gräddfil

Mamma fick en återbudstid och fick komma till läkaren tidigare än väntat. Hon fick då en operationstid i början av november.
Snabba ryck tänkte jag lättat. Så började misstankarna komma att det gick lite för fort, att det kanske är så allvarligt att hon får gå före i kön. Men mest av allt var jag bara lättad över att ha fått någon slags besked och att jag nu har en plan att förhålla mig till.

Sen blev det ytterligare gräddfil för lilla mamma då det plötsligt uppenbarade sig en ledig operationstid redan på torsdag.

Jag har slutat gråta om kvällarna. Sedan beskedet om den snara operationen kom har jag varit väldigt disträ och lite som i en dimma.


Min mormor som umgås med sin dotter mest via telefon hade ändå känt på sig att något var på gång och ringde min mamma för att ta reda på vad det var. Innan mamma hade berättat sa mormor "du har hittat något i bröstet va? jag drömde det inatt". Intressant med dessa "känningar" att något är fel med en närstående.
På samma sätt kände jag en morgon för några år sedan att jag måste ringa min väninna, väninnan svarade gråtande och berättade att hennes sambo dött knall och fall under natten.

Ett spretigt inlägg från en spretig C.