premiär

Efter sju sorger och åtta bedrövelser har vi äntligen lyckats vaccinera och märka vår lilla katt. Hon är snart nio år och har aldrig satt sin tass utomhus. Men igår var det dags: premiären av hennes nya liv som utekatt.

Snackis

Lillan har blivit en riktig snackis.
Hon pratar ofta och gärna med världens sötaste lilla röst. Hon säger ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-ä och ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö-ö.

arketyp

Jag har för många gånger under senare tid funnit mig själv i en så typisk situation att jag nästan börjat skratta åt mig själv. Jag verkar ha klivit rakt in i en arkeytp.

För någon vecka sen var det första träffen med föräldragruppen på min BVC. Jag hade sett fram emot detta tillfälle nästan sjukt mycket. Att få träffa andra mammor (ja OK även pappor, men om sanningen ska fram mest mammorna) och bebisar, gå promenader och prata om de där sakerna som bara andra nyblivna föräldrar kan uppskatta att prata om: som bajsfärger, sovrutiner och hur man egentligen ska klippa naglarna på de där yttepyttiga fingrarna. Och dricka latte under tiden så klart.
Efter träffen som BVC så snällt placerat just innan lunch frågade jag om någon ville hänga med och äta. Det slutade med att vi var 6 mammor och lika många bebisar som slog oss ner på ett fik och lunchade. Där satt vi och gungade vagnar, ammade, drack latte och pratade ohemult mycket bebis-saker i flera timmar. Precis som jag hade hoppats på, men jag blev ändå full i skratt åt situationen, mer typiskt lattemamma kan man knappast bli.

I helgen var vi på kalas hos vännen S. Det var jättetrevligt, god mat och sällskap av gamla kompisar. Vi satt där på altanen och fikade, tittade på de större barnen som härjade i trädgården, spelade boll och gungade i gungmattan och Lillan flyttade från famn till famn. Det hela var supermysigt, nästan lite FÖR mysigt, tänk er om pripps blå skulle göra reklam som utspelar sig på ett trädgårdskalas.

Då slog det mig: just dessa personer delade jag min student-tid med; vi drack, lekte dumma lekar och härjade runt. Och hade vansinnigt roligt. Och nu sitter vi här, snart 10 år senare, har bildat familj och blivit... vuxna.

Kräk och slem

Min lilla unge inte bara kräks, hon har slem i halsen på nätterna också.
När hon sovit runt 6 timmar på natten så vaknar jag av att det låter som att hon är helsnorig i näsan och inte kan andas. Eftersom jag själv inte klarar av att vara täppt utan missbrukar nässpray vid första tecken på förkylning vill jag så klart att Lillan ska ha fria luftvägar. (För övrigt hatar Lillan näsFridan, men det kanske alla ungar gör?)
Men, det verkar inte sitta i näsan, hon kan amma och suga på napp utan problem. Jag tror snarare att det åker upp och ner i halsen/luftvägarna.
Och detta fenomen uppstår bara på nätterna.

Nu har jag pallat upp med handdukar under hennes madrass för att få lite lutning i sängen och hoppas på att det blir bättre av det. Mina nerver klarar inte av att lyssna på hennes andning en natt till.

Kräks-bebis

Lillan är en kräksbebis. Fortfarande. Hon kräks efter varje mål, ofta så mycket att man måste byta kläderna (eller om man har tur bara haklappen). Det har gått så långt att jag blir förvånad om hon inte kräks när hon ätit. Men hon kräks även mellan måltiderna, så man går aldrig säker. Och skötväskan sväller över av kräks-trasor och ombyten både till Lillan och mig.

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att hon skulle kräkas mindre.
Och så önskar jag att jag visste var man kan köpa bra (och fina, man är väl ytlig) haklappar, nån som vet?

MammaLedig

Folk som inte har barn brukar hävda att de som är föräldralediga har "är lediga och gör ingenting" och de som varit/är föräldralediga brukar protestera högljutt mot denna inställning.

Men just nu känns det verkligen som att jag bara är ledig. Det känns som semester. Dagarna är lugna men fyllda med roliga saker som att luncha på stan med vänner som jobbar, träffa Lillans kusiner, gå promenad med en mamma från föräldragruppen, sträck-se på Lost. Visst tar jag hand om Lillan dygnet runt och det tar ju en massa tid, men de närmaste 10-15 åren kommer jag alltid ta hand om Lillan (även om det blir på ett annat sätt). Det är liksom ingen skillnad på att gå hemma nu och ta hand om Lillan och om ett år när jag börjat jobba igen och har semester, då kommer jag också ta hand om Lillan.

Så nu njuter jag av min mammaLedighet och hoppas att den här semesterkänslan håller i sig länge länge!

Och så kommer den smygande igen, den där känslan av att: får det vara så här enkelt att ha barn, vad är det jag har missat?

Lillan två månader

Lillan har blivit två månader!
Min lilla unge är så stor nu! Jag blir nostalgisk och ibland tårögd när jag ser på bilder från den första tiden då hon var pyttig. Inte blev det bättre av att vi träffade hennes lilla kusin som bara var 5 dagar... Usch vad snabbt tiden går!

Mycket har hänt med Lillan den här månaden. Hon ler definitivt nu och det är ljuvligt när man får ett av de där tandlösa jätte-leendena som svar på sitt eget leende. Ibland låter det som att hon skrattar, hur sött som helst. Hon kan även ligga på skötbordet och snacka ibland.

Händerna är upptäckta och de är mycket spännande att stoppa i munnen. Tummen eller pekfingret blir snutte ibland, men då är mamma snabbt där med nappen. Inga tummsugarbarn här inte! (ja, vi får väl se, som vanligt är det ju Lillan och inte jag som bestämmer...)

Lillan är nyfiken och vill se sig omkring, helst sitta i famnen och titta på allt omkring henne. En annan mycket spännande sak är att sitta i mammas eller pappas famn framför spegeln. Babysittern funkar fortfarande oftast bra, men BabyBjörnen är inte vidare kul, man ser ju inget därifrån! Vagnen är fortfarande en favorit och där sover Lillan gärna många timmar antingen rullandes eller stillastående.

Vad gäller sömn så blir första natt-passet allt längre, upp till 7 timmar. Sen ett eller två kortare natt-pass. Ibland sover Lillan sista passet i vår säng, inte för att hon vill utan för att jag vill snusa på henne.
När vi är ute med vagnen blir det ofta ett långt sov-pass i den. Är vi bara hemma en dag blir det kortare sovstunder: 1,5-2 timmar.

Kvällsoron är mindre nu och vissa kvällar visar den sig inte alls.
Att bada är kul! Nu har Lillan även testat att bada med mig i badkaret, det var också en hit.

elefantöron

Min trädgård är eftersatt. Kraftigt eftersatt.
Det sägs att man ska klippa rosorna när björkarna har musöron. Innan jag klipper våra rosor kommer björkarna ha elefantöron...

Trädgård och närheten till naturen var ett av de stora skälen till att jag ville flytta till hus. Och nu kan jag inte bry mig mindre om vår trädgård. Vår granne påpekade lite fint att kirskålen som växer över tomtgränsen har sitt ursprung på vår tomt och inte på hennes.

Förra året skyllde vi på att det var första våren/sommaren vi bodde i huset och då får man ju inte göra något i trädgården utan ska bara se vad det är som kommer upp. Och förutom röda vinbär i mängder som kan avhjälpa världssvälten så växer det alltså kirskål i vår trädgård. Kirskål är ett ogräs som är mycket svårt att bli av med och som sprider sig som... ja, ogräs.

längtan

På sista tiden har jag haft en stark längtan efter att yoga.

Jag har aldrig varit bra på att yoga hemma, jag verkar behöva en yogastudio för att hitta rätt "mode". Andas däremot är jag ganska bra på, jag ujaji-andas ofta för att få Lillan att somna om på natten. Och när jag själv behöver samla mig.
Jag har alltid varit bra på att andas, men under förlossningen var det som att något släppte. Jag var duktig på att andas under förlossningen och det hjälpte mig otroligt mycket. Efter det är det ännu enklare att komma till lugnet via andningen. Även promenaderna med Lillan är ibland tillfälle för meditationsliknande tillstånd.
Men kanske (ja, troligen) skulle det vara värt det att yoga lite hemma, även om jag inte brukar gilla det. Kanske imorgon när maken är hemma på eftermiddagen?

en mycket billig katt

Min kväll:
Lillan somnar för natten i min famn i soffan.
Jag bär in henne till hennes säng och där sover hon vidare.
Katten leker med en skramlig leksak utanför sovrumsdörren och Lillan vaknar.
Jag går in till Lillan.
Lillan somnar om.
Katten leker med en skramlig leksak utanför sovrumsdörren och Lillan vaknar. Igen.
Jag går in till Lillan. Igen.
Lillan somnar om. Igen.
Jag tar bort kattens leksak.
Jag börjar ta fram middag, klockan är ju ändå efter åtta och jag har inte ätit på alldeles för många timmar.
Katten ställer sig utanför sovrumsdörren och jamar missnöjt och ljudligt.
Lillan vaknar.
Jag går in till Lillan.
Lillan somnar om.
Jag stoppar in maten i micron och sätter igång den.
Katten ställer sig utanför sovrumsdörren och jamar missnöjt och ljudligt. Igen.
Lillan vaknar. Igen.
Jag går in till Lillan. Igen.
Lillan somnar om. Igen.
Maten är klar och jag sätter mig för att äta.
Katten ställer sig utanför sovrumsdörren och jamar missnöjt och ljudligt. Igen.
Jag försöker locka till mig katten utan att väcka Lillan.
Lillan vaknar. Igen.
Jag går in till Lillan och tar med mig maten för att inte katten ska äta upp den (som den gjorde häromkvällen).
Lillan vill inte somna och jag sitter i sängen och äter min middag medan jag försöker söva Lillan.
Lillan somnar om.
Jag sätter mig vid datorn.
Katten prasslar högljutt med en påse.
Jag tar bort påsen och lyssnar oroligt mot sovrummet.
Lillan fortsätter att sova. Än så länge...

En kusin till

Igår kom Lillans kusin till världen: en liten pojke!

sleeping beauty

Lillan har fortsatt att sova ett långt pass på natten, gärna runt 5 timmar, sen två kortare på ca 3 timmar styck. Hon sover dessutom gärna ett eller två längre pass i vagnen på dagen. Och några kortare här och där under dagen.
Det är lätt att vänja sig vid att ha en bebis som sover "jämt" så när hon nån gång inte vill sova på några timmar blir jag förvånad och lite handfallen. Tänk om det alltid var så, hur ska man hinna med saker om man har en liten som hela tiden vill bli buren?
Usch, jag har det alltför bra!

Annars har jag och Lillan varit i stan och träffat vänner och Lillans kusin, fikat, shoppat och varit hemma med maken under helgen.