Vardagskarusellen

Det bara snurrar på med jobb och familjeliv. Snabbare och snabbare. När ska det bli bättre?

Att ha svärfar som inneboende samtidigt gör det än mer påfrestande, att inte få vara ensam i sitt eget hem tär mer på mig än jag trodde att det skulle göra. jag som är så social och får lappsjuka om vi är hemma bara vi tre i mer än tre dagar. Uppenbarligen behöver jag ensamheten också, och att få vara tillsammans med bara Lillan och maken.

Men ändå ger det mycket att ha svärfar här varje dag. Han och Lillan får chansen att lära känna varandra på ett helt nytt sätt. Maken och jag kan överlåta hämtning på svärfar och göra något bara vi två.

Jag går in i jobbet, ägnar mig 100% åt Lillan övrig tid hon är vaken och försöker hinna med min egentid också, en promenad i skogen på söndagen, ett yogapass på onsdagen, eller en middag med en vän. Det dåliga samvetet att vara borta hemifrån blir faktiskt lite mindre dåligt när det finns en till person som bor här.

Lite enklare är det nu när jag har ett datum för visning av svärfars lägenhet att förhålla mig till. Kloka vänner till mig har sagt att det är bra att ha en "deadline", och det stämmer nog.

Jag väljer att fokusera på de bra sakerna som samboskapet medför. Till exempel funderar jag på vad jag ska göra när vi har bil från och med nästa vecka...