oro

Oron har växt de senaste dagarna. Tänk om jag får ett till MA/MF. När kommer det komma, hur kommer jag reagera, hur ont kommer det göra. Tänk om jag än en gång måste leva med besvikelsen och sorgen över att mitt barn aldrig fick födas, att jag inte fick bli mamma.

Jag vågar inte glädja mig åt att jag faktiskt är gravid nu. Jag vill nog inte ens inse att jag är det.

Jag vill bara att tiden ska gå så att jag kan känna mig mer säker på att det kommer kunna gå vägen,
våga glädja mig åt att vara gravid,
våga planera för framtiden,
våga titta på babykläder,
våga berätta att jag är gravid.