snorungen och elaka mamman

Idag har jag inte varit arg. Det blåste liksom över under natten, och nu när jag har en handlingsplan så känns det bra. Har bokat tid på annan trafikskola för att se vad jag får för dom hos dem. Och så utarbetar jag en ny strategi när jag vet det.
Hu, en sån projektledare jag är även privat :)

Lillan har de senaste dagarna, kanske en vecka, varit snorig, småfebrig, gnällig, klängig och dregglig. Jag gissade på ankommande tänder, men det trodde inte tandsköterskan vi träffade på BVC. Hur som helst har det varit många dagar med alvedon-suppar (som Lillan inte bryr sig om alls), snor-sug och näsdroppar.

Lillan HATAR både snorsugen och att få näsdroppar, oavsett om det är pipetter eller spray. Det har gått så långt att man inte kan närma sig med handen mot hennes näsa utan att hon skriker, ålar sig, fäktar med armarna, gråter och vänder bort huvudet. Att torka snor är inte att tänka på. Den enda gången jag lyckas torka henne om näsan är när hon badar och man hällt vatten över huvudet på henne.
Det brukar behövas två vuxna för att få i henne näsdroppar. Idag var maken på jobbet och Lillan behövde näsdroppar eftersom hon inte kunde andas ordentligt. Jag satte henne i barnstolen, höll fast henne och lyckades faktiskt få i henne näsdroppar i båda näsborrarna. Hon panikgrät i flera minuter och tog lång tid att trösta.

Jag känner mig som världens elakaste mamma som utsätter mitt barn för något som hon hatar så. Även om det är för att hon ska må bättre.
När allt lugnat sig och hon kunde andas genom näsan upptäckte jag att hon hade ett blödande rivmärke på kinden. Lilla ungen :(

arg

Idag har jag varit arg.

Jag håller på att övningsköra och har kört en hel del "hemma". Nu har jag gått två lektioner i körskola och frågade idag efter lektionen hur långt bilskoleläraren tror att jag har kvar. Jag och min privata lärare tycker att jag är rätt färdig och behöver kanske fem, absolut max tio lektioner.

Och bilskoleläraren svarar: 20-25 (dubbel)lektioner.
Jag reagerade inte så mycket då, men när jag väl kommit därifrån blev jag så arg och besviken att jag skakade.

Jag är arg för att:

• Det kommer kosta minst tjugotusen att ta så många lektioner (och det kanske behövs ännu fler)
  
• Jag är mycket sämre än jag trodde på att köra bil
• Jag inte kommer ha körkort till jul som jag hade hoppats på
• Körskolan har proppfullt och har inga lediga tider. Med nuvarande takt kommer jag inte ha kommit igenom 20 lektioner förrän i april-maj. Och då har jag redan börjat jobba igen och kommer inte ha varken ork eller tid att hålla på med övningskörning och teori-pluggande.
  
• Jag måste traggla tråkiga handhavandesaker som jag trodde jag kunde tills jag gör det på "körskolans sätt" eftersom det inte är OK att göra det såsom "alla" gör i verkligheten.
• Körskolan är inte intresserad av att jag ska få körkort utan av att jag ska ta så många lektioner som möjligt.
• Jag tappat sugen att ta körkort
• Det känns som jag svikit den person jag kört privat med
• Bilskolan är den enda som ligger förhållandevis nära, hittar jag en annan blir det mycket längre restid dit.

Hela dagen har jag slitits mellan revanschlust och tankar på att ge upp. Har hittat mer eller mindre kreativa lösningar på problemet: intensivkurs på annan ort, hot, uppkörning som privatist, andra bilskolor och så vidare.
Just nu lutar det åt att bli kund hos någon annan bilskola.
Fast, kanske kan jag istället bara köpa en bil och köra utan körkort? Hur ofta blir man egentligen stannad av polisen? :)

Och allt gnäll jag har om vad man måste lära sig för onödig skit för att klara teoriprovet (tex vilken olyckstyp som är vanligast bland förare i åldersgruppen 75-84 år och vilket bränsle som bidrar mest till svaveldioxidutsläpp) och om alla (dyra och värdelösa) kurser man måste gå för att få övningsköra (som tretimmarskursen som kostar 990kr där det man får lära sig är att det är dåligt att dricka alkohol eller ta droger när man ska köra bil) får vänta till ett annat inlägg.

om natten

Jag har aldrig haft svårt att sova, alltid varit sjukt kvällstrött och somnat nästan innan huvudet landat på kudden.
När jag var gravid så var det lite si och så med sömnen, värkande rygg, tung mage och kudde mellan knäna. Men, det var ju en övergående period.

Nu, när Lillan är här, sover jag sämre. Det gör mig inget att vakna av hennes små ljud om natten, om det bara gick snabbt att somna om igen. Förut kunde jag vakna och som i dvala gå på toa, vända mig om, dricka vatten eller vad det nu var som behövdes och sen somna om igen på två sekunder.
Så är det inte längre. Det är som att hela kroppen tuffar igång på högvarv samma sekund som jag vaknat. Hjärnan är helt klar och alla sinnen på helspänn. Har jag väl vaknat kan det ta timmar innan jag somnar igen.

Det är lite sjukt att det är jag själv och inte min bebis som håller mig vaken om natten.

Dessa vakna timmar om natten använder jag till (förutom att försöka somna om) att låta tankarna flöda fritt. Jag tänker att om de nu pockar så på min uppmärksamhet så vill de väl verkligen bli tänkta. Många problem har ältats och lösts under dessa nätter. Många blogginlägg har formulerats för att sedan försvinna i sömnens dimmor och aldrig bli skrivna.
Så småningom somnar jag igen och vaknar, förhoppningsvis till en ny vacker dag.

Lillan sju månader

Nu sitter Lillan själv utan problem. Ibland tar hon sig över från sittande till liggande på mage genom att falla åt sidan och vrida sig, men jag vet inte om hon gör det med flit eller om det bara blir så.
Att krypa går inte. Hon försöker ofta och ibland kommer rumpan upp rätt bra. Ibland kommer hon baklänges. Annars rullar hon imponerande långa sträckor, men hon verkar inte själv inse att hon kan rulla dit hon vill utan plötsligt är hon bara någon annanstans.

Kanske blir Lillan ballerina när hon blir stor, hon står nämligen alltid på tå. Att stå och gå är inte så kul längre som det var för någon månad sen.

Det är mycket ljud när Lillan är igång: förutom bank med saker i bord/golv så är det en massa snack som kommer ur hennes lilla mun. På repertoaren finns bland annat "Babababababa" "mamamamamamam" "nnnnmmmnnn" "ffffppp" "lllddllldd" "dodododo" och så rop med olika diftonger. Av någon anledning är det högre volym på diftongerna.

Mat går fortfarande hur bra som helst, men att bli torkad om munnen efteråt är helt värdelöst tycker Lillan. Vi har testat majskrokar och vitt bröd, men hon verkar inte fatta att det är mat utan bara konstiga leksaker som man kan äta upp. Hon visar inga tendenser till att vilja äta själv utan sitter och gapar stort och blir otålig när maten inte kommer tillräckligt snabbt. Banan verkar hon tycka är avskyvärt för om man sticker fram en sked så ser hon helt äcklad ut och ryggar tillbaka. Kanske är hon, likt far sin, allergisk mot banan?
Välling tycker Lillan är så där, så vi blandar ersättning och välling hälften av varje. Det är tydligen godare.

En typisk dag (om det nu finns några typiska dagar) ser ut ungefär så här:

• 05-07 vaknar amning
• 08-09 frukost: gröt + ev. amning
• 10 sover förmiddag
• 1130 lunch: ½-1 burk mat+frukt (alt. hemlagad)
• ev. sover eftermiddag
  
• 1430 mellanmål: gröt alt. fruktburk med säd eller yoghurt i alt. amning
  
• sover eftermiddag
• 1730 middag: ½-1 burk mat+frukt (alt. hemlagad)
• 19 nattamat: välling blandat med ersättning + ev. amning
• 1915 somnar
  

Ibland sover hon två gånger på eftermiddagen, ibland bara en. Vi har fortfarande ingen fast rutin för det. Det beror på vad vi gör.
På morgonen vaknar hon nån gång mellan 5 och 7 och ju tidigare det är, desto större chans att hon somnar om igen efter amning i vår säng.

reumatiker? -uppdatering

Idag var jag hos specialisten för att få min dom över mina värkande fingrar.
Det var en ung och trevlig läkare jag fick träffa, han gjorde en grundlig undersökning, frågade en massa saker och pekade på mina provsvar.
Domen blev:
Jag har inte någon reumatisk sjukdom.

Mina besvär ska klassas som "krämpor" och är något jag får leva med.

Jaha.

Det känns så klart bra att inte ha en sjukdom. Reumatiska sjukdomar är inte något man önskar sig. Men å andra sidan är det jobbigt att mina besvär "inte är något" och att det inte finns något att göra åt dem.
Jag drar genast paralleller till då jag fick diagnosen IBS. Jag önskade verkligen att jag skulle vara laktosintolerant så att det var en "riktig" sjukdom och så att det fanns något som dämpade symptomen. Men det var IBS, en 'sjukdom' som ingen vet vad det är, varför man får den eller hur man ska bota den. Min IBS har jag lärt mig att leva med, jag har lärt mig vad min mage tål och vad den inte tål. I långa perioder är jag helt symptomfri, men ibland slår den till.

Mina fingrar har varit snällare på sista tiden och det kändes nästan onödigt att gå till läkaren idag. Men bra är jag inte, och nu vet jag inte heller vad jag ska göra för att bli bra. Förhoppningsvis kommer jag genom att lyssna på min kropp hitta en lösning som både jag och mina fingrar kan vara nöjda med.

somna själv?

Idag fick jag infallet att testa att låta Lillan somna själv för natten.

Ibland somnar hon i min famn i soffan när hon äter nattnings-maten men ibland gör hon inte det och då brukar den som nattar sitta bredvid hennes säng tills hon somnat. Om det är jag som nattar brukar jag sjunga två speciella sånger som jag bara sjunger för henne vid nattningen. Sen brukar jag sjunga eller nynna några andra sånger och/eller djupandas. Ibland om hon är orolig pratar jag lugnande till henne. Ju äldre hon blivit desto mer känns det som att det mest effektiva är att bara sitta där och vara tyst. Och varför då ens sitta där tänker jag. I vagnen somnar hon ju som bäst när man hänger för filten och hon får vara "ifred".

Så ikväll var det dags. En mycket trött Lillan somnade till och vaknade flera gånger i famnen, men kom inte helt till ro där. Så jag bar in henne, sa godnatt (svor åt katten som just då bestämde sig för att jama högt precis utanför Lillans öppna dörr) och gick ut. Hon låg och nynnade lite för sig själv och vred sig av och an som hon gör ibland innan hon somnar. Efter en liten stund nynnade hon fortfarande, sen blev det tyst. När jag vågade öppna dörren för att kolla efter kanske tio minuter så sov hon djupt.

lite sämre

Vaknade oinspirerad idag.
Allt känns lite sämre än vanligt: Lillan är lite gnälligare, min mage lite krångligare, vädret lite tristare, mitt humör lite lägre.

Hoppas att kaffe (min nya drog) och ett besök på öppna förskolan lättar upp.