Veckan har varit lugn, och den har haft en aura av deppighet och ilska över sig.
Ju längre veckan gått, desto jobbigare har det blivit.
Har under veckan haft en del känningar som skulle kunna vara tecken på att något är på gång, men som lika gärna kan vara ingenting:
Två släpp av något som skulle kunna vara delar av slemproppen, en i tisdags och en i torsdags.
Häromkvällen kom EN värk som nog faktiskt var en värk. Men sen kom inga fler...
Bråkiga tarmar.
En bebis som plötsligt är aktiv/vilande på andra tider än den brukar.
Drömde en natt att förlossningen satte igång.
Ibland ont i svanken.
Vissa dagar känner jag mig som en symptomletare, som när vi försökte bli gravida och det var dagarna innan mens. Men oftast säger jag "det kanske är ett tecken!?", halvt ironiskt och halvt på allvar.
Det nya datumet jag riktar in mig på är på tisdag då vi ska till sjukhuset på överburenhetskontroll.
Saker att glädja sig över:
Jag har fortfarande "bara" gått upp 10 kilo
Jag har ännu inga bristningar på magen
Jag samlar inte lika mycket vatten i kroppen längre
Eftersom bebisen hittills varit mindre än normalkurvan så blir hon troligen inte någon 5-kliosklump trots att jag gått över tiden.
Jag har fortfarande en vecka på mig att komma igång av mig själv och därmed få föda där jag vill.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar