gråt

Idag har jag för andra gången i mitt liv gråtit på jobbet. Den första gången var för flera år sedan då jag fick ett dödsbesked.

Idag hade vi konflikthantering på jobbet. Vi har en rätt jobbig situation där vi projektledare upplever att vi sitter i kläm. Efter lite möten med olika personer så fick vi en konflikthanteringsdag med en organisationskonsult som har varit hos oss i omgångar i flera år.
Jag visste inte alls hur en konflikthanteringsdag skulle vara eller gå till, jag var inte med på de dagar på vår ledarutbildning då vi pratade om konflikthantering så jag kände mig verkligen som en rookie.

En sak jag märker nu efteråt är att jag inte var beredd på att det skulle vara så många som inte kunde hålla tårarna tillbaka, däribland jag själv.
Det kändes skumt att gråta inför sina kollegor, men det gick liksom inte att stoppa, speciellt inte när den jag pratade till också hade tårar trillandes utför kinderna. (det är fö en person som jag tidigare har haft en nära relation till och som har blivit helt förändrad efter att han fått en chefsroll, och det jag sade till honom var just det och att jag saknade den personen han var förut)

Jag är en person som processar mjuka frågor långsamt, så jag vet egentligen inte än vad jag känner efter mötet, men jag tror att det var ganska bra. På flera sätt tror jag att de andra fick mer förståelse för hur vi känner och för hur de har behandlat oss. Fast, vi har en lång väg kvar innan vi är "klara".