500

Detta är mitt femhundrade inlägg!

I snart fyra år har jag bloggat och det är kanske läge med en tillbakablick.

2007
Jobbet skaver lite och jag försöker hitta rätt tjänst där. Sambon och jag köper ett hus.

2008
Jag utvecklas. Jag söker nya jobb, men det slutar med att jag blir gruppledare på det befintliga jobbet. Jag får missfall.
jag har en omvälvande vecka, efter den har jag både sagt upp mig, skaffat nytt jobb och är gravid.
Det visar sig att vårt ofödda barn kommer få två kusiner som är lika gamla.
Vi gifter oss i största hemlighet.

2009
Jag är ledig från jobbet, äter semlor och väntar på bebisen. Vi vänder på bebisen. Min bror hinner före mig.
jag går över tiden, men till slut får jag världens bästa förlossning och världens underbaraste bebis.
Spenderar våren i bebisbubblan och får nya vänner i mammagruppen. Stora frågor som nu känns minimala var då på tapeten som kräks och babysitters. Vi fick veta att Lillan skulle få två kusiner till samma år.
Jag tror att jag blivit reumatiker, men det visar sig att jag har fel.

2010
Jag tar körkort
Jag börjar jobba igen och maken tar över som lattepappa.
Efter en trög vår på jobbfronten får jag ett roligt uppdrag och det är kul att jobba.
Livspusslet gör entré i mitt liv. Lillan får en smärtfri dagisstart.
Jag får en välbehövlig paus.
Jag får nytt uppdrag på jobbet och mamma får cancer.

2011
Ekorrhjulet snurrar på och jag saknar tid

Jovars, det har hänt en hel del och jag har kontakt med folk genom bloggen som jag aldrig hade träffat annars. K och yogamamma, tack för att ni finns! Och tack fröken Blund för att jag får följa med i ditt liv!

mater non grata

jag har blivit helt ointressant för Lillan. Det är bara pappa som gäller. Pappa som ska bära, pappa som ska leka, pappa som ska ge mat och byta blöja. Pappa pappa pappa.

och jag hanterar inte det ett dugg moget.

skyller på PMS

bästa mormor

igår hämtade min mamma Lillan på dagis.
oj, vad populärt! Lillan pratade om det flera dagar innan och hela dagen på dagis.

Hämtningen gick jättebra och förutom en trotsincident då Lillan inte ville ha någon tröja på sig utan tyckte att det räckte med T-shirt hade det hela flutit på i medvind.

De är så kära i varandra att det nästan tåras i mina ögon när jag ser dem tillsammans.

hemmahelg

Den trötta familjen spenderade lördagen i hemmet. Vi orkade oss bara på en tur till affären. Skönt att verkligen bara slappa ibland.

Även idag har varit lugn, Lillan och jag var ute lite imorse och hittade spår från en katt på vår tomt. Det var spännande att föja dem, men jag vet inte om hon förstod riktigt. Vi träffade också på grannens hund och försökte gunga lite trots att snön går nästan hela vägen upp till gungan.

På bilden syns pyjamasen som är den enda Lillan kan tänka sig att ha på sig. Nu i en storlek större. Man kan även se den vackra frisyren lilla fröken hade imorse. Tofsar och hårspännen är nytt och spännande för Lillan.

trötta familjen

I morse sov vi alla längre än vi brukar. Lillan gick inte upp förrän kl 8.
Även maken verkar trött nuförtiden, somnar tidigt i soffan och hade jag inte druckit en massa kaffe på jobbet så hade jag nog också varit helt slut.

Men det märks att vi går mot ljusare tider, det är inte mörkt längre när jag åker till jobbet.

Lillan trotsar vidare och man kan ju undra hur länge den där trotsen ska hålla på egentligen... jag börjar redan ledsna på hennes utbrott.

Svägerskan tipsade om stora trotsboken, ska nog skaffa den och få lite inspiration om hur jag ska hantera lilla dottern.

vilda veckan

inte så värst vild kanske, men full av aktiviteter.
(oftast positiv) stress på jobbet, kvällsmöten på konsultfirman, halvdagskonferens och hemmakvällar med en make som somnar i soffan redan före åtta.

Och en unge som verkligen börjar närma sig den fruktade trotsåldern, som får vredesutbrott och bara vrålar, rinner ner på golvet som spagetti och inte kan tala om vad det är som är fel. under kvällens utbrott fick vi till slut ur henne att det var fel blöja jag satt på henne. det skulle ju vara en med ett annat mönster.

nu är det bara upploppet kvar, sen är det helg och vi får vara hemma alla tre tillsammans och bara göra ingenting. Förutom att få besök av min älskade lilla mamma.

nejsägaren

Det bor en nejsägare hos oss.

Och hon är inte ensam. När dagisgruppen samlades igen efter julhelgens förskingring satt de 5 små flickorna i ring och svarade "nej" på allt. Hela dagen. Hela veckan.
Lillan sade tidigare "nää-ää", men sedan förra helgen är det ett kristallklart uttalat "nej" som kommer över hennes läppar titt som tätt.