trött och arg goes glad och harmonisk?

Den här hösten har jag inte varit mig själv.
Jag har varit trött, sur och håglös. Jag har inte tränat och därmed haft ont i ryggen, svanken, axlarna, nacken och huvudet.
Jag har lagt en stor mängd energi på jobbet. Sen fattade jag det svåra beslutet att inte förlänga mitt konsultkontrakt hos nuvarande kunden (där jag stortrivs). Efter det har engagemanget och motivationen för jobbet dalat i takt med mitt humör.

Nu har jag tvingat mig själv att börja träna. Jag har varit iväg två gånger och det är helt underbart. Imorgon är det dags för yoga och jag längtar.
Sen väntar långhelg med en fredag på stan med mamma, vanlig helg och sen en måndag med Lillan vars dagis har stängt.

Det som inte får hända

Idag fick jag ett dödsbud när jag var på jobbet.
En av de personer jag umgicks mest med under gymnasietiden dog i förrgår. Vi gled ifrån varandra efter studenten och nu är det många år sedan vi hade kontakt, men hon är ändå en person som har varit viktig för mig.
Hon lämnar efter sig en man och en sexåring.
En sexåring som nu måste växa upp utan sin mamma.

Den jävla cancern har slitit isär ännu en familj. Och jag funderar över hur hon pratade med sin son om det hon visste skulle hända. Hur man hanterar insikten att man kommer lämna sitt barn. Hur man hanterar beskedet att man bara har en liten tid kvar att leva.

Lillan två år och sju månader

Trots att trotsen gör sig mer påmind nuförtiden och att alla gränser ska testas vissa dagar så vill jag ändå sammanfatta den här månaden med att Lillan är ett harmoniskt, nöjt och snällt barn. Som hon alltid varit.

Jag vet inte vad vi gjort för att få ett så snällt barn. Troligen en blandning av grundtemprament och -personlighet och vår fantastiska uppfostran och harmoniska hemmiljö. ;)

Lillan snöar gärna in på saker, som tex en viss sång, bok eller film. Den senaste veckan måste jag varje kväll berätta om hur det var när jag var hos hudläkaren för min årliga prick-koll.

I övrigt måste allt vara som bästisen Julia har det. En morgon när vi kom till dagis och Julia hade Pippi-tofsar och Lillan inte hade det blev Lillan helt otröstlig. Det finns egentligen bara två lösningar när hon blir så där, antingen får hon som hon vill eller så avleder man uppmärksamheten till något annat.

En vanlig morgonkonversation kan gå så här:
"Lillan, idag är det kallt ute, du måste ha vantar på dig"
"har Julia vantar på sig?"
"ja, det har hon"
"är det kallt ute hemma hos Julia också?"
"ja, det är samma väder hos Julia som här, hon bor ju så nära oss"
Lillan tar på sig vantarna
...
Jag håller fram överdragsbyxorna
"du måste ha byxor på dig"
"neeeeeej, jag vill inte ha byxor"
"men det regnar ute, du måste ha byxor på dig"
"neeeeeeeej!"
"men Julia har byxor på sig" (tänker att det argumentet kommer funka ännu en gång) "neeeeeej"
"men, du kan få ha de röda byxorna istället, vill du det?"
"neeeeeej, jag vill inte ha några byxor!"
Jag håller fram de svarta och de röda byxorna
"Lillan titta, du får välja byxor. Vill du ha de röda eller de svarta?"
"neeeeej, jag vill inte ha några byxor! Jag vill se på TV"


En nyfunnen favoritsysselsättning är att gå ner till friluftsgården och hälsa på hästarna. Alla hästar som är delvis vita är Pippis häst "Lilla Gubben". I stallet på friluftsgården finns minst två hästar som kvalar in som "Lilla Gubben". Hon kan titta på dem hur länge som helst och ibland fråga "vad är det där?" om alla hästprylarna. Hästfolket i stallet säger glatt "det där blir en hästtjej!". Jag som aldrig gillat hästar och bara har suttit till häst två gånger i mitt liv känner skräckblandad förtjusning inför detta intresse.


Månadens uttryck:
"bara ett liiiitet tag till"
"jag vill bara se på TV"
"jag kan själv"

Andningspaus

Lillan vände upp och ner på min fullspäckade vecka genom att vakna halv tre inatt med hög feber.
Idag är det jag som vabbar och ikväll bär det av på konferens med konsultbolaget jag är anställd på.

Jag har en rejäl dos dåligt samvete för att jag är hemma idag. Kunden jag är hos sade OK till att jag åker på konferensen bara för att jag skulle kunna vara på jobbet nästan hela dagen idag. Och så är jag inte där alls.

Men, de klarar sig säkert och de är inte sura på mig. Det dåliga samvetet är mitt eget.

Trots det är det ljuvligt att få en dags andningspaus i denna hektiska vecka. Och att få sitta nära, nära Lillan hela dagen.

hejdå farmor

Idag begravde vi min farmor.

När hon dog var jag inte ens ledsen utan mest lättad. Farmor var dement och hade så att säga redan dött mentalt för mig för många år sedan då hon lades in på demenshemmet och inte längre visste varken vem jag eller hon själv var längre. När hon så dog tyckte jag mest att det var skönt att även hennes kropp fick dö, när hennes person redan gjort det för så länge sen.

Men idag på begravningen kändes det helt annorlunda. Jag sörjde verkligen min farmor idag, såsom jag minns henne. Med händer grova av trädgårdsarbete, fräkniga armar och soligt leende.
Inte den där avmagrade krökta förvirrade gestalten med rullator och blöja som hon blev. (bilden visar mig och farmor för ca 30 år sen)

Så många känslor bubblade i mig idag: tankar på farmor, gråt för att pappa grät, rädsla över vem som ska bli nästa person jag måste begrava (blir det mormor eller mamma, tänk om cancern inte går bort av hennes piller, och det otänkbara att det skulle vara Lillan)

Nu efteråt känner jag mig lite som en urvriden trasa, stresseksemen blommar för fullt på mina kinder och jag vet inte riktigt hur jag ska orka med allt som ska göras den här veckan.

Semester

Vi är nyss hemkomna efter en vecka på all-inclusive i Turkiet. Vi reste tillsammans med svärmor, makens syster med familj samt hennes svärmor. In alles 8 personer: 2 stycken 2,5åringar, 2 stycken mammor, 2 stycken pappor och 2 stycken farmor/mormor.

Det var härligt att få sol och värme, underbart varmt i Medelhavet, barnvänligt hotell med fantastisk barnpool, vattenrutschkanor och lekhus med samma utrustning som ett normalt dagis.

Mindre härligt var det att 6 av 8 blev magsjuka.



















Det gick jättebra att flyga med Lillan. Hon tyckte att det var mycket spännande på flygplatsen och i planet och hade bara lite ont i öronen vid landning.

Att umgås så intensivt med två 2,5åringar var utmanande, de triggar varandra och kan ibland bli helt orimligt jobbiga. Men de har också så roligt tillsammans och visar sin kärlek till varandra på ett underbart sätt.














Men vi fick också många lugna stunder med Lillan då vi bara njutit av att vara med henne och att få uppleva den här resan tillsammans med henne.

Lillan två och ett halvt år

Lillan växer så det knakar. De har vägt barnen på dagis för temat "jag" och Lillan är tyngst i klassen med 16 kilo. Vi har försökt mäta henne också, men det är lite svårt och vi tippar på 96 cm.

Talet utvecklas fortfarande i rasande fart, men det är svårt att återge det här på bloggen. Tankar tar form i hennes lilla huvud och kommer ut till oss, som när hon sa "då får hon äta med händerna" när Eva i "fem myror" hade tappat bort sin gaffel.

TV är populärt och just nu är det fem myror eller tecknade Pippi som står högst i kurs.

Hon vill oftast inte ha tofsar i håret, men då hon har det tar hon dem i händerna och sjunger Pippi-sången som på månadens bild.

Vid nattningen ska vi berätta om olika saker: "kan vi prata om Pelles öga?" "kan vi prata om frisören/tandläkaren?"
Pelle är en släkting som på grund av en ögonoperation missade midsommarfirandet i somras, och tydligen något som är väldigt spännande att få höra om. Varje kväll. Och varje morgon.
Ibland ska man sjunga också, men oftast är det pratandet som efterfrågas. Favoritsångerna är "mors lilla Olle", "hjulen på bussen" och "Klättermusens vaggvisa".
Lillan dricker fortfarande välling varje kväll och sover fortfarande i spjälsäng. Hon visar inga tecken på att vilja sova i en vanlig säng, och för oss är det ju praktiskt att hon inte kan ta sig ur sängen på egen hand. Men, snart kommer väl den dagen då det är dags.

Sitt första besök hos frisören har Lillan hunnit med. Det var spännande men lite läskigt med hårtorken och att bli sprayad med vattensprutan.

Lillan gillar bilar, pussel, att måla, att gunga och att hoppa i vattenpölar. Hon har gosedjur, men inget som är sådär extra speciellt. Ibland vill hon ha med något gosedjur till dagis, men oftast vill hon inte det.

Nu laddar vi och Lillan för hennes första flygresa som sker om ett par dagar.