måndag 4 juni 2012

Lillan tre år

Lillan är verbal och lång, så många tror att hon är äldre än sina tre år.
Men tre är just vad hon är, med "jag kan själv" och sin egen tolkning av trots.
Lillan gillar hästar, att se på TV, göra halsband, att gunga och att måla.

Hon ritar gärna fiskar, men annars pratar hon inte så ofta om vad det är hon ritar. Oftast ritar hon bokstäver. Hon känner igen sitt namn och kan skriva det själv, antingen på tangentbord eller för hand. Dock lämnar handstilen en hel del att önska ;)

Kompisarna på dagis blir mer och mer viktiga för Lillan och hon vill gärna ha det som kompisarna har: både kläder, småsyskon och prylar.

Vi tror att Lillan blir vänsterhänt, hon väljer nästan alltid vänster när hon tar i pennor eller saxar.

På TV är Dora det enda som gäller just nu. Det är en effekt av det ökade "grupptrycket" på dagis, och det är även det faktum att Lillan gick till dagis imorse helt klädd i rosa.

Lillan vägrar klippa av sig håret som nu börjar bli rätt långt. Skönt med tanke på att hon knappt hade något hår alls när hon var bebis.

Lillan är sig lik även som nybakad treåring: glad, fundersam, social men lite tillbakadragen i början, finurlig och givetvis alldeles alldeles underbar.

söndag 29 april 2012

Sagt i sandlådan

"mamma, jag vill ha en bebis"
"jaha, varför vill du det?"
"jag vill inte vara ensam"
"vill du inte vara ensam?"
"nä, jag vill inte vara ensam med mamma och pappa"

torsdag 26 april 2012

Envis, envisare, envisast

Är helt slut efter att ha varit envis mot Lillan som skrikit och gråtit i 40 minuter vid nattningen.
Jag vill att hon ska hålla det hon lovar och att hon inte ska få sin vilja fram för att hon skriker och gråter.
Men, det är jobbigt och jag känner mig elak som inte ger efter för en småsak.

Nu har maken fått ta över stafettpinnen.

fredag 13 april 2012

Saker mitt barn säger

"titta mamma, vad långa mina ben har blivit! De går ända hit!"

Och så visar hon med händerna nere vid fotknölarna.

söndag 1 april 2012

Jobb

Jag bestämde mig i höstas att den sista april skulle jag lämna uppdraget jag nu har på jobbet. Det var ett svårt beslut för jag trivs egentligen, men det är inte det slags utmaning jag vill ha nu. Dessutom vill jag göra nya saker, det är ju därför jag valt livet som konsult. För att inte fastna.
Och det är just fastna jag känner att jag gjort på den där roliga arbetsplatsen med många underbara människor och arbetsuppgifter som passar mig bra, men som nu känns långtråkiga.
Men så blev det så att jag hade att välja på ett uppdrag som varar hela sommaren (=inte en enda dags semester) eller uppdragslöshet. Att vara utan uppdrag vet jag är jobbigt för mig och att vara utan semester i sommar är inte ett alternativ.
Så när min kund på uppdraget bad att jag skulle stanna längre så bestämde jag mig ändå för att stanna över sommaren. Fast jag ju skulle sluta.

Dock med en förändring:
Jag ska jobba deltid! En hel dag i veckan ska jag ha helt för mig själv!
Denna lösning får bli min egen present till mig själv. Förhoppningsvis innebär den att jag mår bättre, hinner promenera, träna, vara med Lillan, träffa mamma. Jag kan unna mig att bara vara ibland.

måndag 26 mars 2012

Hälsochock

Var på Bodybalance idag efter jobbet. Det var skönt att få stretcha ordentligt. Jag fick en härlig skjuts på energi-omloppet i kroppen, precis som jag brukade få på den gamla goda tiden då jag yogade regelbundet. Det börjar under passet med att det börjar pirra och bli varmt i händerna, speciellt under krigar-positionerna. Sen efter passet är jag hög på endorfiner (eller vad det nu kan vara) och mår allmänt underbart.
Efter passet idag smet jag in på mataffären och känslo-handlade mat. det blev ekologisk frukt, grönsaker, fetaost, keso och bönor.
Vilken hälsochock det blev av den här måndagseftermiddagen!

söndag 18 mars 2012

Vädrad

Idag har jag träffat en av mina äldsta vänner. Vi har känt varandra i 17 år. Halva våra liv.
Vi har alltid pratat mycket och idag är inget undantag. I 4 timmar har vi pratat, pratat och pratat.
Det är så värdefullt att ha sådana vänner. Vi är väldigt olika och kanske är det därför vi kunnat hålla ihop alla dessa år.
Efter detta samtalspass med skratt och nära-till-gråt och en lång promenad i ett soligt Stockholm känner jag mig härligt vädrad både på in- och utsidan. Och laddad med energi inför en ny vecka.