Har mått otroligt mycket bättre den här veckan. Jobbet är fortfarande galet, men jag har förhåller mig till det på ett helt annat sätt nu. Det är så skönt! Vet nästan inte vad jag ska göra av all tid som nu inte längre går åt till tankar på jobbet. Min helt egna tid med mina tankar...
Har försökt fokusera mer på att vara gravid, bara sitta i soffan och klappa på magen och försöka kommunicera med barnet där inne. Har funderat mer på hur det kommer vara när vår bebis kommer ut och ska leva med oss. Har även (med väldigt små steg) börjat tänka lite på förlossningen.
Bebisen har varit ungefär som vanligt, vissa dagar är det fullt ös därinne och andra dagar lugnare. Ibland trycks huvudet (eller om det är rumpan?) ut åt ena hållet och magen får helt galen form. Jag lyckas ännu inte fatta hur h*n ligger placerad i magen.
Tydligen är det inte så uppenbart som jag tror att jag är gravid. Pratade med en kille på jobbet som efter att jag sagt att jag ju ska föda barn nästa år sade: "jaha, det var så. Jag misstänkte lite, men vågade inte ta det för givet eller fråga". När jag pratade med expediten i en barnvagnsaffär sa hon "men, det är väl inte dags för dig på ett bra tag än?"
Yogan började den här veckan. Det var härligt att komma iväg och röra lite på sig, har under lång tid varit dålig på att träna. Däremot var det svårt att "landa" i den nya lokalen med människor så nära inpå. Jag brukar reagera så när jag yogar på ett nytt ställe, och denna gång var inte annorlunda. Hoppas på mer effekt nästa vecka.
Gläder mig åt att min graviditet än så länge varit så behaglig. Svägerskan har haft det kämpigt med många blödningar och besök på akuten och nu sjukskrivning för foglossning. Men kusinen ligger kvar och mår bra :) Även den andra lilla kusinen på jäsning verkar må bra.
Även i projektet på jobbet verkar det vara babyboom. Två tjejer kom ut nu i veckan. Det är lustigt att en projektgrupp på ett tiotal personer råkar innehålla tre gravida tjejer som ingen av dem var officiellt gravid då projektet startade.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
2 kommentarer:
På tal om det där med om det syns att man är gravid eller ej. Idag var det en kollega till mig, kvinnlig sådan som sa "ja, nu ser jag att du är gravid, jag har inte vågat fråga förut".
Hon blev alldeles ställd när jag sa att jag föder om sex-åtta veckor. Själv tycker jag v-e-r-k-l-i-g-en att det syns att jag är gravid.
Kul med yoga!
Det är väl så att man inte vågar fråga. Har man nån gång gratulerat någon som inte var gravid så gör man aldrig om det...
Jo, om man är en fd kollega till mig. Han gratulerade en kollega som inte var gravid. Och sen gjorde han om det igen en tid senare och sa ungefär "men nu ser jag ju att du i alla fall är gravid".
Skicka en kommentar