och att eftersom jag ammar så är det troligen början till mjölkstockning. Efter en varm dusch, en amningsstund och extra varma kläder så var knölen borta igen.

En gnällig tjej

Lillan har varit gnällig de sista dagarna. Troligen är hon fortfarande inte i närheten av lika gnällig som andra ungar, men jämfört med hur hon "brukar" vara är det stor skillnad.

Först var det 5-månadersvaccinationen med påföljande feber som spökade. Sen har det bara fortsatt: gnäll på ovanliga tider, gråtande där det tidigare var gnäll.
Det funkar sällan att mata. Den tillfälliga lösningen är att sjunga eller titta på katten. Den bästa lösningen är att få henne att somna.

Gissningsvis har Lillan lika svårt att hantera sömnbrist som jag har att hantera lågt blodsocker.

Lillan fem månader

Den här månaden har det hänt mycket.
Lillan vänder sig från rygg till mage, och någon enstaka gång från mage till rygg.
Att sitta i barnstol och leka med saker som ligger på bordet framför är roligt, men jag vågar inte ha henne i stolen hur länge som helst, eftersom jag inte vet hur länge hon orkar sitta.

Smakisar är introducerade och är omåttligt populära. Lillan skiner upp som en sol när hon inser att det är mat på gång, lutar sig framåt och gapar stort. Medan hon äter säger hon "mmmmmmm". Hon vill så gärna ha maten att det allra mesta faktiskt hamnar i munnen. De där beskrivningarna om hur det är mat i håret, öronen, mellan tårna och så vidare har vi sluppit uppleva. Visst är det lite kladd runt munnen och på någon hand ibland, men oväntat kladdfritt än så länge. Hittills har Lillan ätit potatis, blomkål, ärter, kålrot, palsternacka, banan, melon och päron. Allt är lika gott. Hon får en halv till en deciliter åt gången och äter oftast två gånger om dagen. Banan ska vi dock inte ge henne igen på ett tag även om hon tyckte det var väldigt gott, hennes lilla mage kom inte riktigt överens med det.
En period fick vi ge ersättning även på dagarna ibland, men numera räcker mjölken bättre och hon får bara ersättning inför natten.

Sömnen är fortfarande bra, men hon blir fortare övertrött nu och blir riktigt gnällig då. Nattsömnen är ungefär som tidigare från 20-05 och sen till ca 08 efter blöjbyte och mat. Sömnen på dagarna börjar få mer rutin. Efter att ha varit vaken någon timme på morgonen blir det en förmiddagslur, sen några vakna timmar och en ny sömnperiod någon gång efter lunch. Sen blir det lite stökigare och vi har inte helt fått kläm på eftermiddagarna-kvällarna. Hon blir jättetrött vid halvsex-sex och skulle egentligen ha behövt sova redan vid halvfem-fem, men då är hon superpigg och vill inte alls sova. Ofta lyckas vi söva henne vid sex-tiden, men måste då väcka henne vid sju för att inte förstöra hela nattsömnen och det är inte speciellt populärt. Jag vill helst inte bryta rutinen att hon somnar vid halvåtta-åtta, så därför har jag inte kollat vad som händer om hon får somna för natten då vid sex när hon är som tröttast. Istället försöker jag komma på när på eftermiddagen det är bäst att hon sover.

Fötterna är definitivt upptäckta och är mycket roliga att leka med, helst stoppa i munnen. Liksom allt annat hon får tag på. Annars är det roligt att stå, hoppa, flyga flygplan och när mamma sjunger. Helst imse vimse spindel med stooora rörelser.
Lillan har börjat klappa personer i ansiktet. När hon har en person nära sig sträcker hon sig efter den och så snart han/hon kommit tillräckligt nära så klappar hon och känner i ansiktet på personen. Råkar personen ha glasögon åker de ofta av under denna undersökning. Råkar det vara mamma så får hon blöta pussar i hela ansiktet.

När Lillan blir glad, tex när hon ser mamma, pappa, någon annan nära person eller katten, så spritter hon till i hela kroppen, börjar sprattla med benen, veva med armarna och ler stort.

Lillan har även upptäckt sin röst, hon använder den ofta och på ett varierat sätt. Hon skäller på leksakerna när de inte gör som hon vill. Hon ropar av frustration när hon inte lyckas ta sig dit hon vill utan ligger på mage och sprattlar istället. Hon "pratar" med speciella ljud när hon vaknar och vid vissa andra tillfällen, hon skrattar eller tjuter när något är kul, hon gör nöjda ljud när hon äter och så vidare. Troligen blir hon en riktig snackis, som mor sin :)

Katten och Lillan har upptäckt varandra och de verkar gilla varandra. Katten stryker sig mot Lillan och Lillan tittar och klappar (eller sliter loss tussar av päls...). Katten är underbar att avleda uppmärksamhet med, är Lillan grinig kan man säga "titta på kissen" så tystnar hon och ser sig omkring efter katten. Ja, det funkar så klart inte varje gång, men ofta.

Lillan har börjat vända sig om även i sin säng, kanske är det dags att sätta för spjälorna på den öppna sidan.

Lugn?

Ikväll fick maken ta nattningen av Lillan och jag tänkte passa på att fixa lite med alla foton på datorn. Nu sitter jag här och det kryper i hela kroppen av Lillans förtvivlade och övertrötta skrik från andra sidan hallen.
Hon har varit sällsynt svårlagd den senaste tiden, och inte verkar det gå lättare när maken lägger henne :(

Träning

Häromdagen fick jag permis från Lillan och kunde smita iväg till stan. Ensam.
Jag uträttade ett ärende, power-shoppade ett par byxor på rean och gick på ett hett efterlängtat yoga-pass. Det var mitt första yogapass på evigheter, minst 8-10 månader. Mina 2-3 halvhjärtade försök hemma räknas inte. Det var härligt att komma iväg och äntligen få yoga!

Jag kom in ganska bra i andningen och inom kort kom de effekterna som yoga brukar ge mig: ökad blodcirkulation, pirr i kroppen och svettiga händer och fötter. Och tom skalle. Kroppen klarade av att hänga med på det mesta och var inte så stel som jag befarat. Över förväntan alltså. Efteråt satt jag på bussen hem och var så där härligt luddig och introvert som jag blir ibland efter yoga.

Nu när höstschemat snart är igång på gymmet ska vi se till att jag kommer iväg och tränar regelbundet. Både yoga och annat. Det ser jag fram emot!

(inte så värst mycket) action i vardagen

Lillan och jag promenerade till vårt förortscentrum idag. Följande saker hände:

• Jag såg en man med käpp komma ner för en brant skogsbacke.
  
• Solen värmde härligt i nacken och det doftade nyklippt gräs.
• En mamma blev generad när hennes treåring högt och tydligt talade om att det var dags för honom att gå på toaletten och bajsa.
• Vi träffade på en 9månaders tjej med lika lite hår som Lillan.
• Jag glömde låsa altandörren när vi gick hemifrån. Igen.
  

Time warp

Tiden har varit underlig på sistone. Den liksom bara försvinner, trots att dagarna känns långsamma. Jag hinner inte med någonting känns det som.
Jag har till exempel försökt ringa min bästa vän sedan i fredags, men inte hittat någon lucka att göra det. Lyckligtvis ringde hon mig istället och magiskt nog så hann vi prata i flera minuter innan Lillan pockade på min fulla uppmärksamhet.

Tvångströja?

Har just nattat Lillan. Hon är inte precis stilla när hon ska somna för natten.
Huvudet vrids från sida till sida, benen fäktar. Armarna vevar och de små händerna drar ut nappen, drar i örat och klöser i ögonen. Och så ligger hon som en ostbåge och försöker vända sig.
Det brukar sluta med att jag vänligt men bestämt håller fast de små händerna medan jag sjunger vaggvisor i hennes lilla öra.
Stackars unge... Kanske tvångströja vore något?

Att se in i framtiden

Eftersom Lillan är lite svårsövd om dagarna nuförtiden har det blivit många promenader i vår omedelbara närhet, vårt bostadsområde. Förhoppningen är då att Lillan ska somna och att jag snabbt kan hinna hem, hon ska fortsätta sova hemma i vagnen och jag får lite tid.

Så blir det ju inte alltid. Men i alla fall.
När jag rullar vagn runt runt i vårt villa/radhusområde så kommer jag nära inpå andra människors vardag. Människor sånna som jag, eller som jag kommer bli om några år. Många gånger har jag lett för mig själv och känt ofantlig lycka över att vi har fått ett barn. Ett barn vars liv och utveckling jag kommer få följa. Mina grannar ger mig en liten inblick i vad som komma skall:
Idag såg jag en liten flicka i sommarklänning som var ute och lekte. Hon hade ett par strumpbyxor på huvudet och benen på dem hängde ner som hår, eller som långa öron. Om hon lekte Rapunzel eller kanin eller något annat har jag ingen aning om, men jag ser så fram emot att få dela Lillans fantasivärld om ett par år.

Jag hörde en mamma tala om för sin dotter i sexårsåldern att de där fina röda bären var giftiga och absolut inte fick ätas.

När jag gick förbi ett stort buskage nyponrosor längs med en södervägg och deras doft hängde tung utspelade sig följande dialog mellan en mamma och sonen i fyraårsåldern:
Sonen: Vilka fina blommor
Mamman: Ja, visst är de. Och känner du vad gott de luktar?
Sonen: Ja. De luktar som bajs...

Tillbaka vid datorn

Jag har inte lyckats sitta vid datorn på flera dagar. Inte kollat mailen, inte bloggarna eller ens nyheterna.
Lillan kräver mycket uppmärksamhet nu och maken har jobbat. Lillan vill bli underhållen nästan varje vaken stund; sjunga, titta på katten, hissas upp i luften, läsa bok, hoppa. Ja, vad som helst utom att ligga snällt och stilla på en filt så att mamma kan sitta vid datorn. När hon ska somna på dagarna går det inte lika lätt som förut, speciellt inte när vi är hemma. I vagnen går det oftast bra, men jag vill inte gå ut varje gång hon ska sova. Istället sitter vi i fåtöljen, myser, sjunger och bråkar lite och till sist somnar hon. Oftast.

Morgonstund

Lillan har börjat böka lite mer på nätterna. Kanske är det smakisarna som stökar i magen, kanske är det utvecklingsruschen hon haft den senaste tiden. Hur som helst låter hon och stökar i sängen om nätterna. Hon vaknar inte själv, men jag gör det. Ibland somnar jag om fort, ibland tar det längre tid.
Under dessa minuter, kvartar och timmar som jag ligger vaken om nätterna så hinner jag tänka en massa saker. Jag hinner författa blogginlägg som jag sedan inte minns ett ord av när jag får en stund över vid datorn. Jag upprättar att-göra-listor, shoppinglistor och löser allehanda problem som jag sedan i varierande grad minns när jag behöver det.

Tanken har slagit mig att ha papper och penna i närheten av sängen för att skriva ner alla dessa fantastiska idéer som kommer till mig, men det har inte blivit av. Jag vill inte vakna så mycket som jag gör om jag börjar skriva, och så finns det en gnagande misstanke om att mina blogginlägg och problemlösningar kanske inte skulle vara lika briljanta i dagsljus...

Depp

För ungefär två månader sen började jag få ont i fingrarna på morgonen. Det kändes som att jag inte hade någon styrka i händerna och jag vågade ibland inte lyfta upp Lillan när hon vaknade på natten av rädsla för att händerna skulle sluta lyda och jag skulle tappa henne.
Maken fick ta natt-blöjorna, men det var ju ingen förlust.

Jag har fortfarande ont och nu är det inte bara på morgonen längre utan nästan hela tiden.

Jag var hos husläkaren häromdagen. Han sa att min symptombeskrivning lät som ett skolboksexempel på ledgångsreumatism. Jag fick en remiss till en reumatolog för att få den slutgiltiga domen, men i min hjärna är det redan klart:

Jag har en obotlig kronisk sjukdom.

Jag kan inte vara sjuk hela tiden! Jag är inte en sån person som klarar av att leva med kronisk värk, jag som gnäller som en hel karl när jag är lite förkyld!

Ja jag vet, man ska inte ta ut saker i förskott. Det kan ju vara ingenting också. Men det gör ju inte att värken försvinner...

Om det nu är ledgångsreumatism jag har kan jag i alla fall glädja mig åt att, som husläkaren sa: "nuförtiden finns det bra behandling, ingen hamnar i rullstol längre pga ledgångsreumatism...". hurra.

Fantastiska unge

Lillan måste vara den bästa ungen i hela världen. Inte nog med att hon är vackrast och underbarast på alla sätt. Hon är dessutom extremt lätthanterlig och är nästan jämt glad!

Idag till exempel:

• 04:30 Vaknar, får ny blöja och mat.
• 05:00-06:00 Vägrar somna i dubbelsängen, efter övertalning somnar hon om i sin egen säng.
• 07:30 Vaknar, gosar med pappa. Ligger på filt och gymnastiserar.
• 09:00 Matdags
• 09:00-11:00 Busar med mamma och pappa
• 11:00 Matdags
• 11:30-14:00 Sover genom bussresa och mammas lunch
• 14:00 Mat till Lillan och fika till mamma
• 14:30-16:30 Nöjd i vagnen på stan. Charmar alla på fiket med stora leenden.
• 16:30-17:30 Sover
• 17:30-18:15 Hemma igen. Äter potatis och ligger på filt.
• 18:15-19:00 Jättetrött, men vill inte somna. Somnar efter övertalning i selen.
• 19:00-19:30 Vaknar efter en power-nap. Sitter i babysittern, skrattar och leker med en leksak medan mamma sitter vid datorn och surfar skötväskor.
• 19:30-20:00 Mat och nattning

Och då var ändå idag en ovanligt "jobbig" dag eftersom hon var svårsövd både imorse och på kvällen.

En jävla skitdag

är det idag.

Utveckling

Det går fort nu, Lillans utveckling. Nya saker händer nästan varje dag.
De senaste dagarna har hon pratat nästan varje vaken minut: Ääääää-äääää-äääää, äääääng och andra intelligenta saker har hon sagt. Hon ler och ler och pratar och pratar vårt lilla charmtroll. Nya föremål stoppas i munnen varje dag, "gamla" leksaker (det vill säga grejer som hon sett förut) är inte alls lika roliga som nya leksaker. Allt nytt ska upplevas och undersökas.

Trots att så mycket händer i hennes liv nu så är hon lätthanterlig som aldrig förr. Gnäller lite när hon är hungrig eller trött, i övrigt är hon en solstråle. En riktig pratkvarn till solstråle...

Mindre roligt är att hon har börjat misshandla mig när hon äter. Kanske på grund av frustration över att det inte kommer tillräckligt med mjölk har hon börjat trycka händerna mot mig och dra huvudet bakåt med all kraft. Ajajaj. Hon är stark, min lilla tjej.

Lillan fyra månader

Lillan ler och pratar, och skriker av skratt när man busar med henne. Hennes öga-hand-koordination blir allt bättre, och hon sträcker sig efter saker. Och allt hon får tag på ska in i munnen.
Lillan vill väldigt mycket och har börjat med ett "frustrations-rop" när saker inte går som hon vill, tex när hon inte når något hon vill nå.
Att ligga på filt på magen är rätt OK, att göra det framför spegeln i babygymmet är djupt fascinerande och det kan hon göra länge. Att sitta utåtvänd i famnen så att hela världen kan upplevas är fortfarande en hit. Även att kika på världen från selen är populärt.
Lillan är stark i kroppen och det är nog inte lång tid kvar tills vi kan sätta henne i en barnstol. Hon gillar att sitta, men kanske ännu mer att stå.
Ibland får Lillan sitta upp i vagnen. Det är spännande, men efter ett tag blir intrycken för många och det är skönt att ligga ner igen och somna bakom den trygga filten som hänger över sufletten.

Maten går fortfarande bra. Ibland är det så mycket att titta på att det är svårt att koncentrera sig på att äta, speciellt i slutet av måltiden då den värsta hungern är stillad. Då ligger hon och tittar på allt och ingenting som råkar finnas runt omkring. En annan rolig lek när hon kanske egentligen är mätt är att äta några klunkar, titta upp på mig och le pillemariskt, äta i två sekunder till, titta upp och le, äta igen och så vidare.
Till målet just innan nattning brukar mjölken inte räcka till och vi ger ersättning så att hon blir ordentligt mätt.
Kräks gör hon fortfarande, men inte alls lika ofta som tidigare. Nu har vi oftast inte ens haklapp på henne. Men vissa dagar är det som på "den gamla goda tiden" och det går åt tre-fyra ombyten av mina kläder och minst det dubbla för Lillan.

Sömnen är fortfarande hur bra som helst. Lillan sover från runt åtta på kvällen till fem på morgonen. Efter blöjbyte och mat brukar hon somna om och sova någon timme till, oftast till åtta. Sömnen på dagarna har vi än så länge ingen vidare rutin på, det beror på vad vi gör, hon somnar nästan jämt när vi åker buss eller bil. Vissa dagar somnar hon på promenad i vagnen, andra inte. Ibland blir hon övertrött och måste övertalnings-sövas i min famn. På kvällen måste hon sova runt 17-18-tiden, om det missas så blir det en mycket gnällig kväll och en tjej som vill somna för natten vid 18:30.

Napp har hon fortfarande, och jag är rädd att det inte längre är på grund av sugbehov utan den har blivit en trygghet och en vana. Förutom när hon är supertrött och däckar vid bröstet eller i en bil så har hon napp när hon ska sova. Ofta faller nappen ur när hon når djupsömnen, men om hon sover lite oroligare så kan den vara kvar tills hon vaknar.
Ibland har hon även napp när hon är vaken, oftast för att hon är gnällig och egentligen skulle behöva sova men inte kommer till ro. Eller för att vi är bekväma och vill ha tyst ett tag, eller för att skjuta upp amningen några minuter. Vi har också märkt att hon kräks mycket mindre när hon har napp, så kräks-dagarna blir det mycket napp.

en fas till

Lillan verkar ha nån ny utvecklingsfas. Hon sover massor och somnar hur som helst, när som helst.
De få stunder hon är vaken och inte äter är hon dock en liten solstråle.

Lillans nya ljud

Lillan låter mer och mer. Det senaste i raden av läten är ett morrande ljud där hon tar i ända från tårna och slutar med ett vrål. Andra misstolkar gärna detta som ett svårt-att-göra-i-blöjan-ljud, men det är det inte. Ofta låter hon så när hon ligger på en filt med en leksak i munnen. Kanske är det frustration över att leksaken inte gör/känns/smakar som hon ville, eller för att hon inte lyckas rulla runt.

Ett annat nytt ljud skapar hon genom att gnida underkäken mot överkäken. Det ger ett hemskt ljud som låter någonstans mitt emellan led-knäpp och någon som gnisslar tänder. I detta fall verkar det mest vara gnidandet som hon tycker är kul, ljudet verkar vara mest en bieffekt. Kanske är det tänder på gång?

Annars är det mest glada skratt och tjut här hemma på dagarna. Och små små snarkningar på nätterna.

Dagens i-landsproblem

Idag var jag och Lillan med vännen F i ett större köpcentrum. Det visade sig snabbt att man inte kan gå på toaletten någonstans i hela centrumet utan att betala 5 kronor.
När jag var höggravid och sprang på toa titt som tätt så var det gratis på biblioteket, men nu var även de dörrarna försedda med myntlådor. Troligen var det fler än jag som insett att man kunde lura systemet där...
Förvånande nog var skötrummet gratis (men där fanns så klart ingen gratis toa).
Nu var det väl överlevbart för oss som inte går på toa en gång i timmen, men jag undrar hur man gör om man är gravid eller om man har en liten som håller på att sluta med blöjor.

En effekt av detta var att man måste:

1. Hitta en bankomat (jag brukar betala med kort och hade inga kontanter)
2. Växla en hundring i en växlingsmaskin
3. Gå omkring med 19 stycken 5-kronor i sin plånbok resten av dagen

Jag måste nog bojkotta det där centrumet...

Fall

Det är väldigt mycket fall i mitt liv just nu:

• Förfall - min kropp förfaller i snabb takt; graviditet, amning dåliga matvanor och icke-träning tar ut sin rätt.
• Inkomstbortfall - FK gör en inte rik direkt.
  
• Håravfall - det har börjat nu.
• Kompisbortfall - en av mina vänner har slutat höra av sig sedan jag fick barn. Jag är väl inte lika kul längre antar jag...
• Hormonanfall - har haft något som liknar PMS i flera veckor, nu börjar jag till och med gå mig själv på nerverna.

Ett fall jag däremot tack och lov inte drabbats av är framfall. Alltid är det något som är positivt :)

Somna

Lillan har börjat med en ny grej.

Det verkar som att hon inte vill somna. När hon somnar i vagnen går det bra ibland, men i stort sett varje gång hon ska somna i sin säng för natten eller vid bröstet så börjas det. Just när hon somnar så sprätter hon till, spärrar upp ögonen och börjar veva med armar och ben. I vagnen och vid bröstet börjar hon dessutom gråta ibland. Efter lite mammaövertalning lugnar hon sig och så börjar det om igen. Och så där håller det på gång på gång tills hon till slut somnar in. När hon väl somnat sover hon precis som vanligt.

Gissningsvis är det nån slags fas och det kommer säkert gå över, men det är ändå lite jobbigt.

Stopp stanna

Tiden går så fort. Min lilla unge växer för snabbt!
Stanna tiden, stanna! Jag vill att hon ska vara nyfödd och så där underbart hjälplös igen så att jag bara får ta hand om henne, när jag är det viktigaste i hennes liv.
Och samtidigt är det härligt att hon utvecklas och jag pöser av stolthet när hon lär sig nya saker, när jag kommer underfund med någon av hennes egenheter. Jag fantiserar om hur det kommer vara när hon kan krypa, kan gå, kan prata och så vidare. Hur vi nästa sommar kommer ha fullt upp med att jaga efter en liten tjej som springer omkring på stranden, inte som nu ligger stilla (nåja) på en filt i skuggan.
Som jag slits mellan att vilja stanna tiden och skynda på den. Allt på samma gång.

Sitt

Vi har satt i sittdelen i Lillans vagn. Liggdelen började bli lite kort, men annars protesterade Lillan inte speciellt mot den. Anledningen att vi bytte var att vagnen blir mindre ihopfälld med sittdelen, vilket är mycket praktiskt när man ska lasta den i en bil och fara på semester.
När vi testade sittdelen för första gången (med fullt liggläge) så lade vi ner Lillan och efter några "ska bara" var vi klara att rulla ut i sommarsolen. Då hade Lillan redan somnat in i vagnen i hallen. Vi tolkar det som högsta betyg :)

Midsommar med Lillan

Vi hade en fantastisk midsommar med makens släkt. Ett stort sällskap av trevliga och sångglada människor gjorde dagen och kvällen till ett fint minne. Lillan dansade kring midsommarstången i selen på min mage.
Lillan var ensamt barn och fick hur mycket uppmärksamhet som helst. Hon satt glatt hos olika personer och när det var dags för mat eller lite mamma-närhet så pep hon lite diskret. Alla var mäkta imponerade över hur snäll hon är. När hon skulle sova på dagen blev det i min eller makens famn, med eller utan sele.
Även natten gick bra, den första natten som hon sov hemifrån. Dock ville hon inte somna utan att jag eller maken också lade sig, så hon fick sova en stund i min famn innan det var dags för oss att sova alla tre. Lillan sov som vanligt hela natten och vaknade inte ens när en helikopter landade i trädgården och vi andra livrädda trodde att det var jordens undergång med ljuskäglor spelandes över rummet, öronbedövande muller och hela huset skakade.

Frihet i en liten ask

Några saker har gjort mitt liv som föräldraledig mycket friare:

1. Babysittern - så att jag kan få båda händerna fria, laga mat, duscha eller sitta vid datorn
2. Babylarmet - så att Lillan kan somna före oss och vi kan få ostörd vuxentid. Även om den "bara" spenderas uppkrupna i soffan framför TVn.
3. Bröstmjölkspumpen - så att jag kan vara ifrån Lillan långa eller korta stunder.

Det låter lite hemskt med så mycket fokus på saker som gör att jag slipper sitta med Lillan i famnen. Det ÄR underbart att sitta med henne i famnen, men jag måste få komma loss ibland också annars tappar jag bort mig själv.

Egen tid

Idag fick jag ordentlig egentid för första gången sedan Lillan föddes. Fem timmar var jag hemifrån. Jag var på gymmet, shoppade kläder till Lillan och skor till mig, åt lunch och handlade mat.
Det var en härlig, men ovan känsla att vara utan Lillan, att bara bry mig om mig själv.

Att träna för första gången på ett halvår var spännande. Det var kul! Det gick över förväntan, även om jag inte riktigt orkade de två sista låtarna på passet.

Sedan hämtade svägerskan upp mig och så åkte vi hem till oss, så fick kusinerna träffas lite. Även om man kan fundera på vad de har för utbyte av varandra när de är 1 resp 3 månader gamla... Men vi vuxna hade i alla fall en trevlig kväll. Nu när Lillan somnat blir det kanske till och med lite kvalitetstid med maken också?

Gnäll

Igår fick Lillan 3månaders-vaccinationerna. Det var inte så kul, men hon var jätteduktig och lugnade sig ganska snabbt. BVC-tanten sa att om hon får feber så får hon inom ett par timmar. Inte då. Lillan fick reaktionen idag istället. Maken till gnällig bebis får man leta efter, ingenting är bra och allt är fel idag. Fick veta av svägerskan att deras BVC sagt att reaktionen oftast kommer efter ca 24 timmar. Och det stämmer ju bättre på Lillan.
Har varit hos Lillans mormor idag och bussresan hem var en pärs, men nu är vi hemma och Lillan får vara med sin pappa så att hennes mor kan pusta ut lite.

Kärleksförklaring till en bärsele

Nu har vi köpt en ny (dyr) sele.
Lillan gillar den skarpt. Även om hon gillade babybjörnen också så märks det stor skillnad. Även mina axlar gillar denna sele mycket bättre än babybjörnen.
Lillan somnar på ett kick om hon är trött, och om hon inte är det blir hon genast tyst och kan sitta i timmar och se sig omkring ifall jag promenerar.
Nästa gång ska jag planera lite bättre och klä på henne utekläder innan jag sätter henne i selen, så kan jag äntligen ta den hett efterlängtade premiärturen i skogen.

Så här mysigt sover hon just nu:

Lillan tre månader

Tre månader har gått sen världens finaste kom till oss!

Lillan är en glad liten (stor) tjej som oftast är nöjd, men ibland kommer det dagar fulla av gnäll och stort närhetsbehov.
Hon sover fortfarande bra, även om det tar längre tid för henne att somna i vagnen numera. På nätterna blir det första sovpasset allt längre, och det blir bara en matning på natten. Det första passet är oftast 8 timmar men ibland upp till 10. Vi försöker få henne att somna vid åtta, men hon vill gärna somna redan vid sju. Hon verkar må bäst när hon även får ett eller två längre sovpass på dagen, men de måste vara i vagnen för att de ska bli så långa som de behöver vara. Får hon inte ligga i vagnen så blir det istället ständiga power-naps vid amningarna (som också tenderar att ske oftare dessa dagar).

Maten är det inga problem med. Lillan har god aptit och jag har mycket mjölk. Hon kräks fortfarande, men det har blivit bättre. Vissa dagar kräks hon bara när hon just ätit! Men Lillan har börjat dräggla istället, så kläderna går inte säkra ändå...
Vi har köpt en pump och Lillan äter gärna mjölk från flaska. Då ligger hon helt stilla i famnen på den som matar och tittar den personen djupt i ögonen. Till skillnad från när hon ammas då hon ofta ligger och bökar med händerna och trycker ut mjölken.

Att ligga i vagnen är OK, babysitter är ännu lite bättre, speciellt om den är vinklad så hon ser mycket. Att sitta i mammas eller pappas famn är kul, för då kan hon se hela världen. Även att sitta i bärsele är mysigt och spännande för man ser mycket. Men det allra bästa är att ligga på skötbordet eller på en handduk på golvet och mamma lutar sig över och snackar, busar, sjunger eller något annat kul. En annan rolig lek är att stå i pappas knä och lyssna på hans joller. Då skrattar Lillan det ljuvligaste lilla skrattet. Vid något enstaka tillfälle har hon lagt av en längre skrattsalva.
Hon är ganska stadig i kroppen (trots att vi slarvar med nack-träningen), kan sitta själv mot en mjuk kudde i soffan och behöver inte så mycket stöd när hon sitter eller står i ens knä. Hon har börjat resan mot att vända sig själv, men har än så länge bara lyckats ta sig från rygg till sida.

Händerna är mycket spännande, och lämnas hon ensam vaken utan napp så är händerna genast där i munnen (eller så ligger hon och stirrar på dem). Hon tittar även länge och fascinerat på leksaker eller andra saker man håller upp framför henne, men hon gör ännu inga försök att greppa efter dem.
En gång hittade hon sina fötter, som hon tyckte var himla spännande, men sen glämde hon bort dem igen.

Det börjar bli enklare att förstå vad det är hon vill när hon är trött, hungrig eller inte vill ligga kvar i babysittern/vagnen längre utan vill komma upp i famnen. Och det gör så klart livet tillsammas lite lättare.

Funderingar om bärsele

Vi hade bestämt oss för att köpa en mer terräng-vänlig vagn för att jag ska kunna gå i skogen med Lillan. Men nu funderar jag på om det inte är ännu smartare att istället köpa en bra bärsele. Vi har en gammal lånad BabyBjörn, men min rygg kommer inte helt överens med den när jag burit länge. Snart ska vi på vår årliga fjällvandingssemester med hela familjen och då vill jag kunna bära längre stunder.
En mamma i föräldragruppen har en Beco-sele som hon (och hennes bebis) är nästan löjligt förtjust i. De är rätt så dyra, men om de verkligen är så bra som hon säger så är det värt varenda krona. Speciellt om vi slipper köpa en till vagn...

Babyboom - eller - Kan det vara något i vattnet?

Det verkar vara något underligt med min släkt.
Först väntar jag och brorsan barn samtidigt, sedan får makens syster barn två månader senare. Nu visar det sig att båda mina plastsyskon också väntar barn. De har dessutom exakt samma beräknade nedkomstdatum, ganska prick ett halvår efter Lillans födelsedag.

Lillan kommer alltså ha fyra kusiner som är födda samma år som hon.

När vi var på fest hos mamma nyligen pratades det så klart mycket om det helt osannolika i situationen. Varför råkar syskonen bli med barn precis samtidigt? Vi insåg att i jul kommer det finnas två nya bebisar i släkten och de kommer vara ungefär lika stora då som Lillan och brorsdottern är nu. Hur kommer våra släktmiddagar se ut om två år med fyra (eller fem om vi bjuder in makens systerson också) tvååringar som rusar omkring och busar? Men vad kul de kommer ha med varandra, och det blir garanterat barn-bord på kalasen om några år.

Mamma och hennes sambo har nu gått från ett till fem barnbarn på bara några månader. Hoppas bara inte att det fortsätter att alstras barn med samma exponentiella takt, för då blir det fullständigt ohållbart i längden...

Härliga somardag

Idag har jag och Lillan haft en riktig heldag på stan, vi hann med både lunch på filt i park, glass i annan park och fika på uteservering.
Lillan skötte sig exemplariskt och tolererade vagnen förvånansvärt länge. Matade henne just innan jag skulle åka, hon däckade vid bröstet och protesterade inte när jag lade ner henne i vagnen. Sen sov hon i tre timmar där så jag fick äta min lunch i fred. Sen vaknade hon, låg ett tag på filten och tittade på trädkronorna och den blå himlen. Sedan satt hon ett tag i mitt knä och tittade på allt spännande man kan se i en park. Efter lite matning gick det bra att åka vagn igen och efter ett tag somnade hon så att jag även fick äta min glass ifred (vilket var tur, det hade blivit lagom komplicerat att jonglera både bebis och en snabbt smältande mjukglass). Efter att jag sagt farväl till min ena vän och mött upp en annan blev det fika med en vaken och nöjd Lillan. Sen blev det nog med intryck för Lillan och på väg till bussen hem fick hon flytta till BabyBjörnen där hon somnade snabbt.

Imorgon ska det bli busväder och jag planerar att sitta i soffan och gosa hela dagen.

Våga vägra vagn

Lillan gillar inte vagnen längre.
Förut somnade hon som en stock i den. Nu kan hon ligga och skratta ett tag när man lagt ner henne, men efter några minuter så börjar hon gnälla. Jag hoppas och tror att det bara är tillfälligt och att det kanske beror på att hon känner sig övergiven bakom alla myggnät och filtar. Men även ibland när hon kan se mig så vill hon inte alls ligga i vagnen.

Även på andra sätt visar lilla fröken vad hon vill. Hon vill gärna äta tills hon somnar och då helst ligga kvar i flera timmar. När hon är vaken vill hon bäras med sitt ansikte framåt så att hon kan titta på allt spännande i vårt hus. När vi inte är hemma är det mer populärt att sitta i famnen lite mer inåtvänd för ökad trygghet, men för att ändå kunna spana lite på omvärlden.

premiär

Efter sju sorger och åtta bedrövelser har vi äntligen lyckats vaccinera och märka vår lilla katt. Hon är snart nio år och har aldrig satt sin tass utomhus. Men igår var det dags: premiären av hennes nya liv som utekatt.

Snackis

Lillan har blivit en riktig snackis.
Hon pratar ofta och gärna med världens sötaste lilla röst. Hon säger ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä och ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö.

arketyp

Jag har för många gånger under senare tid funnit mig själv i en så typisk situation att jag nästan börjat skratta åt mig själv. Jag verkar ha klivit rakt in i en arkeytp.

För någon vecka sen var det första träffen med föräldragruppen på min BVC. Jag hade sett fram emot detta tillfälle nästan sjukt mycket. Att få träffa andra mammor (ja OK även pappor, men om sanningen ska fram mest mammorna) och bebisar, gå promenader och prata om de där sakerna som bara andra nyblivna föräldrar kan uppskatta att prata om: som bajsfärger, sovrutiner och hur man egentligen ska klippa naglarna på de där yttepyttiga fingrarna. Och dricka latte under tiden så klart.
Efter träffen som BVC så snällt placerat just innan lunch frågade jag om någon ville hänga med och äta. Det slutade med att vi var 6 mammor och lika många bebisar som slog oss ner på ett fik och lunchade. Där satt vi och gungade vagnar, ammade, drack latte och pratade ohemult mycket bebis-saker i flera timmar. Precis som jag hade hoppats på, men jag blev ändå full i skratt åt situationen, mer typiskt lattemamma kan man knappast bli.

I helgen var vi på kalas hos vännen S. Det var jättetrevligt, god mat och sällskap av gamla kompisar. Vi satt där på altanen och fikade, tittade på de större barnen som härjade i trädgården, spelade boll och gungade i gungmattan och Lillan flyttade från famn till famn. Det hela var supermysigt, nästan lite FÖR mysigt, tänk er om pripps blå skulle göra reklam som utspelar sig på ett trädgårdskalas.

Då slog det mig: just dessa personer delade jag min student-tid med; vi drack, lekte dumma lekar och härjade runt. Och hade vansinnigt roligt. Och nu sitter vi här, snart 10 år senare, har bildat familj och blivit... vuxna.

Kräk och slem

Min lilla unge inte bara kräks, hon har slem i halsen på nätterna också.
När hon sovit runt 6 timmar på natten så vaknar jag av att det låter som att hon är helsnorig i näsan och inte kan andas. Eftersom jag själv inte klarar av att vara täppt utan missbrukar nässpray vid första tecken på förkylning vill jag så klart att Lillan ska ha fria luftvägar. (För övrigt hatar Lillan näsFridan, men det kanske alla ungar gör?)
Men, det verkar inte sitta i näsan, hon kan amma och suga på napp utan problem. Jag tror snarare att det åker upp och ner i halsen/luftvägarna.
Och detta fenomen uppstår bara på nätterna.

Nu har jag pallat upp med handdukar under hennes madrass för att få lite lutning i sängen och hoppas på att det blir bättre av det. Mina nerver klarar inte av att lyssna på hennes andning en natt till.

Kräks-bebis

Lillan är en kräksbebis. Fortfarande. Hon kräks efter varje mål, ofta så mycket att man måste byta kläderna (eller om man har tur bara haklappen). Det har gått så långt att jag blir förvånad om hon inte kräks när hon ätit. Men hon kräks även mellan måltiderna, så man går aldrig säker. Och skötväskan sväller över av kräks-trasor och ombyten både till Lillan och mig.

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att hon skulle kräkas mindre.
Och så önskar jag att jag visste var man kan köpa bra (och fina, man är väl ytlig) haklappar, nån som vet?

MammaLedig

Folk som inte har barn brukar hävda att de som är föräldralediga har "är lediga och gör ingenting" och de som varit/är föräldralediga brukar protestera högljutt mot denna inställning.

Men just nu känns det verkligen som att jag bara är ledig. Det känns som semester. Dagarna är lugna men fyllda med roliga saker som att luncha på stan med vänner som jobbar, träffa Lillans kusiner, gå promenad med en mamma från föräldragruppen, sträck-se på Lost. Visst tar jag hand om Lillan dygnet runt och det tar ju en massa tid, men de närmaste 10-15 åren kommer jag alltid ta hand om Lillan (även om det blir på ett annat sätt). Det är liksom ingen skillnad på att gå hemma nu och ta hand om Lillan och om ett år när jag börjat jobba igen och har semester, då kommer jag också ta hand om Lillan.

Så nu njuter jag av min mammaLedighet och hoppas att den här semesterkänslan håller i sig länge länge!

Och så kommer den smygande igen, den där känslan av att: får det vara så här enkelt att ha barn, vad är det jag har missat?

Lillan två månader

Lillan har blivit två månader!
Min lilla unge är så stor nu! Jag blir nostalgisk och ibland tårögd när jag ser på bilder från den första tiden då hon var pyttig. Inte blev det bättre av att vi träffade hennes lilla kusin som bara var 5 dagar... Usch vad snabbt tiden går!

Mycket har hänt med Lillan den här månaden. Hon ler definitivt nu och det är ljuvligt när man får ett av de där tandlösa jätte-leendena som svar på sitt eget leende. Ibland låter det som att hon skrattar, hur sött som helst. Hon kan även ligga på skötbordet och snacka ibland.

Händerna är upptäckta och de är mycket spännande att stoppa i munnen. Tummen eller pekfingret blir snutte ibland, men då är mamma snabbt där med nappen. Inga tummsugarbarn här inte! (ja, vi får väl se, som vanligt är det ju Lillan och inte jag som bestämmer...)

Lillan är nyfiken och vill se sig omkring, helst sitta i famnen och titta på allt omkring henne. En annan mycket spännande sak är att sitta i mammas eller pappas famn framför spegeln. Babysittern funkar fortfarande oftast bra, men BabyBjörnen är inte vidare kul, man ser ju inget därifrån! Vagnen är fortfarande en favorit och där sover Lillan gärna många timmar antingen rullandes eller stillastående.

Vad gäller sömn så blir första natt-passet allt längre, upp till 7 timmar. Sen ett eller två kortare natt-pass. Ibland sover Lillan sista passet i vår säng, inte för att hon vill utan för att jag vill snusa på henne.
När vi är ute med vagnen blir det ofta ett långt sov-pass i den. Är vi bara hemma en dag blir det kortare sovstunder: 1,5-2 timmar.

Kvällsoron är mindre nu och vissa kvällar visar den sig inte alls.
Att bada är kul! Nu har Lillan även testat att bada med mig i badkaret, det var också en hit.

elefantöron

Min trädgård är eftersatt. Kraftigt eftersatt.
Det sägs att man ska klippa rosorna när björkarna har musöron. Innan jag klipper våra rosor kommer björkarna ha elefantöron...

Trädgård och närheten till naturen var ett av de stora skälen till att jag ville flytta till hus. Och nu kan jag inte bry mig mindre om vår trädgård. Vår granne påpekade lite fint att kirskålen som växer över tomtgränsen har sitt ursprung på vår tomt och inte på hennes.

Förra året skyllde vi på att det var första våren/sommaren vi bodde i huset och då får man ju inte göra något i trädgården utan ska bara se vad det är som kommer upp. Och förutom röda vinbär i mängder som kan avhjälpa världssvälten så växer det alltså kirskål i vår trädgård. Kirskål är ett ogräs som är mycket svårt att bli av med och som sprider sig som... ja, ogräs.

längtan

På sista tiden har jag haft en stark längtan efter att yoga.

Jag har aldrig varit bra på att yoga hemma, jag verkar behöva en yogastudio för att hitta rätt "mode". Andas däremot är jag ganska bra på, jag ujaji-andas ofta för att få Lillan att somna om på natten. Och när jag själv behöver samla mig.
Jag har alltid varit bra på att andas, men under förlossningen var det som att något släppte. Jag var duktig på att andas under förlossningen och det hjälpte mig otroligt mycket. Efter det är det ännu enklare att komma till lugnet via andningen. Även promenaderna med Lillan är ibland tillfälle för meditationsliknande tillstånd.
Men kanske (ja, troligen) skulle det vara värt det att yoga lite hemma, även om jag inte brukar gilla det. Kanske imorgon när maken är hemma på eftermiddagen?

en mycket billig katt

Min kväll:
Lillan somnar för natten i min famn i soffan.
Jag bär in henne till hennes säng och där sover hon vidare.
Katten leker med en skramlig leksak utanför sovrumsdörren och Lillan vaknar.
Jag går in till Lillan.
Lillan somnar om.
Katten leker med en skramlig leksak utanför sovrumsdörren och Lillan vaknar. Igen.
Jag går in till Lillan. Igen.
Lillan somnar om. Igen.
Jag tar bort kattens leksak.
Jag börjar ta fram middag, klockan är ju ändå efter åtta och jag har inte ätit på alldeles för många timmar.
Katten ställer sig utanför sovrumsdörren och jamar missnöjt och ljudligt.
Lillan vaknar.
Jag går in till Lillan.
Lillan somnar om.
Jag stoppar in maten i micron och sätter igång den.
Katten ställer sig utanför sovrumsdörren och jamar missnöjt och ljudligt. Igen.
Lillan vaknar. Igen.
Jag går in till Lillan. Igen.
Lillan somnar om. Igen.
Maten är klar och jag sätter mig för att äta.
Katten ställer sig utanför sovrumsdörren och jamar missnöjt och ljudligt. Igen.
Jag försöker locka till mig katten utan att väcka Lillan.
Lillan vaknar. Igen.
Jag går in till Lillan och tar med mig maten för att inte katten ska äta upp den (som den gjorde häromkvällen).
Lillan vill inte somna och jag sitter i sängen och äter min middag medan jag försöker söva Lillan.
Lillan somnar om.
Jag sätter mig vid datorn.
Katten prasslar högljutt med en påse.
Jag tar bort påsen och lyssnar oroligt mot sovrummet.
Lillan fortsätter att sova. Än så länge...

En kusin till

Igår kom Lillans kusin till världen: en liten pojke!

sleeping beauty

Lillan har fortsatt att sova ett långt pass på natten, gärna runt 5 timmar, sen två kortare på ca 3 timmar styck. Hon sover dessutom gärna ett eller två längre pass i vagnen på dagen. Och några kortare här och där under dagen.
Det är lätt att vänja sig vid att ha en bebis som sover "jämt" så när hon nån gång inte vill sova på några timmar blir jag förvånad och lite handfallen. Tänk om det alltid var så, hur ska man hinna med saker om man har en liten som hela tiden vill bli buren?
Usch, jag har det alltför bra!

Annars har jag och Lillan varit i stan och träffat vänner och Lillans kusin, fikat, shoppat och varit hemma med maken under helgen.

Mönsterbebis-dag

Vilken extremt välartad dotter jag har (idag)!

Lillan sov sex timmar i sträck i natt!
Idag hade vi en heldag på stan, vi hann med lunch med vännen S, besök på makens jobb och en spontan fika med vännen F. Under de sex timmarna hemifrån var Lillan en riktig mönsterbebis och sov hela tiden i vagnen förutom när hon fick mat eller ny blöja. Trots att vi blev kvar på stan längre än planerat, missade bussen hem och fick ta en extra amnings- och blöjbytarpaus så var det inget gnäll.
När vi kom hem fortsatte mönsterbebis-beteendet; äta, gosa i mammas famn, skratta på skötbordet, leka i babygymmet, mysa i badet och somna för natten på en kvart.
Det enda som kanske inte var perfekt var jättekräcklan Lillan lade i soffan efter middagen. Men det kan jag ta efter en sån här dag!

Själv har jag druckit två latte idag och kommer väl inte kunna sova på hela natten... och istället ha massor av tid att oroa mig för när bakslaget ska komma. Så här enkelt ska det ju inte vara att ha ett spädbarn!

Ny vagn?

Jag är jättenöjd med Lillans barnvagn, en Teutonia Fun. Den är liten, lätt, smidig, lättkörd och vänder på en femöring.

Men. (och detta är ett stort Men) Den passar inte så bra för terrängkörning.
Nu har jag gjort flera empiriska studier, både i naturreservatet och i friluftsområdet (som båda ligger runt knuten från vårt hus). I naturreservatet, som jag brukar kalla "skogen" på den här bloggen, funkar vagnen inte alls. Stigarna där är på tok för knöggliga. Lillan skramlar runt i vagnen på ett oroväckande sätt och får väldigt svårt att hålla nere maten. Att sova är det inte tal om. Plus att jag oroar mig för att hon ska få shaken baby-skador.

I friluftsområdet är det lite bättre och faktiskt nästan överlevbart, men det blir inte den där sköna avslappnade promenaden när man måste hålla stenkoll på stigen hela tiden och parera. Och man kan inte heller hålla något vidare tempo.

Det skulle kunna vara så att det blir lite bättre när Lillan börjar använda sitt-delen i vagnen för den sitter fast på ett annat sätt. Men blir det inte bättre då måste jag allvarligt fundera på att köpa en till vagn, en terrängvagn. Att inte kunna gå i skogen med vagnen - det kan jag inte tolerera!

Hår

Jag har tänkt en del på hår de senaste dagarna, både mitt och Lillans.
Mitt hår har aldrig mått så bra (precis som resten av jag) som när jag var gravid och det är fortfarande härligt tjockt och glansigt. Jag minns inte ens när jag sist hade en dålig hårdag. Min frisör säger dock att när man slutar amma kommer bakslaget. Allt hår man inte tappade under den här tiden kommer då att falla av och det kommer troligen vara lika bra att snagga sig.

Lillan däremot har begåvats med väldigt sparsamt med hår. Hon har lite gubbhår i nacken, men är annars helt kal. Det är lite trist tycker jag, hon ser ut som en kille. Men inte så mycket att göra åt, tids nog får hon säkert hår. Jag kollar ofta om de små genomskinliga fjunen på huvudet inte blivit lite längre eller fler.
Hennes ögonfransar däremot är underbart tjocka och långa :)

min noja

Alla ska väl ha någon noja, speciellt när man fått barn.
Förutom att jag måste kolla ibland att Lillan fortfarande andas (vilket väl alla föräldrar gör lite nu och då) är min noja att undvika att köra vagnen i branta nedförsbackar. Detta kommer sig av att jag en av de första gångerna jag var ute med henne körde ner henne för en lång, grusig och brant backe när hon var nyäten. Självklart kräktes hon. Mycket.
Så numera tror jag att hon ska kräkas om backen är för brant eller för grusig. Den självklara lösningen är att köra vagnen på bakhjulen och vinkla upp den så att hon ligger förhållandevis plant.

Man är ju knäpp :)

Tredje person

Varför pratar alla (nåja, många i alla fall) om sig själva i tredje person när de pratar med sina barn?

Jag är i efterhand förvånad över att det gick så snabbt och helt naturligt att börja prata om mig själv som "mamma" när jag pratar med Lillan. Redan på BB började jag, och sen har jag fortsatt utan att ens tänka på varför. Pronomenet "jag" är helt utplånat och jag pratar bara om mig själv i tredje person när jag pratar med Lillan. 'Mamma är här' 'Oj, nu fick mamma kräks på tröjan'.
Även Lillans far har genomgått samma förvandling och är numera "pappa".

Jag har även observerat ett beteende hos mig själv som jag innan jag fick barn hade hoppats att jag inte skulle hamna i. Det händer att jag använder Lillan för att kommunicera med maken: 'Ska pappa byta blöja på dig nu?' istället för att vända mig till honom och säga 'kan du byta den här blöjan?'
Skärpning!

Det ordnar sig - på något sätt

För någon timme sen dök tanken upp: jag har bokat in för mycket saker nästa vecka, jag behöver en dag helt ledig att bara vara hemma med Lillan.

Nu när jag kollar min mail har min höggravida kompis ställt in vår träff som vi skulle haft på onsdag. Det är mycket trist att vi inte kommer kunna ses förrän hon är redo att köra hit med sin bebis (vilket ju lär ta ett bra tag eftersom den inte ens är född än), men samtidigt skönt att jag faktiskt får den där helt lediga dagen som jag tror att vi behöver, Lillan och jag.

Saker ordnar sig alltid, på ett eller annat sätt.

Mjölk någon?

Den senaste tiden har Lillan ätit väldigt mycket.
Min kropp har anpassat sig till hennes nya glupska matvanor så till den milda grad att jag nu funderar på om det är läge att starta mjölkbutik...

Att somna för natten

Hittills har Lillan somnat med oss ute i vardagsrummet, antingen i famnen eller själv i babysittern. Sen har vi burit in henne i sovrummet när vi gått och lagt oss. Någon enstaka gång har hon varit vaken då vi gått och lagt oss, och då har hon fått somna i sin säng med oss i samma rum.

På senare tid har hon haft svårt att somna i vardagsrummet, kanske beror det på det flimrande ljuset från TVn eller på något annat. Ikväll när hon hade ätit och var jättetrött men ändå inte kom till ro i TVsoffan bestämde jag mig för att testa att lägga henne i hennes säng och låta henne somna där. Jag lade henne i sängen, klappade på den bråkiga magen, sjöng lite och på ingen tid alls hade hon somnat. Nu sitter jag med öronen på helspänn för att höra om hon vaknar.
Vilken dag som helst ska vi köpa ett baby-larm så att vår vuxentid på kvällen kan bli lite mer avslappnad...