Depp

För ungefär två månader sen började jag få ont i fingrarna på morgonen. Det kändes som att jag inte hade någon styrka i händerna och jag vågade ibland inte lyfta upp Lillan när hon vaknade på natten av rädsla för att händerna skulle sluta lyda och jag skulle tappa henne.
Maken fick ta natt-blöjorna, men det var ju ingen förlust.

Jag har fortfarande ont och nu är det inte bara på morgonen längre utan nästan hela tiden.

Jag var hos husläkaren häromdagen. Han sa att min symptombeskrivning lät som ett skolboksexempel på ledgångsreumatism. Jag fick en remiss till en reumatolog för att få den slutgiltiga domen, men i min hjärna är det redan klart:

Jag har en obotlig kronisk sjukdom.

Jag kan inte vara sjuk hela tiden! Jag är inte en sån person som klarar av att leva med kronisk värk, jag som gnäller som en hel karl när jag är lite förkyld!

Ja jag vet, man ska inte ta ut saker i förskott. Det kan ju vara ingenting också. Men det gör ju inte att värken försvinner...

Om det nu är ledgångsreumatism jag har kan jag i alla fall glädja mig åt att, som husläkaren sa: "nuförtiden finns det bra behandling, ingen hamnar i rullstol längre pga ledgångsreumatism...". hurra.