snickerboa

idag var vi och hälsade på vännen S och hennes familj. De fick sin andra dotter för två veckor sen. De har inte bestämt än vad hon ska heta och vi frågade Lillan vad hon tyckte att bebisen ska heta.
Jag: "Lillan, vad tycker du att bebisen ska heta då?"
Lillan: "Hon ska heta Snickerboa!"
Nyblivna storasystern 3,5 år: "nä, det kan hon inte heta, det är ju ett kill-namn!"

Mitt 2011

Så har ännu ett år gått.
Inte roligt att se tillbaka på 2011: stress, stress och stress. Men det har ändå varit ett år då jag har gjort många roliga saker, försökt (och lyckats) hitta egentid och fått spendera mycket tid med Lillan och maken.

Januari
Jag stressar vidare på jobbet och i vardagen. Lillan har en trotsperiod. Maken och jag tar en välbehövlig helg på tu man hand.















Februari
En koltrast slutar sitt liv i en snödriva på vår altan och det påverkar Lillan under lång tid framåt. Jag filosoferar över hur olika familjer reagerar på cancer.














Mars
Lillan fyller två och har en period då hon tycker det är roligt att hjälpa till, bland annat med att hälla upp kattmat som på bilden. Jag stressar vidare, men hinner med både egentid, tid med maken och med bästa S. Hinner även med bullbak och pannkaks-stekning tillsammans med familjen.














April
Jag var på konferens med jobbet, och fick en ventil i en oväntad VAB-dag. Annars blev det många frukostar på stan vilket var månadens sätt att skaffa egentid.














Maj
Jag var ännu mera stressad och fick otrevliga utslag i ansiktet på grund av det. Lillebror och svägerskan fick missfall efter en mycket problematisk graviditet. Jag blev uppringd av en headhunter och var på intervju där, bestämde mig ändå för att inte gå vidare med dem eftersom jag kände att jag inte ville satsa på jobbet just nu.












Juni
Vi får sommarkänsla och det lugnar sig lite på jobbfronten. Lillan hade en till trotsperiod och äntligen blev det midsommar och semester!














Juli
Vi har semester. Och njuter. Lillan trotsar, mycket om mat men även annat. Vi firar den traditionella storfamiljs-semestern i fjällen. Och Lillan äter sin vikt i vinbär.










Augusti
Vardagen drog igång igen, jag försökte träna. Jag hade ingen vidare lust att blogga. Lillan pratade mer och mer.











September
Vi åkte på semester till Medelhavet med svärmor och svägerskan med familj. Ett härligt sätt att förlänga sommaren! Jag tog ett oväntat känslosamt farväl av min farmor. Jag hade en på tok för överplanerad vecka som Lillan löste genom att bli lägligt sjuk.








Oktober
Jag var på konferens med jobbet i vackra Nordnorge. Efter mycket om och men bestämde jag mig till slut för att be om att inte bli förlängd på mitt uppdrag. Lillan blev galen i TV. Jag fick plötsligt perspektiv på tillvaron då jag fick reda på att en kompis dött i cancer.









November
Jag tog nya tag med träningen och fick genast effekt. Vi fick en inneboende. Det var väldigt varmt och vi skördade både blåbär och björnbär bara dagar innan första advent.















December
Jag försöker hålla ihop vardagen och mig själv genom att prioritera hårt. Det funkar rätt bra. Maken och jag får en helg för oss själva och jag försöker hantera att ha svärfar inneboende. Det funkar mindre bra.
Vi firar en fin jul och en fint nyår med släkten.

Julen

Nu har vi firat jul med några olika släkt-konstellationer!
Det var en fin jul.
Mesta barnaskaran: hos mormor på annandagen: en femåring, två tvååringar och två nästan-treåringar. (och en i en plast-systers mage, men han gjorde inte så mycket väsen av sig)
Mest mat: hos mormor. Som alltid...
Mest paket: dött lopp mellan de två firanden vi var på
Mest sång: på julafton hos makens släkt. Lillan bestämde att vi skulle sjunga Pippisången. Sagt och gjort. Man måste förnya sig även när det gäller nubbevisor.
Mest obetalbart: när Lillan hoppade av glädje när hon öppnade årets bästa julklapp.
Mest godis: när vännen F kom hit igår med allt sitt hemlagade julgodis hon inte orkade äta upp själv.
Mest energidränerande: att ha svärfar inneboende. Jag måste lära mig hantera det på ett bättre sätt...
Mest välgörande: min helt egna dag hemma idag!

Frustration

en av mänsklighetens stora frågor är ju hur länge det känns OK att ha sin svärfar boende hos sig. Jag kan nu meddela att det finns ett svar på frågan:

fyra veckor.

idag har han bott hos oss i fem veckor...

i Lillans huvud

Idag vid nattningen berättade Lillan att hon minsann har två hajar som bor i vårt vardagsrum. Hajarna heter Bruce och Julia och är jättesnälla. De är ganska små och har jättemånga, men jättesmå tänder. De äter inte upp varandra, och inte heller slår de varandra. Istället simmar de runt hela dagarna. Bruce och Julia äter inte fisk utan pannkakor, och så fikar de ibland. Då får Lillan smaka pepparkaka och lussebullar.

Lillan två år och nio månader

Mycket har hänt sedan förra månaden.

Lillan har slutat med blöjor!
En dag sa hon bara "jag vill inte ha blöja, jag vill ha trosor!" OK sa vi och sen dess har det varit så. Det har gått otroligt smidigt med bara ett fåtal olyckor. På natten har hon fortfarande blöja, och vid längre utflykter på stan eller i bil. Hon skulle gärna vilja vara utan även på natten, men det klarar hon inte än.

Förra veckan fick vi veta från dagis att hon inte sovit på dagen, och inte heller hade gjort det dagen innan. Vi hade inte märkt någon skillnad i humör eller trötthet på kvällen. Från att ha kunnat sova middag i 3-4 timmar gick hon till att inte sova alls. Hon kan fortfarande sova middag, men det verkar gå lika bra utan.

Pottan och trosor har naturligtvis varit i fokus denna månad, men även nya favoriten Lotta på Bråkmakargatan, med följden att Lillan blivit lite mer motsträvig och börjat använda ord som "äcklig". Annars är det Bamse och Pippi som hänger kvar som favoriter.

Lillans hetaste önskan till jul är "en mjuk Lilla Gubben" och "en cykel" (tvåhjuling).

Hon är inne i en ganska mammig period och vill också gärna ha nappen mer än vanligt. Vi tänker att det har med blöjfriheten att göra och låter det vara så för ett tag.

När jag nattar henne (för det ska tvunget vara jag som nattar om jag är hemma) så ska jag återberätta delar av Pippi-avsnitt hon sett på TV. Favoriter just nu är när Pippi firar födelsedag och de letar spöken på vinden och blir skrämda av en uggla. En annan favorit är när Pippi räddar en liten pojke som gått in i en hage där det finns en tjur.
Tidigare var det inga problem att lämna Lillans rum innan hon somnat, men nu protesterar hon varje dag. Ibland kan vi komma överens om att jag berättar om Pippi en gång till och sen går jag, men vissa dagar tar jag till lögnen och säger att jag ska gå iväg ett tag, men att jag kommer tillbaka snart. Vilket jag inte gör...

Stamningen från förra månaden är i stort sett helt borta nu.

Vardagskarusellen

Det bara snurrar på med jobb och familjeliv. Snabbare och snabbare. När ska det bli bättre?

Att ha svärfar som inneboende samtidigt gör det än mer påfrestande, att inte få vara ensam i sitt eget hem tär mer på mig än jag trodde att det skulle göra. jag som är så social och får lappsjuka om vi är hemma bara vi tre i mer än tre dagar. Uppenbarligen behöver jag ensamheten också, och att få vara tillsammans med bara Lillan och maken.

Men ändå ger det mycket att ha svärfar här varje dag. Han och Lillan får chansen att lära känna varandra på ett helt nytt sätt. Maken och jag kan överlåta hämtning på svärfar och göra något bara vi två.

Jag går in i jobbet, ägnar mig 100% åt Lillan övrig tid hon är vaken och försöker hinna med min egentid också, en promenad i skogen på söndagen, ett yogapass på onsdagen, eller en middag med en vän. Det dåliga samvetet att vara borta hemifrån blir faktiskt lite mindre dåligt när det finns en till person som bor här.

Lite enklare är det nu när jag har ett datum för visning av svärfars lägenhet att förhålla mig till. Kloka vänner till mig har sagt att det är bra att ha en "deadline", och det stämmer nog.

Jag väljer att fokusera på de bra sakerna som samboskapet medför. Till exempel funderar jag på vad jag ska göra när vi har bil från och med nästa vecka...