Vi fick se bönan som var lagom stor och hade gott om plats att simma omkring. Den hade också ett hjärta som slog. Allt såg bra ut.
Innan var jag till slut lite nervös, men min härliga gyn lugnade ner mig bra, så när det väl var dags för själva undersökningen så kändes det helt avslappnat.
Hon hann knappt få upp en bild förrän jag såg fostret i sin svarta bubbla. "där är den"! ropade jag och så fick vi titta ett tag och hon tittade efter att allt såg ut som det ska. Och det gjorde det ju.
Efteråt gick jag och sambon och tränade och åt lunch på varsitt håll. Det var skönt att få lite tid för sig själv. Och skönt att köra slut på kroppen för att balansera alla känslorna. Efter min lunch där jag mest satt och fånlog så kollade jag lite på mammakläder och bebiskläder. Bebiskläderna egentligen för att vi behöver handla present till en nyföding, men det spårade snabbt ut till fantasier om vår egen bebis i alla de där små bodysarna och pyamasarna med fötter. En härlig känsla. Och stor.
Eftermiddagen har varit lugn och skön tillsammans hemma.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
3 kommentarer:
Åh, så skönt och därmed ett uppriktigt grattis till en tid av längtan och väntan! Förhoppningsvis kan vi ha sällskap på vägen.
Åh vad glad jag blir för din/er skull. Nu hoppas jag på en lika lugn och fin fortsättning. Kram
Katarina - Tack! Jag hoppas också att vi kan ha sällskap. Du har ju också sett ett hjärta, så vi kan väl säga att vi båda är på "rätt sida" om högrisken nu :)
Yogamamma - Det hoppas jag också på, för oss båda! Kram
Och tack båda två för tankar och hållna tummar. Det var skönt att veta att ni fanns där!
Skicka en kommentar