Livstecken och endorfiner

Jag har inte skrivit på länge.
Jag har inte velat sitta vid den där datorn när jag varit ledig.

Nu är vi tillbaka i vardagen med dagis, tunnelbanor, bussar, e-post och jobb.

Kanske kommer lusten att skriva blogg tillbaka nu, kanske inte. Man får se.

I måndags tränade jag för första gången på flera månader, det var så roligt och jobbigt. Träningsvärken äter mig nu, men känslan när endorfinerna rusade i kroppen efteråt var helt underbar. Träningsvärken är egentligen inte så dum den heller.