Avbrott

Hade ett möte häromdagen och det avslutades hastigt av en rolig orsak:
En av deltagarnas fru ringde och exakt vad hon sade vet jag inte, men summan av kardemumman var att "nu kommer bebisen, vi måste till BB NU"
Det har inte hänt mig tidigare att folk har avvikit från mina möten av den anledningen.

Eftersom det ändå inte är nån som läser min blogg så spelar det ju ingen roll att jag inte har skrivit på ett tag :)

hur tänker folk?

Jag blir alltid lika förvånad när jag träffar på (nyktra) folk som gör galna saker i offentliga rum. Idag såg jag en man och en kvinna med 4-5 små barn i lågstadieåldern på tunnelbaneperrongen. Dörrarna håller redan på att stängas när de kommer fram till tåget, mannen kastar in två av barnen i vagnen medan dörrarna stängs, och trycker sedan in armen i den lilla glipan som är kvar. Kvinnan och resten av barnen är kvar på perrongen, och mannen sitter fast i dörrarna. Som tur var såg chauffören allt som hände och öppnade dörrarna igen.

Men HALLÅ? Hur kan man kasta in små barn och riskera att de åker iväg ensamma med tåget och man själv står kvar på perrongen som ett fån?
Och jag kan inte låta bli att undra, vad ÄR det man har så bråttom till att man beter sig på det där sättet?

välja land

Har funderat på en sak:
Om jag var tvungen att bara äta mat från ett enda land resten av mitt liv, vilket land skulle jag välja då?
Nu har jag valt:

Italien!

Åh, detta underbara matland!
Grönsakerna... frukten... pastan... ostarna... charkuterierna... pannacotta... tiramisu... glassen... vinet... kaffet...

superluktsinne

Jag tål inte starka dofter så bra, inte heller tål jag tobaksrök. Jag var en av de personer som jublade när det blev förbjudet att röka på krogen i Sverige, äntligen kunde jag gå på krogen utan att behöva gå hem med andningssvårigheter och röda arga ögon efter en timme!
Nu har jag vant mig av med rök så till den milda grad att jag numera kan sniffa mig till den utomhus på flera meters håll, sisådär en 20 meter om det inte blåser för mycket. Som värsta hajen :)

utvilad

Jag känner mig fortfarande utvilad efter semestern! Det är häftigt att effekten håller i sig så länge, det var ju ändå tre veckor sen jag var där...
Jag tror att melodin för mig är många korta semestrar utspridda över året, inte 5 veckor i streck på sommaren.

Det skulle kunna vara så att meditationskursen har något att göra med att jag känner mig utvilad och avslappnad... men just idag väljer jag att tro att det är på grund av att det var en osedvanligt bra semester.

bubbla

Jag lever i en bubbla. Min värld är så ofantligt liten. Jag kan inte tänka mig annat än att alla lever ungefär som jag. I en skyddad I-lands-mellanklass-värld.

Men ibland kommer verkligheten och ruskar om mig och jag inser att i min närhet finns människor som mår dåligt, har alkoholproblem, som skiljer sig, som inte bryr sig tillräckligt mycket om sina barn, som har ekonomiska problem, som har spelproblem, som har ätstörningar.

Och detta är ändå "bara" andra I-lands-mellanklass-människors problem.
Jag är definitivt inte redo att tänka på hur andra har det, de som lever i krig, våld, svält och fattigdom.

sol i bröstet

Var på Yoga imorse på gymmet. Instruktören sa att dagens tema var glädje och flera gånger under passet fick vi tänka oss att vi hade en sol i bröstet som värmde och gjorde oss glada inifrån. Det funkar faktiskt!

Idag är det piss-väder, och med de iakttagelser jag tidigare gjort så innebär det "C på dåligt humör". Men idag är jag på mycket bra humör :) Tack Åsa för att du uppmärksammade mig på solen i mitt bröst! Nu är det alltid sol där jag är :-D