Hittills har Lillan somnat med oss ute i vardagsrummet, antingen i famnen eller själv i babysittern. Sen har vi burit in henne i sovrummet när vi gått och lagt oss. Någon enstaka gång har hon varit vaken då vi gått och lagt oss, och då har hon fått somna i sin säng med oss i samma rum.
På senare tid har hon haft svårt att somna i vardagsrummet, kanske beror det på det flimrande ljuset från TVn eller på något annat. Ikväll när hon hade ätit och var jättetrött men ändå inte kom till ro i TVsoffan bestämde jag mig för att testa att lägga henne i hennes säng och låta henne somna där. Jag lade henne i sängen, klappade på den bråkiga magen, sjöng lite och på ingen tid alls hade hon somnat. Nu sitter jag med öronen på helspänn för att höra om hon vaknar.
Vilken dag som helst ska vi köpa ett baby-larm så att vår vuxentid på kvällen kan bli lite mer avslappnad...
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Åh, så avundsjuk jag är på att ni skaffat er rutiner! Konstaterade precis att när R var i samma ålder som L så hade vi också det. Rutiner alltså, som mer eller mindre fortfarande håller och alltid varit en stor trygghet både för honom och för oss.
L sover mycket under dagen just nu och vaknar egentligen först ordentligt för sitt skrikpass, därför är det svårt att lägga henne när vi skulle önskat. Vuxentiden känns långt borta tyvärr. Njut av er!
Stor kram!
Ja, vi får passa på att njuta av de kvällar som Lillan får för sig att somna. Det känns som att vår tur med lugna nätter och lättsövd flicka går på övertid... Så här lätt får det väl inte vara att ha en spädis?
Hoppas ni får er vuxentid snart!
Kram!
Skicka en kommentar