Häromdagen fick jag permis från Lillan och kunde smita iväg till stan. Ensam.
Jag uträttade ett ärende, power-shoppade ett par byxor på rean och gick på ett hett efterlängtat yoga-pass. Det var mitt första yogapass på evigheter, minst 8-10 månader. Mina 2-3 halvhjärtade försök hemma räknas inte. Det var härligt att komma iväg och äntligen få yoga!
Jag kom in ganska bra i andningen och inom kort kom de effekterna som yoga brukar ge mig: ökad blodcirkulation, pirr i kroppen och svettiga händer och fötter. Och tom skalle. Kroppen klarade av att hänga med på det mesta och var inte så stel som jag befarat. Över förväntan alltså. Efteråt satt jag på bussen hem och var så där härligt luddig och introvert som jag blir ibland efter yoga.
Nu när höstschemat snart är igång på gymmet ska vi se till att jag kommer iväg och tränar regelbundet. Både yoga och annat. Det ser jag fram emot!
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Det gäller att få rutin på det, även på sånt man verkligen vill och brukar prioritera, i bebisbubblan. För tiden flyger iväg och plötsligt så har det gått en hel vecka igen och träningen känns motig och avlägsen... Skönt att formen sitter! Kram!
Ja, man måste verkligen planera sin träning. Och sen när det är dags att åka iväg och man helst vill vara hemma och gosa bebis så får man övertala sig själv att åka iväg ändå.
Kram kram!
Skicka en kommentar