Somna

Lillan har börjat med en ny grej.

Det verkar som att hon inte vill somna. När hon somnar i vagnen går det bra ibland, men i stort sett varje gång hon ska somna i sin säng för natten eller vid bröstet så börjas det. Just när hon somnar så sprätter hon till, spärrar upp ögonen och börjar veva med armar och ben. I vagnen och vid bröstet börjar hon dessutom gråta ibland. Efter lite mammaövertalning lugnar hon sig och så börjar det om igen. Och så där håller det på gång på gång tills hon till slut somnar in. När hon väl somnat sover hon precis som vanligt.

Gissningsvis är det nån slags fas och det kommer säkert gå över, men det är ändå lite jobbigt.

Stopp stanna

Tiden går så fort. Min lilla unge växer för snabbt!
Stanna tiden, stanna! Jag vill att hon ska vara nyfödd och så där underbart hjälplös igen så att jag bara får ta hand om henne, när jag är det viktigaste i hennes liv.
Och samtidigt är det härligt att hon utvecklas och jag pöser av stolthet när hon lär sig nya saker, när jag kommer underfund med någon av hennes egenheter. Jag fantiserar om hur det kommer vara när hon kan krypa, kan gå, kan prata och så vidare. Hur vi nästa sommar kommer ha fullt upp med att jaga efter en liten tjej som springer omkring på stranden, inte som nu ligger stilla (nåja) på en filt i skuggan.
Som jag slits mellan att vilja stanna tiden och skynda på den. Allt på samma gång.

Sitt

Vi har satt i sittdelen i Lillans vagn. Liggdelen började bli lite kort, men annars protesterade Lillan inte speciellt mot den. Anledningen att vi bytte var att vagnen blir mindre ihopfälld med sittdelen, vilket är mycket praktiskt när man ska lasta den i en bil och fara på semester.
När vi testade sittdelen för första gången (med fullt liggläge) så lade vi ner Lillan och efter några "ska bara" var vi klara att rulla ut i sommarsolen. Då hade Lillan redan somnat in i vagnen i hallen. Vi tolkar det som högsta betyg :)

Midsommar med Lillan

Vi hade en fantastisk midsommar med makens släkt. Ett stort sällskap av trevliga och sångglada människor gjorde dagen och kvällen till ett fint minne. Lillan dansade kring midsommarstången i selen på min mage.
Lillan var ensamt barn och fick hur mycket uppmärksamhet som helst. Hon satt glatt hos olika personer och när det var dags för mat eller lite mamma-närhet så pep hon lite diskret. Alla var mäkta imponerade över hur snäll hon är. När hon skulle sova på dagen blev det i min eller makens famn, med eller utan sele.
Även natten gick bra, den första natten som hon sov hemifrån. Dock ville hon inte somna utan att jag eller maken också lade sig, så hon fick sova en stund i min famn innan det var dags för oss att sova alla tre. Lillan sov som vanligt hela natten och vaknade inte ens när en helikopter landade i trädgården och vi andra livrädda trodde att det var jordens undergång med ljuskäglor spelandes över rummet, öronbedövande muller och hela huset skakade.

Frihet i en liten ask

Några saker har gjort mitt liv som föräldraledig mycket friare:

1. Babysittern - så att jag kan få båda händerna fria, laga mat, duscha eller sitta vid datorn
2. Babylarmet - så att Lillan kan somna före oss och vi kan få ostörd vuxentid. Även om den "bara" spenderas uppkrupna i soffan framför TVn.
3. Bröstmjölkspumpen - så att jag kan vara ifrån Lillan långa eller korta stunder.

Det låter lite hemskt med så mycket fokus på saker som gör att jag slipper sitta med Lillan i famnen. Det ÄR underbart att sitta med henne i famnen, men jag måste få komma loss ibland också annars tappar jag bort mig själv.

Egen tid

Idag fick jag ordentlig egentid för första gången sedan Lillan föddes. Fem timmar var jag hemifrån. Jag var på gymmet, shoppade kläder till Lillan och skor till mig, åt lunch och handlade mat.
Det var en härlig, men ovan känsla att vara utan Lillan, att bara bry mig om mig själv.

Att träna för första gången på ett halvår var spännande. Det var kul! Det gick över förväntan, även om jag inte riktigt orkade de två sista låtarna på passet.

Sedan hämtade svägerskan upp mig och så åkte vi hem till oss, så fick kusinerna träffas lite. Även om man kan fundera på vad de har för utbyte av varandra när de är 1 resp 3 månader gamla... Men vi vuxna hade i alla fall en trevlig kväll. Nu när Lillan somnat blir det kanske till och med lite kvalitetstid med maken också?

Gnäll

Igår fick Lillan 3månaders-vaccinationerna. Det var inte så kul, men hon var jätteduktig och lugnade sig ganska snabbt. BVC-tanten sa att om hon får feber så får hon inom ett par timmar. Inte då. Lillan fick reaktionen idag istället. Maken till gnällig bebis får man leta efter, ingenting är bra och allt är fel idag. Fick veta av svägerskan att deras BVC sagt att reaktionen oftast kommer efter ca 24 timmar. Och det stämmer ju bättre på Lillan.
Har varit hos Lillans mormor idag och bussresan hem var en pärs, men nu är vi hemma och Lillan får vara med sin pappa så att hennes mor kan pusta ut lite.

Kärleksförklaring till en bärsele

Nu har vi köpt en ny (dyr) sele.
Lillan gillar den skarpt. Även om hon gillade babybjörnen också så märks det stor skillnad. Även mina axlar gillar denna sele mycket bättre än babybjörnen.
Lillan somnar på ett kick om hon är trött, och om hon inte är det blir hon genast tyst och kan sitta i timmar och se sig omkring ifall jag promenerar.
Nästa gång ska jag planera lite bättre och klä på henne utekläder innan jag sätter henne i selen, så kan jag äntligen ta den hett efterlängtade premiärturen i skogen.

Så här mysigt sover hon just nu:

Lillan tre månader

Tre månader har gått sen världens finaste kom till oss!

Lillan är en glad liten (stor) tjej som oftast är nöjd, men ibland kommer det dagar fulla av gnäll och stort närhetsbehov.
Hon sover fortfarande bra, även om det tar längre tid för henne att somna i vagnen numera. På nätterna blir det första sovpasset allt längre, och det blir bara en matning på natten. Det första passet är oftast 8 timmar men ibland upp till 10. Vi försöker få henne att somna vid åtta, men hon vill gärna somna redan vid sju. Hon verkar må bäst när hon även får ett eller två längre sovpass på dagen, men de måste vara i vagnen för att de ska bli så långa som de behöver vara. Får hon inte ligga i vagnen så blir det istället ständiga power-naps vid amningarna (som också tenderar att ske oftare dessa dagar).

Maten är det inga problem med. Lillan har god aptit och jag har mycket mjölk. Hon kräks fortfarande, men det har blivit bättre. Vissa dagar kräks hon bara när hon just ätit! Men Lillan har börjat dräggla istället, så kläderna går inte säkra ändå...
Vi har köpt en pump och Lillan äter gärna mjölk från flaska. Då ligger hon helt stilla i famnen på den som matar och tittar den personen djupt i ögonen. Till skillnad från när hon ammas då hon ofta ligger och bökar med händerna och trycker ut mjölken.

Att ligga i vagnen är OK, babysitter är ännu lite bättre, speciellt om den är vinklad så hon ser mycket. Att sitta i mammas eller pappas famn är kul, för då kan hon se hela världen. Även att sitta i bärsele är mysigt och spännande för man ser mycket. Men det allra bästa är att ligga på skötbordet eller på en handduk på golvet och mamma lutar sig över och snackar, busar, sjunger eller något annat kul. En annan rolig lek är att stå i pappas knä och lyssna på hans joller. Då skrattar Lillan det ljuvligaste lilla skrattet. Vid något enstaka tillfälle har hon lagt av en längre skrattsalva.
Hon är ganska stadig i kroppen (trots att vi slarvar med nack-träningen), kan sitta själv mot en mjuk kudde i soffan och behöver inte så mycket stöd när hon sitter eller står i ens knä. Hon har börjat resan mot att vända sig själv, men har än så länge bara lyckats ta sig från rygg till sida.

Händerna är mycket spännande, och lämnas hon ensam vaken utan napp så är händerna genast där i munnen (eller så ligger hon och stirrar på dem). Hon tittar även länge och fascinerat på leksaker eller andra saker man håller upp framför henne, men hon gör ännu inga försök att greppa efter dem.
En gång hittade hon sina fötter, som hon tyckte var himla spännande, men sen glämde hon bort dem igen.

Det börjar bli enklare att förstå vad det är hon vill när hon är trött, hungrig eller inte vill ligga kvar i babysittern/vagnen längre utan vill komma upp i famnen. Och det gör så klart livet tillsammas lite lättare.

Funderingar om bärsele

Vi hade bestämt oss för att köpa en mer terräng-vänlig vagn för att jag ska kunna gå i skogen med Lillan. Men nu funderar jag på om det inte är ännu smartare att istället köpa en bra bärsele. Vi har en gammal lånad BabyBjörn, men min rygg kommer inte helt överens med den när jag burit länge. Snart ska vi på vår årliga fjällvandingssemester med hela familjen och då vill jag kunna bära längre stunder.
En mamma i föräldragruppen har en Beco-sele som hon (och hennes bebis) är nästan löjligt förtjust i. De är rätt så dyra, men om de verkligen är så bra som hon säger så är det värt varenda krona. Speciellt om vi slipper köpa en till vagn...

Babyboom - eller - Kan det vara något i vattnet?

Det verkar vara något underligt med min släkt.
Först väntar jag och brorsan barn samtidigt, sedan får makens syster barn två månader senare. Nu visar det sig att båda mina plastsyskon också väntar barn. De har dessutom exakt samma beräknade nedkomstdatum, ganska prick ett halvår efter Lillans födelsedag.

Lillan kommer alltså ha fyra kusiner som är födda samma år som hon.

När vi var på fest hos mamma nyligen pratades det så klart mycket om det helt osannolika i situationen. Varför råkar syskonen bli med barn precis samtidigt? Vi insåg att i jul kommer det finnas två nya bebisar i släkten och de kommer vara ungefär lika stora då som Lillan och brorsdottern är nu. Hur kommer våra släktmiddagar se ut om två år med fyra (eller fem om vi bjuder in makens systerson också) tvååringar som rusar omkring och busar? Men vad kul de kommer ha med varandra, och det blir garanterat barn-bord på kalasen om några år.

Mamma och hennes sambo har nu gått från ett till fem barnbarn på bara några månader. Hoppas bara inte att det fortsätter att alstras barn med samma exponentiella takt, för då blir det fullständigt ohållbart i längden...

Härliga somardag

Idag har jag och Lillan haft en riktig heldag på stan, vi hann med både lunch på filt i park, glass i annan park och fika på uteservering.
Lillan skötte sig exemplariskt och tolererade vagnen förvånansvärt länge. Matade henne just innan jag skulle åka, hon däckade vid bröstet och protesterade inte när jag lade ner henne i vagnen. Sen sov hon i tre timmar där så jag fick äta min lunch i fred. Sen vaknade hon, låg ett tag på filten och tittade på trädkronorna och den blå himlen. Sedan satt hon ett tag i mitt knä och tittade på allt spännande man kan se i en park. Efter lite matning gick det bra att åka vagn igen och efter ett tag somnade hon så att jag även fick äta min glass ifred (vilket var tur, det hade blivit lagom komplicerat att jonglera både bebis och en snabbt smältande mjukglass). Efter att jag sagt farväl till min ena vän och mött upp en annan blev det fika med en vaken och nöjd Lillan. Sen blev det nog med intryck för Lillan och på väg till bussen hem fick hon flytta till BabyBjörnen där hon somnade snabbt.

Imorgon ska det bli busväder och jag planerar att sitta i soffan och gosa hela dagen.

Våga vägra vagn

Lillan gillar inte vagnen längre.
Förut somnade hon som en stock i den. Nu kan hon ligga och skratta ett tag när man lagt ner henne, men efter några minuter så börjar hon gnälla. Jag hoppas och tror att det bara är tillfälligt och att det kanske beror på att hon känner sig övergiven bakom alla myggnät och filtar. Men även ibland när hon kan se mig så vill hon inte alls ligga i vagnen.

Även på andra sätt visar lilla fröken vad hon vill. Hon vill gärna äta tills hon somnar och då helst ligga kvar i flera timmar. När hon är vaken vill hon bäras med sitt ansikte framåt så att hon kan titta på allt spännande i vårt hus. När vi inte är hemma är det mer populärt att sitta i famnen lite mer inåtvänd för ökad trygghet, men för att ändå kunna spana lite på omvärlden.