Detta är mitt femhundrade inlägg!
I snart fyra år har jag bloggat och det är kanske läge med en tillbakablick.
2007
Jobbet skaver lite och jag försöker hitta rätt tjänst där. Sambon och jag köper ett hus.
2008
Jag utvecklas. Jag söker nya jobb, men det slutar med att jag blir gruppledare på det befintliga jobbet. Jag får missfall.
jag har en omvälvande vecka, efter den har jag både sagt upp mig, skaffat nytt jobb och är gravid.
Det visar sig att vårt ofödda barn kommer få två kusiner som är lika gamla.
Vi gifter oss i största hemlighet.
2009
Jag är ledig från jobbet, äter semlor och väntar på bebisen. Vi vänder på bebisen. Min bror hinner före mig.
jag går över tiden, men till slut får jag världens bästa förlossning och världens underbaraste bebis.
Spenderar våren i bebisbubblan och får nya vänner i mammagruppen. Stora frågor som nu känns minimala var då på tapeten som kräks och babysitters. Vi fick veta att Lillan skulle få två kusiner till samma år.
Jag tror att jag blivit reumatiker, men det visar sig att jag har fel.
2010
Jag tar körkort
Jag börjar jobba igen och maken tar över som lattepappa.
Efter en trög vår på jobbfronten får jag ett roligt uppdrag och det är kul att jobba.
Livspusslet gör entré i mitt liv. Lillan får en smärtfri dagisstart.
Jag får en välbehövlig paus.
Jag får nytt uppdrag på jobbet och mamma får cancer.
2011
Ekorrhjulet snurrar på och jag saknar tid
Jovars, det har hänt en hel del och jag har kontakt med folk genom bloggen som jag aldrig hade träffat annars. K och yogamamma, tack för att ni finns! Och tack fröken Blund för att jag får följa med i ditt liv!
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
3 kommentarer:
Och tack för att DU finns. Och fyra år, jisses har det gått så många år.
Kram till digoc härligt att läsa din återblick
Det har verkligen hunnit hända mycket i ditt liv sedan du började blogga och den mesta tiden har jag ju faktiskt följt dig även om jag inte började blogga själv förrän senare. Det har varit riktigt riktigt roligt att lära känna dig också så här genom bloggen; tack för att du låter oss dela liv med dig! Stor kram!
åh, tack själv fina du! För att du är hos mig, och för att du är här. och delar med dig du oxå. Visst är det fint med bloggvärlden ändå? Jag vet inte vad jag hade gjort utan den, just nu faktiskt,även om jag inte hinner läsa andras så mycket just nu. Ta hand om dig! Varm kram!!!
Skicka en kommentar