Jag har distans till jobbet, fast jag är här.
Det är en mycket skum men samtidigt väldigt skön känsla.
Jag har spenderat så mycket energi på det här stället, både bra energi när jobbet varit roligt och även på tok för mycket dålig energi när jag har varit arg, besviken eller upprörd över det är här.
Nu lägger jag inte mer energi. Jag ska vara här i nio dagar till, men jag kommer inte engagera mig ett dugg under den tiden. Jag tänker inte bry mig om saker som är dåliga, jag kommer inte lägga ner någon känsla i det jag ändå kommer prestera när jag är här. Självklart kommer jag göra de få uppgifter jag har att göra, men jag kommer inte göra det med någon inlevelse.
Talade nyss med en mammaledig kollega, hon sa att jag måste ladda om innan det nya jobbet så att allt det dåliga härifrån inte följer med mig dit. Jag håller med henne fullt ut, och hoppas att denna känslomässliga loss-koppling är ett steg på vägen.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
1 kommentar:
Du har helt rätt inställning. Du ska snart avsluta och ingen kräver att du ska engagera dig. Däremot handlar det ju om att avsluta och lämna över på ett schysst sätt, men det är ju en helt annan sak.
Och din kollega har rätt, du behöver skaka av dig den dåliga energin från detta jobb så att du inte bär med dig det, men jag tror att det ger sig av sig själv, den dåliga energin komemr antagligen att rasa av dig så fort du stänger dörren om dig för att aldrig mer komma tillbaka.
Och det här med att berätta att du är gravid på nya jobbet tycker jag att du ska göra när den värsta missfallsrisken är över. Men alla gör olika och du ska hitta det som känns rätt för just dig.
KRAM och ha en fortsatt fin sommar
Skicka en kommentar