måndag 30 november 2009

Mitt liv på en buss

Jag åker mycket buss med Lillan, säkert i snitt 2-3 resor om dagen.
Tankar som slagit mig under dessa resor är:
  • Om chauffören kör som en dåre, varför visar det sig ALLTID vara en manlig chaufför?
  • Vilket är egentligen det säkraste sättet för en åttamånaders bebis att åka buss, i mammas knä? i vagnen?
  • Troligen är det säkraste sättet inte att stå på sätet bredvid mamma och hålla sig i vagnens handtag, men det är åtminstone det roligaste.
  • Tänk att så många vill hjälpa till med vagnen. Jag uppskattar att jag får självpåtagen hjälp vid 9 resor av 10. Kanske ser jag ovanligt svag ut?
  • Varför har vissa bussar högtalare som ropar ut destinationen utanför bussen?

Inga kommentarer: