Idag på väg hem tog jag trots mörkret och hällregnet vägen genom skogen. Lillan var trött och jag tänkte att hon skulle somna lättare i skogen än på bussen. Jag hade fel.
Det slutade med att jag med skoskav småsprang hem genom skogen i ösregnet. Hela den 3 kilometer långa vägen fick jag sjunga "här dansar herr Gurka" för att hålla Lillan tyst.
Jag måste ha varit en rolig syn, men det var inte speciellt mycket trängsel i skogen så inte många fick lyckan att möta mig.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar