Jag är höggravid. Det visar sig på flera sätt.
Sedan de vände bebisen har hon sjunkit ner mer och mer och jag har känningar av det. Jag kan inte gå lika obehindrat som tidigare och blir omsprungen av pensionärer med rullator när jag är ute bland folk.
Under veckan har jag varit mer orolig och haft mer nojor än tidigare. Att hon inte rör sig, att hon rör sig för mycket. Att förlossningen ska sätta igång, att förlossningen inte ska sätta igång. Att något ska vara fel på henne när hon väl kommer ut.
Har också varit mer hormonell, känslosam och trött än tidigare.
Har hunnit med en hel del som jag ville hinna innan det är dags, handlat, varit hos frisören, träffat brorsdottern. Har även varit på det sista besöket hos BM, det kändes underligt att det var sista gången vi var där.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Ja, oj, vad man känner sig fullgången... Känner verkligen igen det där med rörelserna som blir långsammare och långsammare. Fast eftersom jag slitit med ischiasen ett tag har pensionärerna varvat mig ungefär lika länge...
Har ni inga eventuella överburenhetskontroller inbokade? Jag har en tid till; satt till den 24:e, dagen efter bf. Sist fick jag ringa och avboka tiden. Nu börjar det kännas som att jag kanske ändå kommer gå på den. Lustigt det där. Inget känns som sist.
Skönt att du fått pricka av på listan och att det därmed finns mindre grejor som ligger och gnager och vill bli gjorda. Man behöver verkligen få känna sig lite uttråkad, tror jag.
Kram!
Jo, vi har överburenhetskoll hos BM den 2 mars, men jag räknar den inte riktigt som ett vanligt BM-besök. Och så hoppas jag så klart att jag inte ska behöva gå dit.
Skicka en kommentar