ett lite soligare inlägg

Den stockholmska våren verkar ha kommit!

Jag är en solknarkare av orimliga proportioner, jag älskar solen och mitt humör är alltid minst tre våningar högre en dag med sol än en mulen dag.
I Amerikat var det riktig vår, så att jag fick sitta ute i solen och äta glass och ha solglasögon på mig, åh, ljuvligt!
Här hemma är det lite mer försiktig värme, men ändå onekligen vår: älsklingen gnäller över pollen, jag försöker övertala honom att vi visst kan äta ute på altanen, jag står på busshållplatsen med näsan vänd mot himlen och bara njuuuuter, på jobbet har jag alla möjliga möten utomhus gärna med en promenad. När det blir ännu lite varmare kommer jag ta laptopen och parkera mig på bänkarna utanför kontoret och jobba där (hurra för trådlöst nät)

Det ironiska i hela det här överdrivna kärleksförhållandet jag har till solen är att jag inte tål stark sol, mitt pigment klarar inte av det helt enkelt. Men det är inget som inte lite solkräm löser :)