jobbfunderingar, andra varvet

Jag har kastats två månader tillbaka i tiden och har än en gång börjat fundera på om jag borde vara kvar på jobbet eller inte.
Det hela har flera orsaker.

Den största är så klart att jag inte är gravid längre. Det var just plusset som gjorde att jag slutligen bestämde mig för att stanna kvar. Det kändes helt OK att vara gruppledare till i höst och sen vara mammaledig. Det var en bra plan som nu inte längre går att genomföra.

En annan sak är att personerna i min gamla grupp slutar en efter en. Jag tror inte att någon av dem kommer vara kvar efter sommaren. De personerna är mina närmaste kollegor, de som håller mig uppe och som jag bollar med hela dagarna. Det innebär så klart också att en hel yrkesgrupp på mitt jobb i höst kommer att bemannas av mig. På halvtid. Det känns inte så bra. Vi är idag 5 personer.

Organisationen här är sjuk och trasig. Jag inser det mer och mer för varje dag som går. I min nya roll som gruppledare får jag ännu mer den insikten eftersom jag nu har mer insyn. det är skrämmande hur lite det är som faktiskt fungerar här. En approach är så klart att laga organisationen. Nu när det är instabilt här finns det alla chanser att ta plats och förändra saker här. Men jag vet inte om jag vill.

Men å andra sidan.

Det är tryggt här. Jag vet vad jag får, jag kan styra över mina arbetstider, jag får misslyckas, jag får chansen att öva mig på att vara ledare. Jag kommer aldrig få sparken, hur kass jag än är. Jag har just förhandlat mig till en helt OK lön.

Vår chef har just slutat. Vi kommer få en ny senast i höst. Det är en chans för någon ny att styra upp det här stället och få det på rätt väg. Än är vi inte helt förlorade och jag tror verkligen att rätt person kan fixa det här till att bli en bra arbetsplats.

Om jag kan bli med barn igen så är det här ett bra ställe att vara gravid och föräldraledig på. Och om jag är kvar så slipper jag få ett nytt jobb och sedan under provanställningen behöva tala om för chefen att jag är gravid.