Jag är så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Jag vill klösa ögonen ur alla jag ser och bara skrika rakt ut.
Och jag vet inte ens varför jag är arg.
Vi hade en jättebra helg, umgicks med varandra, vänner och släkt. Jag var glad i stort sett hela helgen.
Så igår kväll när vi skulle hem så missade vi bussen och jag blev sur. Och sen har jag varit arg sedan dess. Drack en massa kaffe och vin igår kväll och fick därför en urdålig sömn inatt. Det hjälper säkert också till att göra mitt humör ännu värre.
Jag vet inte vad jag är arg på, eller varför. Det är mycket frustrerande. Sitter nu på jobbet och kämpar för att inte få ett utbrott på en person i min grupp. Han är visserligen jäkligt jobbig, men han förtjänar inte ett utbrott.
Nånstans innom mig spirar ett litet hopp om att det är gravidhormoner som gör att jag är arg. Men, det passar inte riktigt med cykeln.
Vilket gör mig ännu argare.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Förstår att det är jävligt frustrerande, men ibland är det också jävligt skönt att få vara riktigt arg. Jag var det, som fan, strax innan jag fick veta att jag är gravid, och sen har det liksom fortsatt. Så kanske, kanske är det gravidhormoner även för dig. Jag hoppas det, även om du säger att det är fel tid i cykeln.
Ilskan har lagt sig. Nu är jag bara uttråkad och oengagerad. Det är inte alls kul, men det är i alla fall inte på långa vägar lika jobbigt som det var att vara fly förbannad.
Jag förstår vad du menar med att det kan vara skönt att vara arg, att bara släppa ut ilskan. Jag brukar kunna göra så. Men jag hade svårt att göra det den här gången eftersom jag inte visste vad ilskan berodde på. Men nu är den borta i alla fall.
Jo, här hoppas det också på att det är gravidhormonerna. Fast, det är långt kvar tills det är dags för mig att testa. Över en vecka.
Skicka en kommentar