Lillan nio månader

Denna månad får temat förflyttning.
För Lillan vill inte vara stilla. Det ska ständigt stås, gås och krypas. Hon är väldigt duktig på att stå, rätt bra på att gå (utmed möbler, med gåvagn eller hållandes i våra händer) och inte så värst bra på att krypa.
Hon kan stå i evighet vid soffbordet och förflytta sig mellan det, pallarna och fåtöljen. Eller vid sin leksaksspis och pilla med vreden och öppna och stänga luckan hur länge som helst. Eller promenera runt köksbordet och hålla sig i alla stolarna. Skönt för en trött mamma-rygg att kunna sitta ner ett tag, hon är så pass stadig nu att man inte behöver passa så noga längre. Hon har också börjat krypa med en egen sitt-hasande stil. Till en början var krypandet ett sätt att nå saker som var en bit bort, men nu har hon förstått att det även är ett sätt att förflytta sig.
Att ställa sig upp vill hon väldigt gärna, men än så länge utan framgång.

Tand tre och fyra har kommit ut, de är som tidigare skrivits inte de vanliga framtänderna utan det är huggisarna (eller möjligen de mellan framtänderna och huggisarna). Lillan gnisslar gärna omsorgsfullt med de nya tänderna.

Efter magsjukeslängen var det lite kämpigt med maten, och mat med "hårda" bitar är fortfarande inte så poppis. I övrigt äter hon som vanligt med god aptit. Att dricka vatten går bättre och bättre, men det måste vara ljummet vatten. Kallt vatten kan man ju inte dricka...
Att smaka mammas/pappas mat är jättekul och det är alltid jätte-jättegott oavsett vad vi äter. Vi låter henne smaka det mesta utom bullar, godis och sånt. Det har nu gått så långt att om hon sitter i sin stol när vi äter så MÅSTE hon få smaka, annars får vi höra hennes missnöje. Mut-kexen i form av smörgåsrån och "fluffigt knäckebröd" är också populära.

Sömnen går bra, hon somnar fortfarande själv i sin säng vid sju och vaknar vid 5-6 på morgonen. Vissa nätter vaknar hon och är ledsen eller har problem med magen och då slutar det med att hon somnar i vår säng. Omsomningen kan ta kortare eller längre tid (oftast längre: 1-2 timmar) beroende på hur ledsen hon är.
På förmiddagen vid 9-10 blir det en förmiddagslur och så en till på eftermiddagen. Det är väldigt olika hur långa dessa sovpass är, allt från en kvart till två timmar. På dagarna sovs det i vagnen eller i mammas och pappas säng (oftast passar då den trötta modern på att sova hon också), ibland i pappas famn i soffan. Ett tag funkade det jättebra att lägga henne i hennes säng även för dag-sömnen, men det funkar inte längre. Jag har inte orkat bråka med det, utan tycker att det viktigaste är att den rutinen funkar på kvällen och att det finns något fungerande sätt för dag-sömnen.

Helt odramatiskt slutade jag amma. Mjölken hade sinat sedan en tid och även om hon fortfarande ammade varje morgon så tror jag inte att det kom så mycket (om ens något alls). Den sista tiden blev hon bara frustrerad när det inte kom något/tillräckligt så jag tänkte att det var lika bra att sluta. Amningen var mitt trumfkort när hon vaknade på natten så jag var lite orolig över hur det skulle lösa sig. Men det har gått bra. De nätter hon har vaknat har hon rätt så snabbt ändå somnat om, jag med tröja på och hon med nappen och sitt lilla ansikte tätt emot mitt.

Leksaker är kul; stapelbägarna, maraccasäggen och ett pussel med tjocka bitar är favoriterna. Och tiopacken med pappersservetter som prasslar så kul. Gosedjur har hon inte lärt sig uppskatta än, hon har ett par stycken och ett speciellt som alltid ligger i sängen men hon bryr sig inte om dem mer än andra leksaker.

Nappen är fortfarande en nödvändighet när hon ska sova, om hon har svårt att somna kan man byta nappen till en annan och då kan hon somna. Tydligen är det godast med "osugna" nappar. I vaket tillstånd har hon nästan aldrig napp längre, bara om hon är jättegnällig och de trötta föräldrarna inte orkar lyssna på gnället längre. Men, det är klart, hittar hon en napp så åker den in i munnen fortare än kvickt. Tar man då ut den så blir det inga protester alls utan hon fortsätter bara leka.