nostalgi

I veckan gick jag och Lillan till dagis i nära 20 minusgrader. Allt var rimrfostigt och vackert. För att ytterligare bidra till det vackra fick vi njuta av en fantastisk soluppgång i starkt orange, rött och lila. Magiskt.

Soluppgången fick mig att minnas en soluppgång jag såg för drygt 15 år sedan.
Det var försommar och jag gick på gymnasiet. Jag hade suttit hemma hos en klasskompis tillsammans med en annan kompis en hel kväll och tittat på film. Vi gjorde ofta det tillsammans vi tre: Bakade kladdkaka och tittade på film på övervåningen i deras stora, gamla och eftersatta villa i Saltsjöbaden. Filmerna var ofta gamla favoriter vi redan sett många gånger och vi pratade mycket under tiden. Vännen som bodde i den stora villan hade det ganska tungt. Hon hade svårt duktig-flicka-komplex och var dessutom övertygad om att så fort något bra hände henne så måste sedan något dåligt hända för att väga upp det goda i någon slags kosmisk balans. En olycklig flicka som jag och min vän tyckte mycket om och försökte få att tycka om sig själv.

Kvällen blev till natt och vi sov över. Det vill säga, vi satt uppe hela natten, pratade och såg på film. När det började ljusna tog vi saltsjöbanan en bit längre ut och såg solen gå upp över havet. Det var en vacker och fridfull soluppgång och jag minns att jag tänkte att den verkade lugna min oroliga vän.

Vännen och jag höll ihop några år efter studenten, men tappade sedan kontakten. Hon började plugga till ett "fint och respektabelt" yrke på annan ort. På en resa hittade hon plötsligt den stora kärleken. Hon började ta sabbatsterminer för att åka och vara med kärleken på andra sidan Atlanten. Till slut flyttade hon till honom och vad jag vet är hon kvar där.

frukostbuffé

Lillan vill smaka allt på frukostbordet...
Den uppmärksamme lägger även märke till att fröken inte har traktorpyjamasen på sig. Hon har istället ett ärvt bamse-nattlinne. Behöver jag säga att det är de enda Lillangodkända nattkläderna just nu?

mobil-blogga?

Testar att få igång bloggen i mobilen. På så sätt hoppas jag kunna uppdatera oftare.
Framtiden får utvisa om det går vägen.

hemma

Idag mår jag inte så bra.
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, körig i magen, grymt trött liksom urvattnad och ingen ork. I helgen hade jag ont i ryggen och i en tand. Det är lite som att det onda flyttar runt i kroppen.

Eftersom magen är i olag valde jag att vara hemma från jobbet idag. Tänkte att det är lika bra att lyssna på kroppen.

Så nu efter att ha tagit hand om några jobb-saker och skickat några mail ska jag parkera i soffan och göra ingenting. Hela dagen.

Jag hoppas att jag kan landa idag, och då säger mig något att de fysiska problemen kommer försvinna automatiskt.

veckan

En vecka av livspusslande är slut.

Lillan pratar fortfarande om "svarta pippin" flera gånger varje dag.
Jag var på middag med en vän som inte trivs på sitt jobb, det är så pass gnissligt att företaget skickat henne till en coach. Vännen mår dåligt och töms på energi av detta, men har fått nytt hopp via coachen, jättekul att se. Och det ska bli spännande att se hur detta slutar.
Maken fick en efterlängtad kväll på stan och jag fick hämta på dagis och uppleva "hell-hour" med Lillan.
Vi var hemma hos Lillans farfar med fru och åt plättar. Liksom min mamma lever de med cancer i familjen, men de mår mycket sämre än mamma och hennes sambo gör. Kanske för att behandlingen av farfars prostatacancer blivit så långdragen? Kanske för att de är andra personligheter. Lillans mest bestående minne av besöket var klockan i köket som enligt Lillan var ganska läskig eftersom den sa "pling-plonk" i tid och otid.

Jobbet har tagit mycket av min tid och det har varit väldigt roligt. Jag trivs, både med människorna och med arbetsuppgifterna.
Nästa vecka hoppas jag kunna ha lite mer fokus på min familj och vara lite mindre uppfylld av jobbet.

Är det förresten fler barn som tycker att det rätta sättet att äta köttbullar är att ta bara en tugga på varje bulle?

Lillans första kontakt med döden

Det flög in en koltrast i vårt fönster i helgen. Den föll ner i snön med bruten nacke.

Lillan påverkades väldigt starkt av händelsen och har pratat om den sedan dess.
"pippin i fönstret"
"pippin ramla snön där ute"
"pappa trösta pippin"
"pippin illa sig"

Vi tyckte att det var för tidigt att prata om döden utan sade till henne att pappa tröstade pippin, och att den blev glad igen och flög iväg.

Hon leker att nallen ramlar ner från stolen och gör illa sig och så vill hon att jag ska trösta nallen. Jag gissar att det är ett sätt att bearbeta.

oväntad livssanning i mobilen

igår satt jag på bussen på väg till jobbet och skrev ett sms till maken. T9 överraskade mig genom att formulera om det jag hade skrivit till:

"idag ska jag leva"

En fin tanke som hängde kvar hos mig hela dagen. Att jag verkligen skulle leva till fullo denna dag.