Är helt slut efter att ha varit envis mot Lillan som skrikit och gråtit i 40 minuter vid nattningen.
Jag vill att hon ska hålla det hon lovar och att hon inte ska få sin vilja fram för att hon skriker och gråter.
Men, det är jobbigt och jag känner mig elak som inte ger efter för en småsak.
Nu har maken fått ta över stafettpinnen.
Blicka bakåt och framåt
7 år sedan
1 kommentar:
Usch, ja. Det är vansinnigt jobbigt med det där extremt viljestarka. L är likadan. Vissa strider vägrar jag att lägga mig i, precis som du, och andra (som att hon vill sova i kjol och tröja) har vi släppt... Men oj, vad det kan spjärnas. Håll ut! Kram!
Skicka en kommentar