söndag 12 september 2010

Lillan ett och ett halvt år!

Min stora tjej! Ett och ett halvt är hon nu!
Hon växer så det knakar, både fysiskt och mentalt.

Hon springer istället för att gå. Gärna med lära-gå-vagnen som hon packar full med olika saker. Läsa är fortfarande roligt och det bästa att läsa just nu är ett nummer av Vi föräldrar. "bäbi" säger Lillan och pekar på alla bebisar i tidningen. Alla män är "pappa" och alla kvinnor "mamma" (men hon har full koll på att vi är speciella mamma och pappa).
Pussel har blivit kul igen, speciellt knopp-pusslet som är en bondgård. Hon lägger bitarna på plats, eller delar ut dem till oss.
Magneter på kylskåpet är superkul, speciellt nu när hon fått nya som är bokstäver.

Gosedjur är lite mer intressanta nu, och dessutom har hon börjat med snutte-trasa. Det är IKEA-handdukar som vi brukar ha vid skötbordet som uppgraderats till snutte. Hon vill ha dem när hon är trött eller ledsen. Eller när hon inte vill byta blöja och tvingas göra det ändå. Hon gosar med dem ett tag i ansiktet och sen släpper hon dem bara vind för våg. Ingen långvarig relation alltså.
Nappen är fortfarande det bästa och totalt nödvändig när hon ska sova. Men på morgonen ger hon snällt napparna till oss.

Hon pratar mer och mer. Nu kan man urskilja fler ord, även om det mesta hon säger är olika varianter av "baba", det kan betyda pappa, fågel, bada, buss eller bil beroende på uttalet. Nu har även dagisorden "bajs" och "rumpa" lagts till vokabulären.

Efter febersjuka och massiv tandsprickning i veckan har Lillan de senaste dagarna varit allt annat än rolig. Gnällig, mammig och skriker efter nappen hela tiden. Vägrar sitta i sin barnstol, byta blöja eller kläder. Hon har också separationsångest, speciellt med mig. Om vi åker någonstans tror hon att jag ska lämna henne där (som jag ju gör varje morgon på dagis) och är som ett plåster på mig tills hon efter någon timme kan slappna av.
Vi hoppas att det är övergående...

Dagis är kul, men när mamma ska gå är det inget kul alls. Då är Lillan ledsen, men det går över snabbt. På kvällen hämtas Lillan sist i sin grupp och brukar vara ledsen eftersom alla kompisarna går hem, och vissa dagar även hennes fröken så att hon måste vara med andra fröknar.

2 kommentarer:

k sa...

Hurra, hurra, hurra för Lillan och hela familjen!
Mycket känns igen här också och vad ÄR det med det där vagnsspringandet egentligen;-)!?
Hon verkar vara en riktigt skön tjej! (Bortsett från gnället då, men det är säkert bara en fas...)
Kramar!

C sa...

Och sedan vi köpte en paraplyvagn i helgen springer hon gärna omkring hemma och kör med den också. Som omväxling till lära-gå-vagnen.

kram!