tisdag 8 februari 2011

Lillan ett år och elva månader


Trots och prat får sammanfatta denna månad.

Visst, hon har inte kommit in i "det riktiga" trotset än (då ALLT ska bråkas om HELA tiden), men hon är tillräckligt jobbig nu för att jag ska vilja kalla det trots. Hon har åsikter om strumpor och kläder, mönster på blöjan, vem som sitter var vid matbordet, vilka stövlar hon ska ha på sig, när det är dags att byta blöja, var blöjan ska bytas... Då ropas det, "gråts" och hon faller ihop i en hög eller spänner hela kroppen beroende på vad som passar bäst i situationen.
Hon trotsar mest mot mig, men även maken och mormor har fått sin släng av sleven.
Jag anpassar mig, lirkar, luras, avleder, tvingar, avvaktar, väntar, förklarar, höjer rösten, behåller lugnet. Lite beroende på dagsform.
Fortfarande är det bara ett par vantar som vi kan få på henne, men de senaste dagarna har hon till och med velat ta på sig dem, så jag antar att det är ett steg framåt...På dagis däremot har hon andra vantar, som tur är eftersom de enda Lillan-godkända vantarna här hemma är ett par tunna fingervantar.

Desto roligare är det att Lillan nu pratar mer fullständiga meningar. Uttrycket "jag vill inte" gjorde debut och till en början visste hon inte riktigt vad det betydde. Hon visste att man ska använda det när man är lite upprörd, och hon testade några gånger och tittade på oss med spänd förväntan. Några dagar senare hade hon fullt greppat innebörden och kan själv sätta ihop meningar med denna fantastiska fras; "jag vill inte den tröjan", till exempel. Förutom i denna fras använder hon mest "min" eller sitt namn när hon ska prata om sig själv, men "jag" börjar komma mer och mer.
Hon är väldigt duktig på att böja ord, både plural och bestämd form. Idag kom det även ett böjt verb i form av "Albin badade där inne" (eftersom hon och Albin faktiskt badade tillsammans i badkaret igår).
Bokstäverna kan hon som ett rinnande vatten, i alla fall nästan alla, vi har inte kommit på några bra namn till C, H, Q, W, X, Z, Å, Ä och Ö.

Leksaker som är populära just nu är pussel, lego och bollar.

Det märks att hon processar mycket av allt som händer henne. Plötsligt när vi äter frukost säger hon: "Alma ramla ner. Alma ledsen" jag frågade om Alma hade gråtit och om Lillan tröstat henne då och gett henne en kram. "Nej, Nea" (Linnea är fröken på dagis.) Jag frågade Linnea om händelsen och det visade sig att Alma visst hade ramlat och gjort sig illa, nästan en vecka tidigare. Det tar tid för upplevelserna att komma ut.
Så smått kan man få mer sanningsenliga svar om vad Lillan gjort på dagis: "ute. lilla gården" Men alla dagar får man svaret "måla", vilket är en favoritaktivitet för Lillan.

Rutiner är viktigt för Lillan: filtarna och nappen i vagnen på väg till dagis, välling innan blöj- och klädbyte på morgonen, att välja haklapp vid matbordet och så vidare.

Sömnen är det inga problem med, hon somnar vid 19 och jag väcker henne vid 6:15-6:30. På helgen sover hon till ca 7. På dagis sover hon middag runt en och en halv timme. På helgen sover hon tre timmar om hon får sova i sin egen säng.
Maten går det lite si och så med. Just nu är favoriten blodpudding, men även pasta med köttfärssås är poppis. Grönsaker är gott, men kött/fisk/kyckling är det inte. Välling dricker hon varje morgon och kväll.
Tomater, vindruvor, päron, russin, smoothie och kex är godast.

3 kommentarer:

Stilla tankar sa...

Härligt att läsa.Men vad menar du med att hon kan bokstäver? Låter som hon kan alfabetet, men det verkar lite tidigt? Kram

Stilla tankar sa...

Och det var jag, Yogamamman, som skrev det där!

C sa...

Jo, jag förstod att det var du, yogamamma :)

Lillan "kan" alfabetet. Det vill säga att om hon ser en bokstav så känner hon igen den och namnger den, med det namn vi gett den: "mammas bokstav", "Ninas bokstav", "Oskars bokstav" och så vidare. Ibland om man pratar om bokstäver och säger "lllll som i...?" kan hon fylla i med "Lotta!", men inte alltid.

Jo, det är nog ganska tidigt, dagispersonalen är förvånade men uppmuntrar det, låter henne leka med bokstavspussel och ritar bokstäver när hon ber dem.
Själv var jag också tidig både med att lära mig bokstäverna och med att läsa. Kanske att det går i arv?

kram till dig i snökaoset!