samtalet med chefen

Nu har jag pratat med chefen.
Det gick bra. Han blev nog lite chockad, men tog det helt klart på rätt sätt. Han sa att det var ganska väntat, men att han hade trott att det skulle dröja lite längre. Han blev sårad (eller vad jag ska kalla det) över att jag hade oroat mig över hur de skulle reagera, och att jag känt mig lite besvärlig. Han pratade om hur det var när han fick sina barn, sa grattis och "men åh, vad kul" flera gånger.
Vårt samtal kändes bra.
Vi bestämde att han skulle berätta för vår VD, för han behöver veta, men att jag ska vänta tills det känns OK för mig att berätta för de andra.

VDn kontaktade mig på ett smidigt sätt och viskade fram ett jättegrattis och "vad mysigt" och riktigt strålade med hela ansiktet. Han verkade uppriktigt jätteglad för min skull och var också noga med att påpeka att det inte alls var ett problem och verkade också vara lite ledsen över att jag oroat mig över att det skulle uppfattas så.
Så det verkar ju som att jag valde rätt företag ändå!

Nu känns det otroligt skönt att ha det här bakom mig. Det är nästan (men bara nästan) värt att noja över saker i förväg, för det är så himla skönt med lättnaden efteråt.

jobbigt

Idag är det inget kul på jobbet. Det känns ungefär som att det är nedräkning till semestern, fast det bara är helg. Tiden går olidligt långsamt och inget av det jag gör känns engagerande eller viktigt. Inte alls någon bra känsla så här andra veckan på jobbet.

Jag är orolig över att jag ska berätta för chefen idag.
Snart är det dags. Vi har möte om en halvtimme. Jag har funderat en del på hur de ska reagera, fast jag mycket väl förstår att mina funderingar inte gör någon skillnad. Snarare försämrar det hur jag mår, eftersom jag oroar mig mer.

Jag hoppas att mitt stundande möte med chefen är orsak till att jobbet inte känns kul idag. Jag hoppas verkligen det.
Eller är det kanske hormoner som spökar? :)

vecka 14 - resumé

Började jobba på nya jobbet. Fick dyka djupt i garderoben för att hitta kläder som ser kontorsfina ut, men som ändå är bekväma. Tänkte att det ska bli skönt när jag "kommit ut" så att jag inte behöver dölja magen längre.

Tröttheten kom över mig. Svårt att säga om det berodde på att jag plötsligt gick från semester till att jobba heltid, den nya arbetsplatsen eller graviditeten. Det spelar egentligen kanske inte så stor roll vad det berodde på, trött var jag i alla fall.
Tog till socker för att orka med de sista dagarna innan helgen. Det kändes inte så bra att mata barnet med socker, men vad ska man göra? Jag kan ju inte somna över tangentbordet.
Började äta blodpudding och började även med järntabletter (men inte full dos), och tyckte att tröttheten gav med sig lite.

Fick reda på en stor och glad nyhet: min bror väntar barn!
Dessutom är de planerade exakt samma dag som vi! Vi hade ett helt vansinnigt telefonsamtal där vi med två dårars envishet sade
"du ska bli faster" och
"nej, du ska bli morbror"
på tok för många gånger innan vi faktiskt fattade vad den andra sa.
Båda var så inställda på att berätta sin stora nyhet och så totalt oförberedda på att den andra skulle kunna vilja berätta något. När vi väl insåg vad som är på gång blev det många skratt och många tankar till vår stackars mor som lyckats hålla detta hemligt i en hel vecka.

Magen levede sitt eget liv och var (tycker jag) gigantisk vissa dagar och bara ganska stor andra dagar. Det är mysigt när den är stor även om jag vet att det bara är tarmarna, men när jag är på jobbet vill jag att den ska vara liten. Men, det är ju inte jag som bestämmer det.

Lyckades släpa mig till gymmet en hel gång under veckan, hurra för mig! Det fick mig att må mycket bättre och tröttheten gav med sig lite. Det var en konstig känsla att ha träningsvärk i magen när det är så mycket annat som händer därinne. Men träningsvärk var det utan tvekan.

Började känna av nästäppa (eller om det är en förkylning på gång) och har även sedan några veckor tillbaka lätt att börja blöda näsblod. Mådde annars ungefär som vanligt förutom tröttheten. Behövde inte längre äta lika panikartat när jag blev hungrig utan kunde gå hungrig ett tag, i alla fall en kvart, innan jag måste äta.

schizofren och oro för kollega

Jag känner mig som två helt olika personer. En när jag är på jobbet och en annan när jag är ledig.
Jobb-C är: Karriärsinriktad och inte alls gravid. Hon presterar på det nya jobbet, är välklädd och drar in magen så ofta hon orkar.
Hemma-C är: Gravid. Hon pratar mycket om graviditeten, barnet som ska komma och har bara lite dåligt samvete över att hon just skaffat nytt jobb. Hon går klädd i fula, men sköna, kläder och putar med magen.

Det här är gissningsvis inte alls ovanligt eller underligt i min situation. Men det är ändå en underlig känsla. Och speciellt underlig är den när de två personerna "krockar". Idag på jobbet fick jag ett mail från mamma-vatten-jumpa som jag ville anmäla mig till. Det kändes konstigt att låta jobb-C svara på det mailet. Men hon klarade av det.
Det känns ändå som att de två personerna kommer närmare och närmare varandra, och det är skönt. På fredag ska jag ha ett möte med min närmaste chef och senast då kommer även jobb-C "bli gravid". Ifall situationen kräver det kommer han få reda på det tidigare över mail eller telefon, men jag vill helst berätta det öga-mot-öga.

Det finns en tjej på mitt kontor som jag inte känner och som jag oroar mig lite över. Hon är smal och glåmig och ser alltid trött ut. Hon kedjeäter Ipren och äter också godis nästan hela tiden. Jag tippade först på att hon är stressad, men hon beter sig inte som jag är van att stressade personer gör. När jag mailade henne i ett struntärende så fick jag snabbt svar och hon fixade snabbt det jag mailade om. Så slog det mig idag, hon kanske bara har mens? Att kedjeäta värktabletter och godis (framförallt choklad) är ju ett helt normalt PMS/mens-beteende. Jag hoppas att det är så.

Ketchup-effekt

Jag vågade inte handla gravidkläder tills för ganska nyligen.
Nu har det istället blivit en ketchup-effekt och jag handlar som bara den.

Fick en påse kläder av en kompis i helgen och var även på shoppingrunda med samma kompis. Hon får mig alltid på shoppinghumör, men nu var det värre än vanligt.
Men jag hade trots helgens väl tilltanga tillökning i garderoben fortfarande inte några jeans, så det var jag på jakt efter idag efter jobbet. Var på Lindex som ska sluta med mammakläder och nu rear ut det sista de har kvar. Och där hittade jag faktiskt ett par jeans, tyvärr inte kontors-snygga enligt min definition av vad jag vill ha på kontoret, men ändå ett par jeans. Handlade även ett par svarta kostym-byxor och en kjol.

I kassan småpratade jag med kassörskan och passade på att beklaga mig över att de ska sluta med mammakläder. Vi pratade lite till och sen sa hon:
"men du är ju förutseende och handlar de här innan du växt i dem"
Jag kollade ner på min (tycker jag) rätt så pluffiga mage och undrar vad man svarar på en sån sak.
Vi enades i alla fall om att man även magen är så stor vill ha kläder som inte sitter åt och att man kommer vakna en vacker dag och inte komma i sina vanliga kläder, och då är det skönt att ha lite mammakläder på lager.

Själv tycker jag att min mage till och från är jättestor även om den just idag bara var rätt så stor och jag dessutom hade klätt mig i "bra" kläder som döljer för stora magar bra. Men jag inser nu att om till och med en expedit säger att jag inte ser gravid ut när jag handlar mammakläder så kommer de på kontoret som inte känner mig inte dra häftigt efter andan och tänka "herregud, hon är ju gravid!" när jag går förbi (och håller in magen allt vad jag orkar).

Efter att ha nojat lite på vägen hem om att jag handlat för mycket så kollade jag brevlådan och vad ligger där, om inte kläderna jag beställde på nätet! :)
Nu SKA jag faktiskt inte handla mer på ett tag.

vecka 13 - resumé

Vecka 13 gick fort.
Jag tror att jag har kommit in i spökveckorna, jag mår som "vanligt". OCH, choklad känns som en bra idé igen. Kanske inte lika stort sug som det brukar vara, men helt klart ett sug.

Jag har dock haft känningar i livmodern, jag vet inte om det är växtvärk eller sammandragningar. Känns gör det i alla fall, men det är inte obehagligt.

Jag har mått bra, och magen har blivit bättre och inte lika uppsvälld. Jag har kunnat använda i alla fall en del av mina gamla byxor och kjolar. Även om det blir gummisnodd i byxorna på eftermiddagen.

En ny milstolpe är passerad, jag har varit på shoppingrunda på stans gravidavdelningar. Det var mysigt att gå omkring och klämma på kläderna och prova dem. Så stor magen ser ut i gravidbyxor!
Nu i helgen kommer min vän med en kasse gravidkläder, så jag tänker inte handla mer förrän jag har provat dem. Men ett par jeans kommer det bli så snart som möjligt.

Trött

Ska det vara så här? Jag är så vansinnigt trött idag. Troligen beror det på att det är första veckan på jobbet, lite prestationsångest och många nya intryck. Att jag sitter och plöjer lagtexter underlättar säkert inte, men det är absolut inte den enda anledningen till att jag är trött.
Jag undrar lite om det är jobbet eller graviditeten det beror på, säkert lite av varje.

Och så har frågan om när jag ska berätta på jobbet olyckligtvis blivit brännande aktuell :( Det har kommit in en uppdragsförfrågan till mig, och jag kommer inte kunna vara med hela uppdraget.

Tur att det är fredag!

cirkeln är sluten

För 12 år sen jobbade jag på en miljötidning och nu är det tänkt att jag ska arbeta med miljöcertifiering av mitt nya företag.
Jag gillar miljö, det är en viktig fråga som många (stressade och "viktiga" personer) fnyser åt som helylle och tidskrävande.

Jag ser fram emot att få jobba med miljöfrågor, det var inte vad jag trodde när jag kom hit som IT-projektledare, men jag är så nöjd :)

PS. För de som väntar på resumén av förra veckan: ni får vänta ett tag till. Men den kommer.

Nya jobbet

Idag är fjärde dagen på det nya jobbet. Det känns bra. Jag har inte vansinnigt mycket att göra så här första veckan, men det är inte på tok för lite heller. Det är ovant att sitta i kontorslandskap och att inte ha en egen plats. Bullernivån är så klart mycket högre och det tröttar också ut.

En rolig sak är att jag alla dagar suttit nära TVn som så klart visar OS. Det är underhållande att följa sporten genom att se och höra folks reaktioner snarare än att faktiskt titta på TVn.

Något jag ändå utnyttjat rätt bra är att jag nu jobbar i stan. En dag snabbshoppade jag på lunchen och en annan åt jag lunch ute. Att äta lunch ute är nog inte något jag kommer göra speciellt ofta. Det är dyrt, inte speciellt bra mat och dessutom är det jobbigt när magen har bestämt sig för att den vill ha en viss maträtt och jag måste kuska runt halva stan för att hitta ett hak som serverar just den maträtten.

Så här i början känner jag ingen på kontoret, och det är också ovant. Svårt att sitta och luncha ensam och konstigt att inte småprata med folk. Det är en stor skillnad från mitt förra jobb. Men det kommer säkert att lösa sig, och dessutom är det ju mitt eget val om jag vill ta kontakt i lunchrummet eller inte. Och hitills har jag valt att inte ta kontakt.

På det hela taget är jag mycket nöjd med mitt val att börja på det här jobbet. Idag eller imorgon kommer jag börja jobba i ett internt projekt och det ser jag fram emot.

vecka 12 - resumé

Vecka 12 är över. Nu ska risken för MF vara kraftigt minskad.

Magen har stoppat upp totalt och jag lider. Jag är hungrig, men kan knappt äta, eftersom det redan känns fullt. Magen blir så uppsvälld att jag inte kan ha några av mina kläder. Jag försöker med torkad frukt och andra saker som ska få igång magen, men det ger inget vidare resultat. När magen är så här känns det helt orimligt att dölja den på nya jobbet. Hoppas att den kommer igång innan dess.

Det är ingen mat som känns äcklig nu som det var för ett par veckor sen. Lakrits är fantastiskt gott, och choklad lockar inte alls som det gjorde förut, annars är nog alla mina underliga cravings borta (eller så har jag bara vant mig, är ju periodare med mat även i vanliga fall).

Denna vecka har vi varit på semester och träffat en hel del vänner, en del har fått veta, andra inte. Min närmaste vän vet i alla fall nu, det känns så skönt att kunna prata öppet med henne.

Jag har i veckan gått över en annan stor gräns. Jag har handlat gravidkläder! De första sakerna jag handlade var några linnen och ett par strumpbyxor på nätet, då kom jag inte ens på förrän efteråt att jag faktiskt hade handlat mina första kläder. Sen under semestern var jag så svullen om magen en dag att jag panikhandlade ett par gravidbyxor för att kunna ha på mig den dagen jag vaknar och ska till jobbet och inte kommer i mina vanliga kläder längre. Det var en större grej för mig eftersom jag gick omkring på mamma-avdelningen och sen provade kläder. Jag har visserligen inte haft byxorna på mig än, men jag har dem i alla fall redo i garderoben :)

vecka 11 - resumé

Går nu in i magiska vecka 12. Men det känns faktiskt inte så stort som jag hade väntat mig. Det var VUL-et som var den stora vändpunkten för mig, efter det vågade jag helt våga tro på att det kommer att gå vägen.

Under vecka 11 har vi haft semester, skönt. Vi har även kommit ut för min mamma. Nu har den stora "komma-ut-vågen" startat. Vi hade tänkt berätta även för sambons mamma pappa och syster, men tillfälligheter gjorde att det inte blev så. Det känns underligt att prata med någon annan än sambon om att det kommer en bebis, men också skönt.

Matmässigt har det blivit bättre och bättre. Jag måste fortfarande äta rätt ofta, och när jag blir hungrig så är det bråttom. Annars mår jag ungefär som vanligt.

Paus

Nu reser vi iväg till internetlöst land.
Tillbaka om två veckor!

vecka 10 - resumé

Vecka 10 är avklarad.

Symptomen minskade ännu mer och illamåendet dök bara upp vid några fåtal tillfällen. Nu är det bara några symptom kvar: stora ömma bröst, högre kroppstemperatur, lite drag i jumskarna och bråkig mage. Och att jag verkar kunna sova hur mycket som helst, även om jag inte är så trött.

Maten har varit lite jobbig, men det kan ha med vädret att göra också. Jag har haft svårt att äta varm mat över huvudtaget och mest ätit frukostmat som mackor och fil. Och så sallader med fetaost. Och glass.

Fokus under veckan har så klart varit VULet, både innan och efter.