Hormonerna är bråkiga. Jag är sur och deppig. Inget känns kul och jag känner mig avtrubbad.
Det är trist att vara hemma, men jag vill inte hitta på något för det känns läskigt att vara iväg och det gör ont när jag går och åker buss. Hade tänkt ta mig an ett nytt sy-projekt, men det gör ont i ryggen när jag sitter vid symaskinen, så det går inte heller.
Mamma kommer hit idag och håller mig sällskap, hoppas att det piggar upp lite.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Man får gnälla och jag tror att det är bra att göra det också. Det innebär ju bara att man uppskattar förändringen desto mer när den kommer. Håll ut!Kram!
Du har nog rätt.
När jag läste din förlossningsberättelse så blev jag först skraj, men det tog inte många sekunder innan jag tänkte att "jag tar hellre all den smärtan än fortsätter att gå här gravid".
Jag är ju bra knäpp! :)
Kram!
Skicka en kommentar