Dagislivet rullar på, Lillan vänjer sig mer och mer vid fröknarna på de andra avdelningarna som hon får träffa mornar och kvällar och i semestertid då det är få barn på dagis. Lämningarna är inne i en bättre period och jag tror det beror på att det varit så lugnt och tyst med få barn på dagis i mellandagarna.
Hon pratar och pratar, men det är fortfarande väldigt orent. Vissa dagar är hon ett verkligt eko och bara upprepar allt man säger.
Viljan och förmågan att uttrycka den växer för varje dag och jag försöker få henne att faktiskt säga vad det är hon vill. Hon får ibland utbrott där hon inte kan/vill säga vad hon tycker är fel, och då är det ju svårt att lösa problemet. Kanske en alltför vuxen inställning till trots och utbrott, men klart värd att testa tycker jag. För-trotset visar sig flera gånger varje dag, men är än så länge uthärdligt.
Lillan uttrycker sin kärlek genom pussar och gos. Och genom att prata om de personer förutom sina föräldrar som hon tycker bäst om (faster, mormor och kompisen Js mamma) och genom att låta de personerna göra saker med henne som hon aldrig skulle drömma om att tillåta oss att göra. Som att borsta hennes tänder till exempel...
Maten är OK. Ofta vill hon bara äta grönsakerna (men absolut inte grönsallad) och frukt. Vi låter henne hållas när hon petar i maten. Hon får i sig tillräckligt ändå. Andra dagar lassar hon in vansinniga mängder mat, tex när det är pappas köttfärssås och spagetti. Välling är populärt och även nyheter som nyponsoppa och apelsinjuice.
Men allra godast är kex, smoothie, russin, vindruvor, mandariner och päron.
Det är oftast enklare att få henne att äta om vi äter samma sak samtidigt. Och allra helst ska vi redan sitta vid bordet när hon sätter sig. Om hon inte vill ha maten, men hon får sitta kvar och vi äter så börjar hon pilla i sig efter ett tag, i alla fall lite. Fick Lillan bestämma så skulle hon ta med sig det godaste av maten och äta det vid soffbordet i vardagsrummet. Det händer att hon faktiskt får göra så med frukostmackan eller mellis-frukten. Det är ingen rutin som vi ville ha, men ger man efter en enda gång så är det OK sen i hennes ögon. Och vissa gånger känns det viktigare att hon äter, inte var hon äter.
Lillan är inne i en trygghetstörstande period.
Hon säger ofta att hon vill ha nappen och även snuttefiltarna kånkar hon runt på mer än tidigare. Gosedjur eller klädesplagg är goda ersättare om snuttefiltarna inte är tillgängliga. Hon går gärna runt med hela famnen full av mjuka saker. Även när hon ska somna märks det skillnad: hon vill att den som nattar ska sitta kvar inne hos henne tills hon somnar. Ibland gör vi det, men vissa kvällar säger vi att det går bra ändå och går ut. Då gråter hon efter den som nattade i en minut, sen blir det tyst. När vi sitter kvar hos henne ligger hon och pratar en massa och vill att man ska svara och bekräfta det hon berättar ("ja, idag var Anna på dagis", "ja, vi såg bussen idag"). Man får inte sjunga för henne, men ibland får man klappa henne på ryggen eller huvudet eller hålla i handen. Vissa kvällar somnar hon på 10 minuter när man sitter där inne, ibland tar det en timme.
Lillan leker mycket med duplo-lego, framförallt bilarna och djuraffären hon fick i julklapp. Djuren ska sättas på speciella platser och även de olika gubbarna ska vara på rätt plats. Bygga torn med de legoklossarna är kul ibland. Bygga torn med kloss-pusslet är ännu roligare, då det är av trä och låter mer när man välter tornet.
Påsen med sugrör är en annan favoritleksak och bobby-car.
Att mamma, pappa eller någon annan läser böcker är en favoritsysselsättning och just nu är favoritboken "Ingrid vill äta" av Katerina Janouch (fast Lillan kallar huvudpersonen för Inger eftersom en fröken på dagis heter så). Sidan där mamman och pappan står vid spisen kan Lillan titta på och prata om hur länge som helst.
Också julklappsboken "sagan om den lilla lilla gumman" är rolig, framförallt om man säger "liiiiten, liiiiten" med pipig röst när man läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar