Idag känner jag mig helt OK, men känner att det är nära till gråten.
Dagens utmaning blir att träffa en liten nyfödd bebis, inte ens en vecka gammal.
Jag vet inte alls hur jag kommer reagera, jag är så glad för deras skull men samtidigt känns det inte som världens bästa tillfälle att träffa en liten nykläckt. Vi hade tänkt berätta för dem att vi väntade barn just den här dagen, när vi för första gången fick träffa deras barn. Men nu blir det ju inte så.
Samtidigt vill jag inte hålla mig undan, för vad tjänar det till att skjuta det framåt i tiden?
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
1 kommentar:
Du är stark som går dit. Och gläds med dem samtidigt som du är ledsen över er sorg.
Livet är svårt och alldeles alldeles underbart, på en och samma gång. Kram och hej till dig, nu sticker jag till Seattle i tio dagar!
Skicka en kommentar