Igår på BVC fanns en våg så jag passade på att väga mig. Jag väger nu som jag "ska", något kilo mindre än när jag skrev in mig hos BM. Men, det viktigaste inte vikten utan hur jag mår och hur jag ser ut. Jag var förhållandevis vältränad när jag skrev in mig, nu har jag inte tränat på ett halvår och mina muskler har väl aldrig varit så förtvinade som nu.
Så för viktens skull behöver jag alls inte banta. Däremot mår jag så mycket bättre när jag kan träna och äter bättre mat. Så för den sakens skull vet jag att det är värt att leva så. Mitt humör är bättre och jag slipper värk i ryggen.
Som K säger, jag ammar och förbränner massor nu. Men det gör det inte mer OK att tanka kroppen med uselt bränsle som kakor, bullar, micromat och risifrutti.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Självklart är det viktigaste att du mår bra! Min erfarenhet är att kroppen brukar säga till när man överdoserat socker eller fett under en tid (eller tvärtom också vad gäller fett) och att så länge man lyssnar på sin kropp så blir det inget problem om man under vissa perioder "unnar" sig lite annat än vad man vanligtvis äter.
Att banta medan man är gravid eller ammar är ju inget som någon rekommenderar (även om hela Hollywood ägnar sig åt det) och jag tror nog att den vanliga kosten - något kryddad med större portioner eller en extra kanelbulle då och då gör att även en träningsfri tid kan hålla kroppen hälsosam. Jag längtar efter ett riktigt träningspass, men inser att det vettiga är vänta till efter efterkontrollen... Trist. Suck.
Kram!
Nä, någon "riktig" bantning är det inte fråga om. Snarare en avgiftning av socker och en ökning av bra mat. Att ta en portion mat till om jag är hungrig istället för att ta en bulle. Och att försöka komma tillbaka till min vanliga kosthållning. Även om micromat är väldigt praktiskt just nu.
Träning ja... det längtar jag också efter! Men just nu har jag ingen aning om hur det skulle gå till. Jag kan inte vara ifrån Lillan så länge som det tar för mig att åka till gymmet, träna och komma hem igen. Jag skulle kunna springa, men det är styrketräning jag längtar efter, inte konditionsträning. Och behöver också, min rygg börjar kännas igen...
Och som du säger, dte är säkert så att man borde vänta tills efterkontrollen.
Stor kram till dig!
Skicka en kommentar