Idag var jag och Lillan i centrum. Där finns en "lekpöl" där jag brukar släppa lös Lillan för att hon ska få krypa omkring lite och få träffa andra barn nu när öppna förskolan har jullov. Lekpölen är ca 2 gånger tre meter och har en rink av kuddar. På golvet i den är det något slags spel där en projektor i taket visar bilder på golvet som man ska stampa på. Det brukar vara både små och stora barn i pölen.
Det är kul att se hur de andra barnen behandlar dessa små när de är där samtidigt. Och hur föräldrarna beter sig. Många förmanar sina barn att ta det försiktigt med bebisarna. Andra verkar strunta blankt i att deras sjuåringar hoppar och landar en decimeter från en liten.
Och barnen är lika olika: vissa är på de små hela tiden, ska klappa, pilla och krama dem. Andra verkar inte se dem.
Idag hörde jag många hot från föräldrar till lite större barn: "om du inte gör X så får du inte följa med ikväll", "om du inte slutar med X lämnar jag tillbaka bilen till leksaksaffären".
Jag har svårt att tänka mig att jag kommer låta likadant om några år, men det kommer säkert bli så. Fast jag inte vill.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
Jag tycker att du ska fortsätta tänka så; det kan hjälpa till med att hitta andra sätt att hantera trots och dylikt. Jag kan ju erkänna att jag inte lyckats. Ibland funkar verkligen ingenting. Och det gör rejält ont i hjärtat när det är så. Kram till dig!
Ja, det är väl så att hur goda intentioner man än har så faller man ändå i vissa fällor.
Troligen har de där föräldrarna inte tänkt: "så fort han/hon blir stor nog ska jag köra med hot om han/hon inte gör som jag vill", utan det har bara blivit så.
kram till dig också!
Skicka en kommentar