lite mindre obehag

I fredags stod jag inte ut längre.

Jag hade ett långt och fint samtal med min kollega som tidigare varit min chef. Vi har alltid haft en bra och nära relation, men det här var ett högvattenmärke :) Hon sa till och med att jag kunde ringa henne under hennes semester den här veckan om jag behövde prata!

"du är inte min chef längre, du behöver inte ha telefon-jour på semestern längre" sa jag.
"jag vet" sa hon "men jag gör inte det som fd. chef utan som din vän".
Åhhh, vad sånt värmer!

Sen tog jag med mig en jobb-bok och drog från jobbet under förevändningen att jag skulle läsa boken.
Jag satte mig på ett fik och fick snart sällskap av en vän, vars blotta närvaro lugnade ner mig väldigt mycket även om vi inte pratade så mycket om min situation.
Senare på kvällen var jag på middag med en annan vän och lyckades med konststycket att inte tänka på eller prata om jobbet över huvudtaget!
Helgen gick också utan att jobbet stal mina tankar, och nu är det måndag och jag är på plats igen.

Allt känns lite lättare idag. Det är så skönt och jag försöker njuta av att det känns bättre, men samtidigt vill jag veta vad det var som "tog bort" det jobbiga. Kanske är det så att "vän" är det magiska ordet? Att det faktum att jag har så fina vänner är det som hjälpt mig?