För inte länge sedan gnällde jag över att det var varmt och klibbigt och sa att jag längtade efter hösten med krispiga mornar med sol. Nu idag, årets första höstmorgon tar jag min morgonpromenad och hinner tänka "vad kallt det är, tänk om det vore lite varmare, snart måste man ju ha vantar".
Men, sen bestämde jag mig för att den här dagen inte ska vara en gnällig dag, och så njöt jag istället i fulla muggar av min promenad. Jag _har_ ju faktiskt längtat efter just den här dagen.
Det är så lätt att halka in i negativa tankespår, men så länge spåren inte är så djupa är det också lätt att komma ur dem igen. Bara man är uppmärksam.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar