hos BM

Igår var vi hos BM för att hon skulle kolla om bebisen fortfarande låg i säte. Det gör den definitivt. Hon verkade lite bekymrad över att magen sjunkit och sa att bebisen troligen har kilat ner sig lite, det kan göra det mindre gynnsamt att vända.

Vi fick en tid på SöS om en vecka för att en läkare ska kolla med UL om det är värt att försöka vända eller inte. Om det verkar funka att vända gör vi det antingen då nästa fredag eller måndagen efter. Ifall jag vill vända alltså. Jag har inte bestämt mig än om jag vill eller inte. Pratade med BM om risker och kom fram till att vi ska kolla vad läkaren säger och så ska vi prata med läkaren om hur vi vill gå vidare.

Fick även en stark "oj, det kan ju komma en bebis när som helst!"-känsla när BM förmanade oss att direkt ringa in om värkarna sätter igång och inte vänta tills de blir regelbundna.

Bebiskläder - gnäll

Efter att ha inventerat bebiskläderna så inser jag att det saknas en tröja, typ en tunn fleece eller en college-tröja. Jag vill ha en enfärgad brun eller röd, som går att öppna hela vägen fram, och helst utan luva. "Hur svårt kan det vara?" tänker jag och drar ut på stan efter jobbet.
Mycket svårt visade det sig. Att över huvud taget hitta en varmare tröja i nyfödd-storlek verkar nästan omöjligt. De få jag hittade har nästan alltid luva och har definitivt alltid fula mönster/tryck. Ofta är det också ett set med tröja och byxa. Separata byxor däremot verkar finnas hur mycket som helst, både fleece och velour.

Fryser inte bebisar om överkroppen?


Köpte till slut en fleecetröja som är rosa- och rödrandig. Den är jättesöt, men är inte vad jag ville ha, men min bebbe ska inte behöva frysa för att jag är bestämd när det gäller vad jag vill köpa.

rörelser och oro

Inatt bökade bebisen runt mer än vanligt och ändrade läge lite. Inte så mycket att hon vänt sig, men magen har sjunkit lite och det buktar ut mer än vanligt på höger sida (som jag tror är ben). Och jag har en konstig känsla i bäckenet. Imorse var det otäckt lugnt i magen och jag blev orolig direkt. Hon brukar alltid hälsa godmorgon när jag går upp, men det gjorde hon inte idag. Efter inte så lång tid så fick jag några svaga puffar och nu efter nån timme så är det full rulle i magen som vanligt.

Att jag inte lär mig att när hon har bökat som sjutton behöver hon vila, varför måste jag alltid bli så orolig när det inte är "som vanligt"?

vecka 35 - resumé

En jobbig vecka.

Var trött och kände mig tung. Svårt att gå, svårt att sätta mig ner och ställa mig upp, svårt att sitta på samma sätt länge, svårt att sova.

Hade ont i magen och sammandragningar. Vet inte om magvärken var bebismagen eller min vanliga trasiga IBS-mage.

Var hos BM och bebisen låg fortfarande i säte. Började fundera mer på vändningsförsök och snitt.

Tankar på att bebisen kan komma tidigare än vi tänkt oss resulterade i lite stress över praktiska saker som inte är klara och mer stress över mentala förberedelser som är ännu mindre klara.

Inte många dagar kvar på jobbet nu, det känns inte så mycket som jag trodde. Säte, snitt, vändningsförsök tar upp för mycket plats i skallen. Jobbet känns långt borta och inte speciellt viktigt. Är så nöjd över mitt beslut att sluta jobba så pass långt innan BF, det mesta känns tungt och jag vill och kan bara fokusera på bebisen.

jobba hemma

Både igår och idag har jag jobbat hemifrån.
Det är skönt att jobba i mys-kläder.
Det är skönt att slippa duscha.
Det är skönt att ha nära till köket när man blir sugen på något att äta.
Det är skönt att slippa ha en massa människor omkring sig när man ska koncentrera sig på att läsa.
Men imorgon har jag ett möte och ska in till kontoret. Jag tror faktiskt att det kommer bli kul med lite omväxling.

Riktigt god mat brukar vara okomplicerad och baseras på råvaror av bra kvalitet. Idag har jag misslyckats med en av de enklaste maträtterna: carbonara.
Men med äckligt bacon (7 ingredienser förutom kött *rys*) som smakade plast och pasta som inte blir färdigkokad samtidigt, trots att den kommer från samma paket var det nog dömt att bli ett kulinariskt lågvattenmärke.

vecka 34 - resumé

40 dagar kvar till BF idag.

Var sjuk i början av veckan, och det var så skönt att vara hemma. Folk sa åt mig att passa på att vara hemma och vila, att verkligen bli frisk innan jag gick tillbaka till jobbet. Så det gjorde jag.

Tänker mer och mer på förlossningen, längtar efter den. Tidigare har jag varit väldigt nöjd med att bara vara gravid. Att bli gravid har så länge varit ett mål för mig att det där med bebis och förlossning har kommit lite i andra hand. Men nu är det fullt fokus på förlossning och bebis, och graviditeten är sättet att komma dit. Dessutom börjar det kännas som att det gärna får vara dags snart, jag börjar tröttna på att vara gravid, och vill träffa bebisen.

Hade nära till tårarna hela veckan, jag som väldigt sällan gråter i vanliga fall och inte heller tidigare under graviditeten har jag varit särskilt gråtmild. Men det var jag alltså denna vecka. Jag grät när jag läste om Yogamammans förlossning, jag grät när jag funderade ut målbilden för min egen förlossning, och jag grät helt spontant när jag bara satt i soffan och bebisen rörde sig.

Boande-hormonerna började vakna till liv igen och jag tog in offerter för att måla bebisens rum (det är ondskefull strukturtapet som måste rivas ner och sen ska det bredspacklas, det pallar vi inte att göra själva), surfade efter spjälsängar på Blocket, tvättade alla bebiskläder och pysslade med vagnen.

Bebisen har sina lugnare och sina vildare dagar, men rör sig gör det ofta ofta. Jag tror inte att hon har vänt sig, men det är ändå svårt att avgöra hur hon ligger. Ofta är magen helt "knögglig" och det buktar ut åt alla möjliga håll.

Har slutat helt med järntabletter sedan några veckor tillbaka och det känns bra. Äter gärna godis och sötsaker, men ångrar mig sedan efteråt när jag får sockerchock. Vissa dagar är det väldigt trångt i magsäcken och maten åker hiss. Och min linea negra är visst både ovanför och under naveln, inte bara ovanför som jag trodde tidigare.

Surrealistiskt

Idag tvättar jag alla bebiskläderna. Det känns helt surrealistiskt.

Att det snart ska komma en liten till oss som ska ha alla dessa kläder på sig. Att hänga de små bodysarna på tork och fantisera om att de snart kommer vara fyllda av en gosig bebismage.
Att tänka på att det snart kommer vara vardag att tvätta nedbajsade och kräkade minikläder.

Mannen har börjat prata om vad vi ska packa i BB-väskan och vad för ätbart jag vill ha med mig till förlossningen. Alla förbereder vi oss på olika sätt, men förbereder oss gör vi!

vecka 33 - resumé

Ledigheten är slut och större delen av veckan har spenderats på kontoret. Jag har inte varit så engagerad i jobbet och har använt en hel del av min plus-flex.

Hela veckan har jag gått med en lurande förkylning och igår kväll stod jag inför faktum: jag är sjuk. Idag är jag hemma från jobbet med en dag i soffan framför mig. Det känns skönt och är absolut rätt beslut, men samtidigt gnager det lite av dåligt samvete över hur lite jag presterat på jobbet under veckan. Tråkigt att behöva ställa in flera av de roliga sakerna jag hade planerade i veckan, men jag vet att jag gjorde rätt som lyssnade på kroppen.

I veckan var vi på profylax-kurs som kändes mycket givande. Framför allt skönt att mannen var så involverad. Det känns mycket tryggare nu. Vi har slarvat med läxan att öva andning tillsammans varje dag, men jag känner mig ändå rätt hemma på andningen efter vattengympan och yogan. Vi var även på föräldrautbildning i veckan, den var inte lika givande då det mesta var "old news". Det som var bra var genomgången av olika ställningar att föda i. Det satte igång många funderingar och tankar om hur jag vill ha det.

Fosterrörelser har upptagit mycket av min tid under veckan, först frånvaron av dem och sen när de kom tillbaka hur obekväma de är.

En känsla säger mig att barnet kommer ligga i säte när det är dags. Känslan har växt sig starkare under veckan och vi pratade om det när vi var hos BM. Jag hade ingen aning om att förlossningen ofta sätter igång vid vändningsförsök. Har dock bestämt mig för att inte fundera så mycket på alternativen förrän det är definitivt att det blir säte.

Vi har handlat mycket bebiskläder under veckan och vi har nu vad jag tror är en ganska imponerande samling. Lade ut allt på sängen igår och bara tittade. Det var en skön mental förberedelse för vad som komma skall.

kompensation

För att kompensera lugnet i måndags har mitt kära barn sedan i tisdags varit extra rörlig och bökig i magen, kanske för att jag verkligen ska förstå att inget är fel.

Inte ett dugg bekvämt har det varit, men väldigt skönt att känna att hon lever.

upp och ner

Idag är ingen bra dag.

Kände inte barnet alls på flera timmar inatt och imorse.
Nu när hon har börjat röra lite på sig är det mycket lugnare och svagare rörelser än vanligt. Känner mig orolig och funderar på vad jag kan göra åt det. Det känns mycket bättre nu när det i alla fall är lite rörelser, men ändå inte helt bra.

Vaknade imorse och kände en begynnande förkylning. Känner fortfarande av huvudvärken från igår kväll, känner mig lite illamående och allmänt risig.
Är öm i armen och har blåmärken efter att vi var på profylax-kurs igår och skulle simulera värkar.

Är på jobbet och har ingen vidare arbetslust. För många andra tankar i skallen, och svårt att engagera mig när det "bara" är dokument-jobb som ska göras.

Men å andra sidan:
Bebisen rör på sig. Alltså lever den! Vi ska till BM på onsdag, och så länge det i alla fall är lite action där inne i magen kan jag vänta tills dess.

Efter jobbet ska jag snabb-kolla på reorna om jag hittar en varm overall till bebisen.

Ikväll ska jag slappa, bädda ner mig i soffan med te och choklad och driva förkylningen på flykten.

Imorgon är det ledigt och vi har ingenting inplanerat, bara en hel dag för oss själva att förvalta som vi får lust.

Resten av veckan är full med roliga saker: BM-besök, föräldrakurs, besök hos frisören, äta middag fd kollegan E, gå på lyx-restaurang med vännen F, shopping med mamma, avskedsfest för vännen Y som ska lämna landet, fortsättning på profylaxkursen.

Om jag inte får så mycket gjort idag på jobbet så kommer ingen märka det eller ifrågasätta det.