Efter jul- och nyårshelgerna lider jag nu av svår lappsjuka.
Då träffade vi folk hela dagarna (och ibland även nätterna) och nu är det bara jag och Lillan. Kontrasten är stor och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag känner ett vansinnigt behov av att träffa folk hela tiden.
Då slog tanken mig, man skulle kanske starta storfamilj? Våra syskon bodde ju över här på nyår, de kunde väl bo här jämt? Barnen skulle alltid ha någon att leka med, föräldrarna kunde enkelt passa varandras ungar så att man kunde få lite egentid och partid. Och så skulle jag alltid ha någon att umgås med. Kanske var det inte så tokigt med generationsboende som de hade förr i världen?
Eller så skulle vi gå varandra på nerverna och våra fina relationer skulle gå sönder. Kanske är denna lappsjuka ett tecken på att jag börjar bli färdig med att vara mammaledig och faktiskt saknar arbetslivet?
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
3 kommentarer:
Här nere i Malmö var det ett reportage för något år sedan om kanske fem (?) familjekonstellationer som flyttade samman i en gammal fabrik som byggdes om från grunden för att passa vars och ens behov. Jag känner en av de boende flyktigt och tror att det är en superidé! Vet förstås inte hur det gått, men tanken var att man både hade egen yta och tillgången till vänner/lekkamrater och barnpassning på nära håll. Så hade jag också kunnat tänka mig att bo. Sen är det väl inte HELT omöjligt att du kan behöva lite miljöombyte? Det är en kluven känsla i alla fall...
Kram!
ah!
jag som känner precis tvärtom. att jag bara vill gömma mig för alla människor! det har varit såååå intensivt över helgerna att jag bara vill vara ifred. framför brasan med min lilla familj.
men det är ju olika det där. och julen har förmågan att riva upp lite saker inom en. göra så att man har svårt att återgå till det normala igen.
men det är väl härligt att vara social. hellre en sån vän, än en sån som jag, som gömmer sig;)
K: lanserade idén för svägerskan idag, hon sa att hon också hade tänkt på det. Vi spann vidare på det ett tag och funderade på hur stora villor vi skulle ha råd med i hennes förort. Men, jag tror inte att det kommer bli verklighet.
Fröken Blund:
Kul att du känner tvärtom! Och det är sant det du säger om julen, den rör om en del...
Men jag får en känsla av att det är en fas du går igenom. Att du egentligen också är rätt social :)
Skicka en kommentar