vecka 32 - resumé

Bebisen har rört sig mycket i veckan. Och mer obekväma än någonsin har rörelserna varit för mig. Hon verkar också ha fått in vanan att stampa eller sitta på min urinblåsa, vilket inte heller är så kul. Jag som varit förskonad från täta toa-besök under graviditeten springer nu dit titt som tätt.

Däremot har sammandragningarna varit färre, troligen för att jag tagit det så lugnt. Men fortfarande kan det bli plötsligt tvärstopp när jag går.
Plötsliga tvärstopp blir det också ibland när äter, och även sura uppstötningar förgyller min vardag.

Men sammantaget mår jag oförskämt bra och stortrivs med att vara gravid.

Ultraljudet var så klart en av veckans milstolpar, skönt att slippa definitivt snitt. Det kan så klart bli snitt ändå av massa andra anledningar, men nu har jag i alla fall en chans att få föda naturligt. Det var även skönt att få se den lilla igen och höra att allt såg bra ut.

Det har varit en lugn vecka med mycket ledighet. Nyår firades i stillhet med min bror och hans sambo.
Lediga dagar har spenderats med mannen, men även med vännen S och hennes bebis på en maraton-shoppingdag som var mycket trevlig.

Han eller hon?

Just det,
När vi var på rutin-UL i vecka 19 visade bebisen tydligt upp sig så att till och med jag och mannen såg att det var en tjej.
På ULet igår bad vi läkaren kolla igen, och vi fick beskedet att "jo, det ser ut att vara en tjej", men denna gång kunde vi själva inte se något.

Men säker kan man ju inte vara ändå.

UL

UL igår gick bra, moderkakan ligger inte i vägen, så jag slipper snitt (av den anledningen i alla fall).

Bebisen var lagom stor för sin ålder och läkaren gjorde en genomgång av alla viktiga saker, hjärna, hjärta och så vidare. Vi fick också se inzoomningar av en hand, ett öra och en fot. Hon kollade även flödet i navelsträngen och allt var så bra och normalt.
Läkaren skrev på remissvaret att det var ett "livligt foster", jo jag tackar...

Tillbaka i verkligheten och detox

Tillbaka på jobbet efter julledigheten.
Fast, nu på kontoret där jag ska dyka djupt ner i styrdokument och uppdatera dem med nya metoder att leda projekt. En uppgift som många skulle rynka på näsan åt, men som jag (än så länge) tycker känns rätt kul. Det trista är att jag kommer jobba ensam, men å andra sidan är det bara en månad.

Min socker-konsumtion har under julen varit orimligt hög. Tänkte idag inleda operation avgiftning och inte äta något godis/kaffebröd idag. Jag har sockersug hela tiden, men har bara fallit dit på en liten bit mörk choklad och en handfull vindruvor än så länge. Så ganska stolt över mig själv är jag ändå.

I eftermiddag ska vi på UL för att se om moderkakan har "flyttat sig", eller om det blir planerat snitt för mig. Det känns bra att vi kommer få ett besked, och att jag har tid på mig att förbereda mig på förlossningen, oavsett på vilket sätt den kommer ske. Det ska bli härligt att se den lilla igen, vi ska be att de kollar könet igen. Det vore ganska lustigt om det visade sig vara det andra könet den här gången.

vecka 31 - resumé

En skön vecka med ledighet, släktträffande och mycket godis.

Jag har verkligen slappnat av den här veckan. Det har varit otroligt skönt att bara vara ledig och rå om varandra.

Barnet rör sig mycket, som vanligt. Det börjar kännas jobbigt uppe vid revbenen, dels för att h*n sparkar, och dels för att revbenen verkar tryckas isär/utåt av magen. BHarna börjar bli trånga att knäppa och det är obekvämt att sitta ibland.

Har inte haft så mycket sammandragningar eftersom jag tagit det så lugnt, men när de väl kommer så måste jag oftast stanna och kan inte gå vidare förrän de lugnar sig. Jag försöker tänka på att gå långsamt, även de dagar det känns som att jag kan gå lika snabbt "som vanligt" för att slippa få sammandragningar. Varva ner helt enkelt.

Har börjat känna av brännande känsla uppe vid revbenen som tydligen är rätt vanligt, och så den där känslan av att maten inte får plats i magen utan ligger i matstrupen. Blä. Men överlag mår jag toppenbra och det känns så härligt att vara gravid.

Har fått en svag "linea negra" på magen, jag trodde att det skulle komma mycket tidigare. Den verkar dessutom bara gå från naveln och uppåt, inget nedåt. Magen är nu så stor att jag utan problem kan ha den som bord när jag sitter i soffan, perfekt att ha godis-skålen på!


Denna vecka har så klart haft julfokus, men även bröllopsfokus.
Jag kan numera titulera mig Fru och har fått ett nytt efternamn!
Vi smet iväg i hemlighet strax före jul och gifte oss. Det blev en skön helg för bara oss två. Ingen släkt eller vänner visste om något. Så nu är vi på slut-tampen av årets andra "komma-ut-turné" när vi talar om den glada nyheten för nära och kära. Men, den här känns ändå inte riktigt lika stor som den förra, när vi talade om att vi väntar barn.

vecka 30 - resumé

En bra vecka med avslutet på jobbet i fokus. Har mått bra under hela veckan, även om ryggen fortfarande bråkar med mig lite för ofta.

Får sammandragningar när jag inte tar det lugnt, men när jag är "ledig" och tar det lugnt känner jag inte av dem alls. Men mina sammandragningar är inget mot min svägerskas, de har varit inne och sovit kvar två nätter på förlossningen i veckan för att hon haft så kraftiga och smärtsamma förvärkar. Men ingen bebis än, och inga tecken på att förlossningen skulle vilja sätta igång, bara väldigt många och smärtsamma värkar.

Min bebis bökar runt och stökar som vanligt, men det känns att det börjar bli trängre. Rörelserna blir mer och mer obekväma för mig. Hos barnmorskan fick vi en lite mer proffsig gissning på att barnet ligger i "ostbåge" som vi brukar säga om favorit-positionen. Rumpan/ryggen ut åt min högra sida, huvudet nånstans nere till vänster, benen uppe utmed revbenen och sparkande små fötter under mitt vänstra revben.

Funderade imorse på när jag egentligen sov en hel natt senast. Jag kan inte minnas när det var. Den senaste tiden har jag vaknat nån gång mellan 2 och 4 på morgonen och legat vaken i ungefär en timme innan jag kunnat somna om.

Har nu jullov och njuter av att vara ledig, slå in julklappar, äta godis och umgås med sambon. Och det tänker jag fortsätta göra hela denna vecka också :)

God jul!

jobbet

Nu har jag jobbat min sista dag på uppdraget och har från och med idag jullov.

Det känns vemodigt att lämna uppdraget, jag hade faktiskt börjat trivas nu på slutet. Men det är lika bra att gå, bebisen protesterar när jag stressar, och mycket mer stress hade det blivit om jag varit kvar i januari eftersom projektet går in i en intensiv fas då. Min vilja att vara med till slutet hade inte kunnat uppfyllas hur som helst, eftersom projektet kommer hålla på minst till sommaren. Så att vara kvar en månad till hade egentligen inte hjälpt alls, bara skjutit upp "avskedet" och stressat min bebis. Men jag känner mig ändå vemodig, och jag tillåter mig själv att känna så.
Jag kunde aldrig tro för ett par veckor sedan att jag skulle kunna känna annat än glädje och stor lättnad när jag slutade uppdraget, jag har sett fram emot den här dagen större delen av hösten som ett barn ser fram emot julafton. Tänk hur min inställning till saker kan förändras. Jag känner redan att jag lärt mig så mycket om mig själv, hur jag vill jobba och hur jag vill vara under min tid på uppdraget, men det har inte fallit på plats än, jag väntar in det och ser fram emot den dag jag kan sätta ord på det.

Barnvagn

Vi var i en barnvagnsbutik i fredags och kollade, klämde och kände. Och pumpade affärsbiträdet på information. Hittade en ny favorit, som var lite dyr.
På lördagen hittade jag den nya favoritvagnen på blocket, mailade annonsören och väntade.
På söndagen ringde annonsören och vi åkte dit. Med oss hem åkte vagnen :)
Så nu är vi stolta ägare till en vagn med vändbar sittdel, separat liggdel, skötväska, vinter-åkpåse och bilstol.

Det känns helt overkligt och underbart att ha vagnen hemma. Tänk att vår lilla bebis ska åka runt i den där vagnen! På något underligt materiellt i-landsvis blir det enklare för mig att inse vad som kommer ske när vagnen är på plats.

Nu börjar det klia i mig att få tapetsera/måla barnrummet, köpa säng, skötbord, byrå och vad man nu behöver. Är det kanske boande-hormonerna som börjar ge sig till känna?

vecka 29 - resumé

Nu går jag in i vecka 30.
30!
Det är fantastiskt, ännu en milstolpe passerad.

Funderade i veckan på hur lite orolig jag varit under de senaste månaderna. Jag var orolig innan vårt VUL och lite stissig innan ULet, men i och med att jag känt barnet varje dag sen vecka 16 och allt såg ut som det skulle på UL så har jag kunnat slappna av och tror på fullaste allvar att den här bebisen kommer överleva och vara fullt frisk. Tankar på att något skulle kunna gå fel så här sent har inte slagit mig.

Frågan om jag ska jobba vidare i mitt uppdrag i januari tog upp en ganska stor del av veckan. Jag bestämde mig till slut för att jag inte vill det, med enda undantag om de tar in en kollega till mig som min ersättare. I så fall kan jag göra överlämning till honom i början av januari. Det var skönt att fatta ett egocentriskt beslut.
Kunden velade fram och tillbaka, i mitten av veckan så sa de att de räknar med att de tar in min kollega och vi planerade resten av min tid fram till jul efter det.
Men så igår fick jag besked att de inte får ta in några nya i projektet utan jag ska lämna över till en tjej som redan jobbar i (en annan del av) projektet. Hon får panik-flyga in från England två dagar nästa vecka för att få överlämning.
Så nu är det bara 4 arbetsdagar kvar på mitt uppdrag!
Jag har inte riktigt hämtat mig än från beskedet, men det känns ändå bra.

Barnvagnsletandet går långsamt framåt, det börjar kännas som att det är dags att bestämma sig snart. Igår var vi och tittade i en butik och jag fick en ny favorit. Dock lite dyr, så jag har börjat fundera på hur gärna man vill ha en ny vagn, eller om det känns OK med en begagnad.

Imorse var det premiär-dusch i vårt nyrenoverade badrum. Så skönt att det är klart och att slippa ha byggarbetsplats här hemma! Men, snart blir det stök igen då vi vill börja med bebisens rum. Kanske efter jul...

Det har varit en bra vecka mentalt men ganska jobbig fysiskt.
Har haft ont i ryggen varje dag, men inte hela tiden som tur är. Har också haft mycket sammandragningar och bebisen har stökat runt mer än nånsin. Det är klart obekvämt med dessa kullerbyttor (men samtidigt himla kul och häftigt). Har varit trött, fast jag ändå kunnat sova rätt OK trots ryggen.

Idag ska jag på massage, och hoppas på att det kommer lösa mina ryggproblem. Efter det ska jag träffa en kär vän och sen, om jag orkar, åka på inflyttningsfest till min bebis blivande faster.

När hjärnan inte släpper

Häromdagen på bussen satt det en person två rader framför mig. Jag kunde inte avgöra om personen var en man eller en kvinna. Mina blickar drogs oavbrutet till personen och försökte sortera intrycken och bestämma om det var en man eller en kvinna. Men hela tiden fick min stackars hjärna lika starka mans- som kvinno-signaler från personen och kunde inte placera personen i något av facken. Jag försökte tänka på annat, men hjärnan ville inte släppa denna tydligen mycket viktiga fråga om personens könstillhörighet och drogs hela tiden tillbaka till "mysteriet".

Det finns säkert en käck psykologisk förklaring till varför min hjärna så förtvivlat ville veta om det var en man eller en kvinna. Själv blev jag bara så fascinerad av att jag inte kunde förmå hjärnan att strunta i det, trots att jag aktivt försökte tänka på annat.

vecka 28 - resumé

En känslomässigt stabil vecka, men kroppsligen lite jobbigare.

Barnet bökade och stökade så att det ibland är jobbigt (samtidigt som jag blir så lycklig för varje gång jag känner att h*n lever). Jag börjar få en bild av hur barnet ligger därinne och vilken kroppsdel det är som försöker bryta sig ut genom magen.
Jag kände mig tyngre och hade mer ont i ryggen, hade svårare att sitta länge och att finna bra sovställningar.
Jag som inte varit sjuk sen jag blev gravid fick de välkända och otrevliga stickningarna i halsen, och mycket riktigt kom det en (än så länge lättare) förkylning som ett brev på posten.
Hade inte lika mycket sammandragningar som veckan innan, vilket var skönt. Men så tog jag det lugnade också.

Kände mig fortfarande känslomässigt mycket beroende av sambon, av närhet och trygghet. Men numera även för praktiska saker. Han är så söt och hjälper mig med jobbiga saker som att knyta skorna. En underlig känsla att vardagliga saker kan bli så otroligt jobbiga och att jag behöver hjälp med dem.

Vi började se slutet på vår badrumsrenovering och ser fram emot att snart slippa kravla i och ur badkaret varje morgon, utan kunna duscha i en vanlig dusch igen.

Kunden på mitt uppdrag undrade om jag kunde tänka mig att jobba för dem i januari också. Jag trodde aldrig att det skulle bli ett svårt beslut för mig. Men det blev det. Den senaste tiden har det varit kul på jobbet och jag är lite för nyfiken på hur det kommer gå för dem för att bara släppa det. Men samtidigt är det fortfarande stökigt och ibland vill jag bara därifrån fortare än kvickt.