Möte med brorsdottern

Igår träffade vi äntligen brorsdottern.

Åh, hon var så liten! Det är fortfarande två veckor tills hon egentligen skulle födas, men ändå. Så pytteliten, smala armar och ben och ett fint litet ansikte.
Hon har en dygnsrytm som hennes föräldrar inte helt uppskattar, hon är vaken och vill äta hela nätterna och sover hela dagarna. Vi var där i två timmar och hon sov hela tiden, vaknade till när hon bytte famn, sträckte på sig, visade sina blå ögon någon sekund och somnade sen om igen.

Det var en overklig känsla att hålla i henne, min lilla bror har blivit pappa!
Och ännu mer overkligt att jag själv ska bli mamma snart. Att den lilla busan som sparkar i min mage faktiskt är en sån där liten bebis som snart kommer vara med oss på "utsidan".