Blev trött igen och började försiktigt med en låg dos av järntabletterna. Det funkade bra.
Magen blev märkbart större och det blev svårare och svårare att klä sig så att den inte syntes. Men å andra sidan var det många som inte alls reagerade, det var väl ännu inte är så uppenbart att de som inte känner mig märker något.
Det kändes härligt och mysigt att magen "kom fram" lite och jag började, i alla fall privat, klä mig så att den framhävdes.
Jag kände av invånaren varje dag.
Små kickar när jag lutade mig framåt eller på andra sätt tryckte ihop magen. Och så ett gympapass med många kullerbyttor på kvällen. Ofta också reaktion efter att jag ätit. Det var så skönt att känna den så ofta!
Hade en hel del hjärtklappning, men inga fler yrselattacker.
Vi var på UL på fredagen och blev tillbakaflyttade 4 dagar. Allt såg bra ut och vi såg den lilla vinka, dricka vatten, göra kullerbyttor och stampa med fötterna. Ibland såg den ut som den sprang i ett ekorrhjul.
Det var häftigt att se den, och de livstecken jag känt efter ultraljudet har känts på något sätt mäktigare än tidigare för jag vet vem det är som gör dem.
Vi fick också reda på vilket kön invånaren har.
Det var en mycket tuff vecka med många aktiviteter efter jobbet. Jag pallade inte hela vägen och tog ut en semesterdag på fredagen, det var det verkligen värt!
Gick på stan efter UL:et då sambon gick till jobbet. Åt lunch, handlade de första bebiskläderna, köpte ny BH (igen, hur stora ska de bli egentligen?) och fikade med en fd. kollega.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
4 kommentarer:
Åh, vad spännande det låter! Tillbakaflyttade innebär bf...?
Könet antar jag att ni behåller för er själva, eller...?
Vi var också på UL, som sagt, och bf behölls till samma datum som tidigare. Lite skumt nästan. Könet blev vi faktiskt inte ens tillfrågade om vi var intresserade av att veta och på något sätt känns det just nu som att "jaha, då blir det en ny erfarenhet det där att inte veta och få hemligen fortsätta hoppas eller nåt...". Självklart hoppas vi på ett friskt barn och där är kön rätt så irrelevant förstås;)...
Vad spännande att ni vet könet.
Vi valde att inte ta reda på det, för oss är det en självklarhet att vänta till förlossningen, det var det även med Signe.
Men nu är jag ju sjukt nyfiken på vad ni ska få för en liten individ, men jag antar att det är hemligt?
Katarina:
Numera har vi BF den 27/2.
Vi sa till den som genomförde UL att om det gick att se ville vi gärna veta vad det var för kön. "Om ni vill veta så kollar jag" sa hon.
Det finns ju alltid chansen att göra fler UL och få reda på könet, jag menar om ovetskapen börjar bli olidlig :)
Vi resonerade som så att eftersom det kommer bli så himla mycket nytt och överraskningar när förlossningen väl händer, så ville vi i alla fall veta könet. På något sätt kontrollbehov antar jag...
Yogamamma:
Välkommen hem! hoppas ni hade det underbart i Portugal!
Jag är imponerad över att ni kan "hålla er" och inte ta reda på könet. Speciellt som ni har 100% säkerhet iom FP.
Men, alla är ju olika :)
Jag tror nog att jag kommer avslöja könet här på bloggen, men inte riktigt än.
Ah, du håller oss i spänning - bra!
Jo, jag har funderat på om vi kanske ändå inte skulle fråga även den här gången. Jag är så väldigt inställd på att det är en pojke även nu. Allt känns än så länge ganska välbekant och samtidigt inte. Svårt att riktigt förklara. Och det där med hjärtljud säger man ju från vetenskapligt håll att man ska hålla sig ifrån att spekulera kring. Annars börjar ju mätningarna vid nästa mvc-besök. Lite småläskigt och samtidigt häftigt! Nu börjar man kan kunna se även på utsidan av magen när barnet rör sig och även magen börjar bli tillräckligt tydlig för folk att våga sig på att fråga om. Plötsligt är det verkligt! Oj, vad raskt det gick från att knappt våga tänka realitetstanken till detta!
Skicka en kommentar