När jag vaknade på morgonen den dagen som jag gick in i vecka 37 hade mina fotknölar och vrister försvunnit.
Jag har sluppit svullnad i 37 veckor, men nu är det alltså dags. Hej stödstrumpor och fötterna i högläge. Igår svullnade även händer handleder och underarmar.
Det jobbiga är att nu börjar krämporna påverka varandra. När jag sitter med benen i högläge så protesterar ryggen och när jag sitter så att ryggen är nöjd så svullnar fötterna.
Men, jag ska inte klaga. Som tur är har jag (än så länge) inte ärvt åkomman min mormor hade när hon väntade mamma. Hon hade (förutom havandeskapsförgiftning och sängläge på sjukhus i 5 månader) ordentligt ödem och gick upp 8 kilo vatten varje dag som hon sen gick ner igen varje natt.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Fy vad jobbigt med svullnaden! Och, som sagt, skönt att slippa ödem... Det känns ju verkligen som en mardröm när man ändå är stor och tung och trött. Men nu är det verkligen sluttampen och det gäller att bara hålla ut.
Själv begav jag mig till sjukhuset i natt efter lite för lite fosterrörelser, men efter en natt och förmiddag av prover verkar saker vara som vanligt igen. Fast läskigare eftersom jag nu hela tiden känner efter...
Kram!
Oh, vad läskigt! Tur att allt var som det ska. Fullt förståeligt att du är mer orolig och uppmärksam nu efter en sån natt. Jag vet ju hur spattig jag själv blir när min inte beter sig som den brukar i några timmar.
Ja, nu är det inte långt kvar, varken för dig eller mig!
Kram!
C
Skicka en kommentar