Lillan tio månader

Förra månadens förflyttningstema håller i sig.
Lillan vill gärna gå hela tiden. Håller man henne i båda händerna springer hon, håller man henne i ena handen är hon lite mer försiktig och går i mer maklig takt. Gå längs med saker eller med gåvagnen går snabbare och snabbare. Det är modet som sviker henne, hon skulle kunna gå lika snabbt med mindre stöd, men hon vågar inte. Egentligen skulle hon nog nästan kunna gå själv nu, ibland när hon inte tänker på det står hon själv i någon sekund och tar något steg. Men det är långt tills modet hinner ifatt kroppen. Hon ställer sig upp mot saker och sätter sig på rumpan när hon vill ner igen.

Ett annat utmärkande drag hos Lillan är att hon är matglad. Hon äter sin mat med god aptit och börjar tjuta missnöjt när den är slut. Hon skulle troligen kunna äta hur mycket som helst. När vi äter måste hon få smaka. På julbordet satt hon som ett ljus i över en timme och var så nöjd med att äta julmat vi stack åt henne.

Tre tänder är på väg och vi hoppas att det är därför hon varit snorig i flera veckor. Vissa dagar har hon ont och vi ger henne alvedon, men för det mesta klarar hon sig utan. Hon har ständigt fingrar eller något annat i munnen och drägglar vattenfall. Detta stör givetvis nattsömnen och det är numera mycket ovanligt att hon sover en hel natt i sin egen säng (även om hon fortfarande alltid somnar där). Hon sover från sju-halvåtta till sex-åtta. Ofta får vi ta in henne till oss vid tio-elva, ibland lite senare. Väl i vår säng kommer hon till ro på en gång och somnar kvickt. Troligen spelar även 9-månaders-klängigheten in när det gäller nätterna i vår säng.
Sömnen på dagen är minst sagt olika från dag till dag, vissa dagar blir det ett pass, andra två. Passen är också väldigt olika långa från dag till dag. Från en kvart till två timmar.

Hon är rätt mammig nuförtiden. Att vara med andra går jättebra, men ser hon mig så vill hon vara hos mig. Är det bara hon och jag hemma däremot så är jag inte så himla kul, då är det mycket roligare att utforska saker, gå omkring eller riva ut böcker ur hyllorna.

När det gäller leksaker har hon inga direkta favoriter, hon leker med allt hon får tag på. Helst saker mamma och pappa inte vill att hon ska leka med så klart. En sak som hon kom på själv var att hon kan stoppa in fingret i ett litet hål på ett visp-handtag och när hon sen drar ut fingret låter det "plopp". Vansinnigt roligt tyckte Lillan som kiknade av skratt. Ljud verkar överhuvudtaget kul nu, när pappa spelar på hennes läpp skrattar hon också. Klappa händerna har hon gjort någon enstaka gång.
Hon härmas när andan faller på och om något annat barn leker med något så vill hon självklart ha det. Med mig går det däremot bra att leka "ge-och-få" och turas om.

Större barn är väldigt intressanta för Lillan, hon tittar storögt på dem och låter dem göra nästan vad som helst med henne innan hon börjar protestera. Barn i hennes egen ålder är inte lika spännande, de är mest konkurrenter om leksakerna. Men jag märker att när hon träffat andra barn i samma ålder så gör hon ofta framsteg efteråt, tex en ny lek eller att krypa eller ställa sig upp själv.