Jag har blivit vuxen.
Det råder inga som helst tvivel om det längre. Jag vet inte exakt när det hände, men det var ett bra tag sen. För att uttrycka mig som en IT-mupp: när jag blev vuxen blev jag version 1.0 av mig själv. Det är ett rätt stort steg, men jag tror faktiskt att jag är där nu. Jag har ägnat hösten och vintern åt att jobba med mig själv, att försöka utveckla mina mer mjuka sidor och inte fokusera så mycket på sakfrågor, rutiner och regler. Jag tror verkligen att jag har kommit en lång bit på väg mot den jag just nu tror att jag vill vara. Det är klart att jag fortfarande har "återfall" och beter mig som den gamla C, men de kommer allt mer sällan.
Det är väl mest på jobbet det märks, det är ju den rollen jag har jobbat med det här, men jag tror att det även speglar sig en hel del i mig som privatperson. Undrar just om mina vänner märker nån skillnad.
Jag vet inte om jag vågar fråga dem...
Idag på väg hem hade jag en sms-konversation med en av mina äldsta vänner, och jag blev nästan förvånad över hur jag själv svarade, inte alls som jag hade gjort för ett år sedan. Hon var upprörd över att en hennes ex hade ljugit för henne igen. För ett år sedan hade jag fokuserat på sakfrågan "va? vad har han nu sagt?". Istället fokuserade jag idag samtalet (om det nu kan kallas samtal när man kommunicerar via sms) kring varför hon låter det påverka henne så mycket, varför hon låter det gå ut över hennes nuvarande förhållande och låter det äta av hennes självförtroende.
Min gissning är att dagens samtal gav henne mycket mer än det samtal vi skulle haft för ett år sedan hade gjort.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Vilken fin insikt. Det är stort att vara C version 1.0.
Och även om du skulle falla tillbaka i gamla mönster (och tro mig, det gör vi, gång på gång, det hör till livet) så vet du hur du ska ta dig ur det. DET är häftigt.
och just, jag tror också att dagens samtal med din vän gav henne mycket mer eftersom du hanterade det på ett helt annat sätt nu.
Skicka en kommentar