Lillan är kvar i vårt rum.
Jag har varit däckad av förkylning och Lillan har fått en till tand och varit snorig, febrig och gnällig. Det kändes inte som det bästa tillfället att flytta henne. Men förhoppningsvis blir det av under denna vecka.
Maken längtar verkligen efter att "få tillbaka" vårt sovrum. Och jag tror att jag kommer att uppskatta det också, även om jag också kommer känna saknad över att den här perioden är över.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Förstår er, både dig och maken. Det är så kluvet det här med separationen. Jag konstaterade precis för maken att "jag måste få göra det här igen" - trots att det ju är en jobbig tid, spädbarnstiden. Nu är de stora, våra flickor! Kram!
Ja, stora var ordet. Usch, nu fick jag lite panik över hur snabbt tiden går...
Kram!
Skicka en kommentar